Filer, tyngd

För frågeställaren kan vi förklara att en del av utrymmet på en disk används till innehållsförteckningar och andra delar till själva filerna. När man går in på en disk och ser vilka filer som ligger där är det egentligen innehållsförteckningen man ser. Men när man öppnar en fil är det verkligen filen som läses in.


Om vi skall bli väldigt petiga kan det faktiskt hända att massan ändras då man skriver information, eftersom energin i magnetfältet på lagringsmediet kan ändras, och detta motsvarar en massa enligt E = mc². Denna massa är dock extremt liten och massförändringar pga slitage av mediet torde dominera.

Väldigt tacksam för att ni tar er tid att förklara. Och att ni tar hänsyn till mitt (och säkert många andras) okunnande inom området när ni formulerar svaren!

En liten snabbt fråga till när vi ändå håller på. Skulle en hårddisk med t ex. 200 000 TB utrymme behöva vara mycket större till ytan än en hårddisk på t ex. 20 GB? Har mängden othellobrickor en betydande storlek i sig? Hur mycket skulle det skilja på storlek i så fall på ett ungefär? (ledsen om det är idiotiska frågor)

Självklart. För varje tillverkningsprocess så får man en viss areatäthet för data (antal "brickor" per cm²). Om 20 GB tar upp 10 cm² så krävs det 20 cm² för att lagra 40 GB och 30 cm² för att lagra 60 GB, o.s.v. Om man inte ökar antalet skivor i hårddisken utan bara gör skivorna större så ökar den fysiska storleken på hårddisken med roten ur datamängden. Om man ökar både storleken på skivorna och antalet skivor i hårddisken så ökar storleken ungfefär som tredje roten ur datamängden...

Men i verkligheten så tillverkar man inte större diskar är 3,5 tum och inte fler än 3 skivor i varje hårddisk. (Rätta mig om jag har fel).

Det största arbetet med att ta fram allt rymligare hårddiskar handlar väl om att lyckas packa bitarna (1orna och 0orna, othellobrickorna) allt tätare?

Precis, problemet med det är bara att risken för felläsningar ökar i samma takt.

Kort sagt tycker jag frågan redan är besvarad. Tyngden ändras lite, lite grann iom magnetfältet. Men denna ändring är så ofantligt liten att ett enda dammkorn förmodligen klår den vikten ett par miljoner gånger.

Vi kan väl enkelt sluta oss till att hårdisken är extremt föråldrad, nästan den enda del i ett modernt system som fortfarande är maskinellt beroende. Otroligt, men tyvärr sant. Förhoppningsvis kommer ett nytt system snart, hårddiskens tid hoppas jag snart är över. Det finns ju t.ex. program som utnyttjar RAM-minnet som en hårddisk nu för tiden, hoppas bara att det kommer ett komplett system som utnyttjar en liknande hårdvara på liknande sätt fast på et mer effektivt sätt. Man ökar hastihgeten på skivorna i hårddisken, men till liksom dead end nytta enligt mig. Det duger så länge, men förhoppningsvis byts det snart ut mot ett digitalt system som performancemässigt är vida överlägset nuvarande system.

/full

Alltså om jag skulle skriva en slumpmässigt utvald rad med ettor och nollor...
Skulle det alltså bli några toner?

1'or och 0'or är i sig bara just 1'or och 0'or. Vad de betyder beror ju helt på hur du tolkar datan.

Hehe tänkte precis skriva det, när jag läste ditt. Det är därför som man kan återställa filer på en dator även om man har raderat dem från papperskorgen. (tills dem är överskrivna vill säga)

Däremot blir väl CD-skivor lättare när man skrivit data på dom?

Tror inte det.
I.o.f.s. bränner man ju små hål inne i skivan vid skrivning, men efter vad jag förstår så stannar allt material kvar innanför CD:ns skydds-skikt.
Man bara flyttar lite på materialet....

/T

Det du gör när du skriver till CD-skivan är att du "smälter" ett litet område med en kort laserpuls och området stelnar snabbt i ett oordnat tillstånd. Det ordnade (kristallina) och oordnade (amorfa) tillståndet har olika optiska egenskaper vilket kan avläsas med en laser. För att ändra tillbaka till det ordnade tillståndet använder man en längre laserpuls med lägre energi, materialet smälter då igen men atomerna har tid att hitta sina jämviktspositioner.