Varför har feminister blivit sexfientliga?

Under feminismens "födelse", tidigt sjuttital, typ. Då gällde kort kort, tunna blusar utan bh o.s.v. Kvinnor talade brett om sin rätt att uttrycka sig sexuellt. Sexlivet blomstrade överallt.

Dessutom: Liveshower, porr i alla slag, nyttjades gärna i vänsterkretsar... Allt som hade med sex att göra sågs som del i den sexuella frigörelsen.

Men idag. Man får ju bilden att feminister avskyr sex, så länge det inte handlar om sex mellan två kvinnor...

Överdrivet, jag vet. Men i grunden måste många hålla med?

Jag är inte så insatt i historisk feminism, men anledningen till att de tycks foka på det idag är väl, förutom att det lätt uppmärksammas i media, att man ogillar objektifieringen som de anser finns. Bland annat talar man ofta om det i samband med porr. Att kvinnorna är knulldockor.

Oavsett vad man själv tycker om analysen så kan man ju förstå deras reaktion. Jag skulle inte heller förspråka något som starkt objektifierar män/kvinnor. Personligen tolkar jag väl inte porren riktigt lika drastiskt som det ibland framstår att feminister gör. Även om jag absolut kan förstå resonemanget. Men gruppen feminister är ju både stor och bred. Många olika åsikter och jag tror nog att de flesta har en ganska öppen inställning till sex.

För att man numera skyller ojämnlikheten på könsrollerna vi har i samhället.

De har inte fått smaka på redig dolme på typ några decenium.

Intressant observation.

Feminister är kappvändare som följer opinionen och använder sig av de argument som gäller för dagen.

Vet inte om det är lönt men jag gör ett försök. Jag tror det handlar lite om att kvinnorollen i Sverige före feminismens "födelse", som du uttrycker det, präglades (på det aktuella området: sexualitet) av att kvinnor inte fick uttrycka sin sexualitet på samma sätt som män. Det var väl ungefär som det förvisso är lite nu att har en kille sex med ett gäng tjejer är han en hjälte men har en kvinna sex med ett gäng killar är hon en hora. Fast jag skulle tro att det var sju resor värre typ 1950 eller valfri tid före 70-talets frigörelse eller vad man nu vill kalla det.

Idag så är situationen en annan. Jag tror inte lika många kvinnor känner tydliga krav på sexuell avhållsamhet men det finns nog desto större krav på att kvinnor SKA vara sexiga i en större utstäckning än vad som krävs av män. Dessutom har det ju blivit lite så (tycker jag) att kvinnors roll i många sammanhang (läs media) är att se snygga ut medan män kan ha betydligt fler roller. Intellektuella, rika, snygga, coola, hårda, kriminella osv osv.

Nu överdriver jag resonemanget lite för tydlighetens skull men jag tror helt klart att dessa tendenser finns.

Lustigt nog tycker jag inte att de är så sexfientliga när det gäller sex i verkliga livet. Det är väl snarast medias syn på sex och porr de kan vara fientliga mot?

Feminismen föddes knappast under "tidigt sjuttital" men kvinnorörelserna under 60- och 70-talen var väl ofta präglade av en mer sorglöst utvecklingstroende liberalism som såg ojämlikhet och kvinnoförtryck främst som en historisk anomali, något som helt enkelt skulle försvinna av sig själv i takt med att de äldre konservativa generationerna dog ut och skolundervisningen börjat präglas av nya moderna värderingar och ideal. När man senare kom att tolka förhållandet mellan könen i termer av mer beständiga och osynliggjorda konflikter och maktstrategier så började man uppfatta den sexuella "frigörelsen" främst som ett manligt intresse, en taktik som gick ut på att göra kvinnan mer sexuellt tillgänglig för mannen. Hjördis Levins bok Testiklarnas herravälde från 1986 var härvid inflytelserik. Lustigt nog kunde dessa argument återfinnas redan hos pingströrelsens ledare Lewi Pethrus, som så tidigt som 1962 hävdade att "manssamhället" hade lanserat idén om den fria sexualiteten för att driva in kvinnorna i en "vit slavhandel". (Se t.ex. Lena Lennerheds idéhistoriska avhandling Frihet att njuta - Sexualdebatten i Sverige på 1960-talet)

jäklar, det var verkligen tidigt att tala om sexuell frigörelse. Hur såg Lewi Pethrus på frigörelsen då, var det något i roten ont, borde inte finnas någon frigörelse? Eller är det bara mina fördomar mot pingströrelsen som talar..?

Sexuell frigörelse talade man om även på 1880- och 1930-talen så 1960-talets liberalism var inte unik och t.ex. Kinseys rapporter kom ju under sent 1940-tal och på 1950-talet. Liksom i fråga om en hel del annat som slentrianmässigt förknippas med "1968"-rörelsen så rörde det sig om idéer som relativt länge varit i svang inom mindre, intellektuella grupper i t.ex. skolvärlden och i de politiska ungdomsförbunden (inte minst liberalerna). Pethrus' uttalande gjordes i samband med en TV-debatt 1962, "Behöver vi en ny sexualmoral?", som hölls i spåren av Kristina Ahlmark-Michaneks bok Jungfrutro och dubbelmoral där särskilt resonemangen om "samlag för vänskaps skull" väckte uppmärksamhet. En skillnad vid denna debatt som kulminerade kring 1964-65 mot senare var väl att det fortfarande fanns en ganska stark "konservativ" falang - en grupp läkare producerade skriften 140 läkares hemställan till Konungen för förstärkt karaktärsfostran m.m., den kristna Oxfordrörelsen/Moral Re-Armament bedrev kampanjen Moralisk Upprustning i Sverige, KDS bildades 1964 etc. Dessa strömningar möttes dock med våldsamt och förlöjligande motstånd från liberal massmedia och bidrog väl starkt till att konservatismen blivit så pass marginaliserad i Sverige.

Jag tror det är en skenbild att feminism per definition är sexfientlig. Feminism är presis som alla andra ideologier inte en monistisk enhet där alla tycker likadant. Det finns ju de feminister som anser att porr är kvinnoförtryck, eller för att ta det ännu mer extremt, att alla samlag mellan man och kvinna är våldtäkt då vi lever i ett patriarkat.
Men samtidigt så finns det feminister som menar att den här sexnegativa synen är felaktig och som pekar på att även kvinnor kan finna njutning i sex, och att man lägger kritiken på fel ställe om man anser att det är själva sexualiteten som är jämställdhetsproblemet.


Ligger det inte i den feministiska formen av den idétraditionen att kvinnan nu får ha sex, men att hon egentligen fortfarande inte själv har makten över sin sexualitet?

Sen är det skillnad på svensk feminism och amerikansk. Den amerikanska feminismen (även om den heller inte är enhetlig) är mer sexfientlig. Exempel på detta är Andrea Dworkin som dog häromåret (halleluja!) som var en av dem som lanserade tanken på att all sex är våldtäkt. Feministen Katherine McKinnon gjorde sig känd genom att samarbeta med kristna högern i USA för att få bort pornografin. Det var, enligt henne, det viktigaste målet för feminismen och det spelade ingen roll att hennes allierade inte tyckte att kvinnor t. ex. skulle ha rösträtt.

Är det någon som kommer ihåg hur hela debatten med "Tiina och könsförrädarna" (låter som ett punkband) egentligen gick? Den falangen var väl inte emot sex i sig, bara mot heterosex? Eller var det en skröna?