Mike Tyson klarade jag aldrig, undra om jag inte fastnade på Super macho man eller nåt sånt. Rygar däremot har jag klarat, men det var när jag var ung och oförstörd och spelet var nytt. Det kom ut i maj eller april 1990 har jag för mig?
Att levla i Rygar är väldigt enkelt. Jag hade den här gråröda joysticken, Zinger, till mitt nes.
http://www.syntaxerror.nu/joy021.jpg
Precis i början av spelet så är det ett bra ställe där fiender genereras automatiskt, det var bara att tejpa fast joysticken så att autofiren var nedtryckt och ställa killen med ryggen mot en vägg och se till att han hukade sig, så levlade han mer eller mindre automatiskt. Lämnade man på spelet i två timmar så hade han max, och man kunde börja spela på allvar.

Slutbossen var visserligen extremt svår, han har ett jobbigt mönster man måste lära sig, men eftersom man har oändligt med liv och får börja om där uppe bland molnen när man dör, så kändes det rätt snällt ändå. Det vanliga i actionspelen på den här tiden var ju att man hade ett visst antal liv och efter det var man obönhörligen död och fick börja om från början. Så det uppfattades faktiskt inte som så frustrerande som man kan tro då det begav sig. Idag skulle jag aldrig i livet klara av det eller ens orka försöka så länge som det behövs för att klara det. Jag skyller på att jag hade få vänner, inget internet och ingen kabeltv.