Antalet språkliga fingeravtryck i den svenskspråkiga befolkningen närmar sig
antalet fingeravtryck på händerna. Varje person har en unik röst och varje
person deltar i åtminstone ett halvt dussin sociala kretsar där exempelvis
ordvalet varierar. En vuxen person talar med sina föräldrar på ett sätt
(rensar bort lite svordomar exempelvis) och med sina barn på ett annat sätt
(rensar bort lite svordomar exempelvis). Antalet sociolekter är alltså närmast
oräkneligt, till sist några per individ.
Vi kan alla känna igen ett tusental röster, om vi får höra inspelningar där olika
personer talar i typiska formuleringar. En medelålders person känner igen flera
hundra radio- och TV-röster med ganska stor säkerhet. (Göran Gabrielsson
är det väl ingen som känner igen som Göran Gabrielsson.)
En gång i tiden när vi tillbringade halva dygnet i mörker var det livsviktigt att
kunna skilja vänner från fiender bara på ett lösenord eller en dito -fras.
En enda gång har jag försökt att delta i ett debattforum under två olika
identiteter. När jag såg att ordvalet avslöjade sambandet så drog jag direkt
tillbaka extra-nicket. Detta nämnt som illustration på att även skriven text
som passerat tangenter innehåller fingeravtryck, metaforiska sådana.
