"Forskningen gör mos av alla fotbollsmyter"

Det är INTE det lag som vinner flest närkamper som vinner matchen, väggspel är inte effektivt, bollen bör dock passas 10-12 gånger inom laget innan man gör mål.
Läs denna njutbara inervju med en gammal rådgivare till Franz Beckenbauer. Blev inspirerad att leta upp lite tyskt stoff efter att någon nämnde Tysklands fembacklinje från 1990.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2326&a=556731

En känd tysk hitlåt beskriver bästa sättet att göra mål: väggpassningar.
- Storartat.

Varför så ironisk?
- För att det inte stämmer. Myten om väggpassningar - jag vill inte säga lögnen - tillhör de villfarelser om fotbollen som är svårast att utrota. Hur många väggpassningar lyckas ett lag med per match? Inte ens två. Rena randföreteelsen.

Två räcker, om de leder till mål.
- Motsatsen gäller. Varje Bundesligasäsong blir det ungefär 900 mål. Tio av dem föregås av en väggpassning. En procent!

Otto Rehhagel, förbundskapten för de grekiska europamästarna 2004, kan en annan väg till framgång: effektivt spel på kanterna.
- Jag har undersökt det med hjälp av tusentals anfall. Att spela sig igenom i mitten är precis lika bra som att ta sig fram på kanterna. De sydamerikanska lagen försöker nästan alltid i mitten, och det går utmärkt. Ändå har jag hundratusentals gånger hört uppmaningen "gå runt på kanterna".

Eftersom det är så logiskt. På kanterna finns det utrymme, i mitten trängs en massa spelare.
- Det är riktigt. Tyvärr finns det inom fotbollen oftast ett övertygande argument för någonting, och ett lika övertygande för motsatsen. I mitten har vi en hög spelartäthet, men vägen till målet är kort. Nära sidlinjen uppehåller sig för det mesta ganska lite folk. Men i gengäld är ett inlägg så länge i luften att målvakten lätt kan plocka ned det, eller så nickar någon back bort det. Jag varnar er: inlägg är kanske det mest meningslösa som finns i fotboll. Ingen vet, det finns än så länge ingen tillförlitlig kunskap. Ändå ställer sig alltid den ene eller andre viktigpettern upp och kräver saker med väldig glöd. Oseriöst och irriterande.

Österrikes förra storstjärna Toni Polster visste i alla fall att en seger är lika med summan av vunna närkamper.
- Så står det i nästan varje lärobok. Fast jag har undersökt åtskilliga hundratusen närkamper, och resultatet är förbluffande. Vad tror ni själv: hur många matcher vinner laget som tar hem de flesta närkamperna?

80-90 procent?
- Lite över 40 procent.

Tysklands förbundskapten Jürgen Klinsmann borde alltså säga: "Grabbar, förlora så många närkamper som möjligt."
- Denna omvända slutsats går inte att dra. Men närkamperna har inte på långt när den dominerande betydelse man brukar tillmäta dem. Per match inträffar cirka 220 närkamper, som varar runt en sekund var. En fotbollsmatch består av minst 5 400 sekunder. Hur skulle 220 sekunder kunna spela en avgörande roll?

Eftersom jag med varje vunnen närkamp får större självförtroende. Eller för att jag erövrar bollen och skjuter det avgörande målet.
- Enligt mina studier slutar ungefär 90 procent av alla matcher med 110-110 i vunna närkamper. Även om ni alltså är överlägsna och fyller på självförtroendet 115 gånger, har motståndaren 105 framgångsrika erfarenheter som gör honom stark.

Chelseas manager José Mourinho anses vara en av de klokaste analytikerna i branschen. Han säger: "Den som har bollen kontrollerar också motståndaren."
- Där är den så kallade gurun Mourinho inne på helt fel spår. Av bollinnehavet går det inte att dra några slutsatser om resultatet. Faktum är att laget med större bollinnehav bara vinner 34 procent av alla matcher.

Snälla herr Loy! Bara den som har bollen kan skjuta den i mål. Det säger logiken.
- Och hur blev då Giovanni Trappatoni en av de mest framgångsrika tränarna i världen? Han lät sitt lag bygga en barrikad framför det egna målet och överlät bollen till motståndarna. Enstaka utflykter på motståndarnas planhalva, precisa nålstick räckte till seger. Med den taktiken blev för övrigt också Grekland europamästare för två år sedan.

Trappatoni förklarar spelets hemlighet så här: "fotboll är ding-dang-dong, inte bara ding". Kan ni översätta det?
- Möjligen vill han peka på något som jag också alltid betonar. Fotboll låter sig inte förstås med hjälp av en enda parameter, det är tusentals faktorer som samverkar.

Så komplicerad är saken ändå inte. Alla vet till exempel att distansskott hjälper mot ett kompakt försvar, och att bollen ska studsa strax före målet när det är blött...
- Vem vet? Det kan också vara så att långskott är så meningslösa att det är sak samma om det är torrt eller fuktigt.

Hur sa?
- Vad man med säkerhet kan säga är detta: från 27 meter måste man dra till 70 gånger för att göra ett mål. Inom straffområdet behöver man bara sju skott för ett mål. Är det alltså mer intelligent att först passa in bollen i straffområdet? Inte nödvändigtvis. Eftersom ingen vet om bollen på vägen dit inte går förlorad hundra gånger om. Då kan långskottet till slut vara det klokaste. Fotboll är väldigt komplext.

En annan visdom: ett tidigt baklängesmål är det sämsta som kan hända.
- Vilket såvitt jag vet inte är empiriskt bevisat.

Eller: det finns inga lätta motståndare längre.
- Därför tog San Marino noll *poäng i VM-kvalet, med en målskillnad på 2-40.

Och "det är svårare att spela mot tio man än mot elva".
- Efter ett rött kort kommer alltid detta påstående. Ingen har undersökt det systematiskt. Min subjektiva mening: det är helt enkelt lättare att komma ihåg de matcher som vinns av tio spelare än de otaliga glanslösa tillställningar som de förlorar.

Gäller inte åtminstone den gamla skolgårdsregeln "tre hörnor straff"?- Snälla ni! Man behöver 47 hörnor för att göra ett enda mål, och ett lag får bara sex i snitt per match. 76 procent av straffsparkarna resulterar däremot i mål.

Man säger att Tyskland är de stora turneringarnas lag.
- Vårt landslag har också utmärkt sig, senast vid VM 2002. Och spelarna har ofta vänt ett underläge, som vid "miraklet i Bern" 1954 när Tyskland låg under i VM-finalen med 2-0, eller i semifinalen mot Frankrike 1982 när man hämtade upp 3-1. I EM 1996 låg vi under mot England i semifinalen, precis som mot Tjeckien i finalen. Exemplen som talar för motsatsen lämnar jag därhän, för att inte förstöra sagan.

Hemmaplan kommer väl att avgöra?
- Vetenskapen har fastställt att domarna faktiskt dömer fler straffsparkar och godkänner fler tveksamma mål för hemmalaget. Och att hemmaspelarna i genomsnitt får en stopptidsminut extra när de ligger under jämfört med när de leder. Fast det gäller bara när fansen sitter tillräckligt nära planen, som i München. Effekten kan inte påvisas när det finns en löparbana mellan gräset och åskådarna, som på Olympiastadion i Berlin där VM-finalen spelas. Om Tyskland går till final är hemmafördelen alltså inte optimal.

1990 avgjordes VM-finalen på en straffspark av Andreas Brehme. Ni var förbundskapten Beckenbauers rådgivare. Var det ni som tipsade om att den som blivit fälld inte ska skjuta straffen själv?
- Definitivt inte. Det är fullkomlig idioti. Mina studier visar att den som själv blivit fälld gör mål på 76 procent av straffarna. Siffran är densamma för andra spelare. Det spelar således ingen som helst roll vem som lägger straffen.

Brehme sköt bollen lågt i vänstra hörnet, sett från hans håll. Var det klokt?
- Eftersom han gjorde mål. Jag har upptäckt något överraskande. Ett fotbollsmål är 2,44 meter högt. Om jag drar en vågrät linje på mitten, vid 1,22 meter, har vi alltså två hälfter. En över och en under. Det märkliga är att 99 procent av alla skott mot den övre hälften går in.

Så är det också en konst att skjuta i krysset.
- Ni måste inte ens sikta i krysset, det är ju det som är grejen. Man måste bara träffa övre hälften av målet, strunt i var. Och bums fladdrar bollen in.

Ursäkta, men i den övre delen finns målvaktens kropp, huvud och händer. Han måste alltså bara stå upp.
- Och just det gör ingen! Tro mig, jag har rätt. Jag har än i dag inte förstått varför inga tränare säger åt sina spelare att lägga alla straffar högt.

En sak måste ni ändå medge: det snabba, direkta spelet framåt är rätt melodi.
- Mina undersökningar pekar i en annan riktning.

Ska man spela så långsamt som möjligt?
- Inte det heller. Men anfall som består av tre eller fyra passningar leder bevisligen mer sällan till mål än de som innehåller tio, tolv eller fjorton. Tempo har inget värde i sig. När man har ont om tid gör man fler misstag än när man utför sina uppgifter efter moget övervägande. Så är det på varje arbetsplats, också på fotbollsplanen.

Blir den som utnyttjar de fasta situationerna skickligt också världsmästare?
- Det räcker inte. Bara 30 procent av alla mål kommer på fasta situationer dit räknar jag hörnor, frisparkar, inkast, insparkar och straffar. 20 procent görs efter inlägg och 50 procent efter passningar. Huvuddelen av målen är alltså resultatet av kombinationer.

Man ser knappt några intränade frisparksvarianter längre. Alla lag har något slags trollkarl som försöker slå bollen över muren...
- ...eftersom man ser de här drömmålen dussintals gånger på tv. Därför tror alla att det mest effektiva är att slå frisparken direkt. Men bara 4 procent går i mål. Det är mycket möjligt att det vore klokare att pröva en variant.

Bara mellan oss, spelar inte också turen en viktig roll?
- Ungefär hälften av alla mål tillkommer bevisligen på grund av slumpmässiga faktorer: domaren gör fel, någon missar bollen som träffar knät på spelaren bakom och studsar i mål, och så vidare. Nyligen var det visst en ekorre som sprang in på Arsenals hemmaplan och störde spelarna.

Klockren!

Rätt förvånad man är att det är en tysk som gjort undersökningen också

Skit grym intervju!

Kan inte SvFF låta honom analysera Anders Svensson så att vi får svar på om han är kass eller inte?


Detta var för övrigt jävligt intressant:

"Man behöver 47 hörnor för att göra ett enda mål, och ett lag får bara sex i snitt per match."


Såg nu att intervjun var 1,5 år gammal...

Intressant det han säger om att hälften av målen uppstår vid slumpsituationer. Särskilt intressant är det för oss spelare, för det bekräftar vilken stor inverkan slumpen har i en enskild fotbollsmatch. Man skall väldigt sällan spela på odds under 1,80


Sen blir jag överlycklig när jag läser det han skriver om att högt tempo inte har ett egenvärde. Att man tvärtom skall trilla lite boll innan man går för avslut. Hur var det nu med Drillos pseudo-vetenskap?

Tufft. Jag är inte särskilt intresserad av fotboll men statistik och chanser är alltid lika kul.

En bjabbande statistikmupp som inte vet vad han pratar om.
Det lönar sig inte att vinna närkamperna för det är bara 34% vinst för lagen som vinner närkamperna. LOL@YOU.

Utan att redovisa vinstprocenten för det förlorande laget i närkampsfighten så är ju siffran 34% helt onödig och troligtvis missvisande.

Fåntratt!

Du är ironisk va?

Jag tycker att han slipper undan en viktig följdfråga när det gällde närkamperna och bollinnehavet. Jag tycker att det verkar logiskt att det vinnande laget förlorar närkamper och bollinnehav eftersom de förmodligen har lett under en stor del av matchen och därmed att det förlorande laget har jagat ett ledningsmål. Vad jag skulle tycka var intressant är att veta hur matchen ser ut så länge den är mållös eller oavgjord och hur det spelet avspeglar sig i slutresultatet.

Den där fotbollsexperten gör i alla fall några logiska kullerbyttor och han kommer ju undan följdfrågor nästan helt.

1. Laget som vinner har oftast minst bollinnehav. Bollinnehavet redovisas numera under hela matchen och man ser enkelt att det lag som leder oftast hade störst bollinnehav före man tog ledningen men att laget drar sig tillbaka och laget som ligger under pressar på.

2. Har man bollen mycket låter man motsåndarna springa sig trötta. Med tröttheten kommer misstagen som enligt experten är en stor anledning till att det blir mål.

3. Många matcher slutar oavgjort. Att laget som vinner flest närkamper endast vinner 34 % av matcherna är inget underligt. Man kan väl anta att med flest närkamper menas typ 55-45 eller liknande. Skulle ett bra div VI-lag möta Umeås damlag skulle damlaget förlora trots överlägset taktiskt kunnande därför att de skulle förlora nästan alla närkamper pga fysiken.

4. Det är knappast konstigt att väggpassningar sällan leder till mål i dagens elitfotboll med zonförsvar. Däremot att tredje person sticker i luckan förekommer allt som oftast.

Det handlar mycket om orsak och verkan. Att 90+ % av straffarna som slås högt går in är inget underligt då målvakten chansar i endera hörnera. Skulle alla lag slå alla straffar högt, skulle fler straffar gå över och målvakterna sluta att chansa varenda gång.

Visst var ett par av hans exempel tveksamma, men totalt sett bör det här ge en del att fundera på för fotbolls-filosofer. Väger man ihop alltsammans känns det som den italienska fotbollen är den som bäst speglar hans statistiska fynd, även om allt förstås inte mappade så bra.

Att slå straffen högt är en bra idé, det såg vi Juninho bevisa häromdagen - högt mitt i målet, målvakten chanslös, och en enkel straff att slå.


Samma modell använde Italien när de slog Australien i en av VM 2006 mest intressanta matcher, särskilt som italienarna var tvungna att improvisera sin taktik efter en tidig utvisning.

- F.G

Han verkar helt ha missat att slå en straff högt även innebär en stor risk att skjuta över. Den sannolikheten måste naturligtvis räknas in i det hela. Säg att 99 % av alla straffar som träffar övre halvan går in, men att 25 % av de som siktar på övre halvan missar mål (skjuter över el. vid sidan av). Då går i praktiken bara ~75 % av straffarna mot övre halvan in. Säg även att 80 % av alla straffar som träffar nedre halvan går in, men att 1 % av de som siktar på nedre halvan missar mål (skjuter vid sidan av). Då går i praktiken ~80 % av alla straffar mot nedre halvan in. Slutsatsen är då att man ska skjuta lågt, trots att målvakten räddar färre straffar på övre halvan.

/feldgrau