"Alla som mobbar har själv blivit mobbade"=pk vänsterflum?

Ända sedan lågstadiet har man (åtm. här i finland, antar att detsamma gäller i sverige) blivit itrugad denna "sanning", men ju mer jag funderar desto mer ringer vänsterflumradarn i mitt huvud. Är det inte så att många mobbare är onda av naturen och borde kastas i tukthus i stället för att daltas med? Vad har ni för åsikter/erfarenheter?

Jag kommer nog inte ihåg att jag någonsin blivit itutad detta. Däremot "Mobbare mår också dåligt" fast det är i sammanhanget kanske samma sak?

Jag tror inte på genuin ondska, speciellt inte bland mobbare som i många fall faktiskt växer upp och blir produktiva samhällsmedborgare.

Det är så enkelt att de lärt sig att vara elaka från någonstans. Storasyskon, föräldrar, klasskamrater eller vad som helst. Jag tror absolut inte att man föds till mobbare, utan det är yttre omständigheter som formar idioter till idioter.

Däremot behöver inte alla mobbare nödvändigtvis blivit mobbade lika hårt eller brutalt som de mobbar, eller ens inse att det de gör är fel. Till en början i alla fall... Empati är någonting som de måste få lära sig tidigt.

Jag tror definitivt på att man ska flytta på mobbare. Är det en person som i lågstadiet retas och slåss med en eller flera personer så ska han väck. Även om det bara är till grannklassen. Det där med att tiga ihjäl det eller "äh, det var väl inte så farligt, titta han säger ju förlåt" som det hette när jag var yngre funkar ju helt enkelt inte.

Att alla mobbare blivit mobbade är ju bara ett sätt att få mobbarna till offer och helt skita i den som blivit mobbad. Jävla pisstaktik vilket förstörde tre år av min skolgång och tog ytterligare närmare sex år att förstå att det var de tre åren som låg bakom det jag gjorde efteråt och ytterligare X antal år att försöka få bort. Försöker fortfarande få bort vissa beteenden som jag lade på min innan jag fyllde tonåring på grund av mobbare.

Det lustiga är att jag aldrig ansett mig vara mobbad-mobbad eftersom att det bara vara några få killar som inte gillade mig, men det var ingen som reagerade på annat sätt än som du säger - det är den som mobbar som det är synd om.

Fan, ju mer jag tänker på det, ju mer vill jag sätta dit de där killarna.

Sen vet jag ju faktiskt med mig att även folk som mobbar kan växa upp och bli riktigt goda människor. Jag har faktiskt träffat på en av killarna efteråt som helt enkelt sa att han skämdes som en hund för det han gjort och bad om ursäkt.

Sen har man ju de där som växer upp och blir vuxenmobbare... Fy faaan... De ligger ju på samma empatinivå som våldtäktsmän och dylikt skum.

Var själv mobbare fram tills 12-13årsåldern. Handlade mest om att jag var rätt empatistörd som liten och tyckte det var förbannat kul när vissa ungar bröt ihop.Alla barn bryter ihop för eller senare av att bli retade.. vissa på ett roligare sätt än andra och dom blev således mobboffer.

Kan säga att jag idag är den direkta motsatsen till mobbaren. Extremt känslig och mån om att alla i min omgivning skall må bra. Så för att svara på frågan. Nej, jag var aldrig mobbad själv och är inte heller ond av naturen.

Om det nu är så här, vad är då problemet? Dom får ge igen och så fungerar världen...