2007-11-27, 08:07
#1
På nittiotalet så blev jag nedslagen av tre nynazister. En snut tog upp anmälan, och jag försåg honom med för och efternamn på både förövarna och vittnen. Efter viss påtryckning så dokumenterade han mina skador med en polaroidkamera. När kräket hade skrivit färdigt i sina papper så förklarade han att det förelåg risk för repressalier om jag polisanmälde stryket. Jag tappade hakan, men insisterade ändå på att anmäla.
Ingen snut kontaktade något vittne, och jag är rätt säker på att ingen av gärningsmännen hörde något av dem heller. Förrän utredningen lades ner formellt då.
Några månader senare så blev jag nedsparkad av två andra nassar. Vänner till de förra. Jag blev anfallen bakifrån, helt utan förvarning, och nedsparkad. Jag lämnades stillaliggande.
Saken polisanmäldes, vilket fungerade något bättre denna gång. Fallet togs upp i tingsrätten, och de två som misshandlade mig satt där tillsammans med en tredje nasse. Dessa killar stod åtalade för ett till våldsbrott.
Två av nynazisterna dömdes till 110 dagsböter, och en till 100 dagsböter. För alldeles vanlig misshandel. Inget mer. Inget snack om övergrepp i rättssak eller så.
Det hela slutade för min del relativt väl, och jag blev aldrig rädd för att gå ut eller så. Några år senare så blev nassen som var drivande bakom den första misshandeln tillsammans med en alldeles otroligt vacker flicka. Han ser ut som en kasse folköl i nyllet, och det var ta mig fan ett mirakel att han fick till det med den bruden. De var i alla händelser förlovade, och jag svepte in och stoppade min penis i hans flicka. Deras förhållande gick då åt helvete, och mig veterligen så har snubben därefter bara setts med överviktiga brudar. Karma.
I början på november i år så hörde jag på radion att bruden från Strix som sprutade vatten på Reinfeldt fick 100 dagsböter som straff (kolla t.ex. här). Ofredande dömdes hon visst för.
Vad i helvete? Hur menar rättsstaten att jag ska känna efter den domen? Det tycks ju kvitta för rättsapparaten vad jag väljer om jag står kluven i valet mellan vattenpistol och oprovocerad nedsparkning. I alla händelser så skulle det ha känts bättre om det var Reinfeldt som blev nersparkad och jag som kom undan med lite fukt
På radion i morse så snackade de om färska siffror från lite olika ställen. Kolla här och här. Mer misshandel och färre anmälningar i Sverige. Tror fan det!
När min cykelsadel (med synnerligen unika kännetecken) blev bortrövad så gav jag mig ut på jakt själv. Systematiskt sökte jag igenom staden där stölden skedde, och efter en vecka så fann jag min sadel monterad på en mountainbike utanför ett höghus i betong. Jag återvände natten efter med verktyg, bröt upp låset, och cyklade hem på tjuvens cykel. Efter att ha återbördat sadeln på dess rätta plats så startade jag upp vinkelslipen för att tålmodigt granulera ner tjuvens cykel i små, små delar. Högen återlämnades sedan framför höghuset, och jag fylldes av en härlig känsla av rättvisa. Alldeles utan att blanda in polisen.
Jag har efter den där gången i tingsrätten betett mig på det viset, och det finns många värre exempel på det. Det är en röd tråd i mitt liv, och jag har bara kontaktat snuten om jag har kunnat profitera på det. Aldrig för skydd eller rättsskipning.
Nå.
Kan Du koppla ditt förtroende (eller din brist på detsamma) för rättsapparaten till någon eller några speciella händelser i ditt liv?
Ingen snut kontaktade något vittne, och jag är rätt säker på att ingen av gärningsmännen hörde något av dem heller. Förrän utredningen lades ner formellt då.
Några månader senare så blev jag nedsparkad av två andra nassar. Vänner till de förra. Jag blev anfallen bakifrån, helt utan förvarning, och nedsparkad. Jag lämnades stillaliggande.
Saken polisanmäldes, vilket fungerade något bättre denna gång. Fallet togs upp i tingsrätten, och de två som misshandlade mig satt där tillsammans med en tredje nasse. Dessa killar stod åtalade för ett till våldsbrott.
Två av nynazisterna dömdes till 110 dagsböter, och en till 100 dagsböter. För alldeles vanlig misshandel. Inget mer. Inget snack om övergrepp i rättssak eller så.
Det hela slutade för min del relativt väl, och jag blev aldrig rädd för att gå ut eller så. Några år senare så blev nassen som var drivande bakom den första misshandeln tillsammans med en alldeles otroligt vacker flicka. Han ser ut som en kasse folköl i nyllet, och det var ta mig fan ett mirakel att han fick till det med den bruden. De var i alla händelser förlovade, och jag svepte in och stoppade min penis i hans flicka. Deras förhållande gick då åt helvete, och mig veterligen så har snubben därefter bara setts med överviktiga brudar. Karma.
I början på november i år så hörde jag på radion att bruden från Strix som sprutade vatten på Reinfeldt fick 100 dagsböter som straff (kolla t.ex. här). Ofredande dömdes hon visst för.
Vad i helvete? Hur menar rättsstaten att jag ska känna efter den domen? Det tycks ju kvitta för rättsapparaten vad jag väljer om jag står kluven i valet mellan vattenpistol och oprovocerad nedsparkning. I alla händelser så skulle det ha känts bättre om det var Reinfeldt som blev nersparkad och jag som kom undan med lite fukt

På radion i morse så snackade de om färska siffror från lite olika ställen. Kolla här och här. Mer misshandel och färre anmälningar i Sverige. Tror fan det!
När min cykelsadel (med synnerligen unika kännetecken) blev bortrövad så gav jag mig ut på jakt själv. Systematiskt sökte jag igenom staden där stölden skedde, och efter en vecka så fann jag min sadel monterad på en mountainbike utanför ett höghus i betong. Jag återvände natten efter med verktyg, bröt upp låset, och cyklade hem på tjuvens cykel. Efter att ha återbördat sadeln på dess rätta plats så startade jag upp vinkelslipen för att tålmodigt granulera ner tjuvens cykel i små, små delar. Högen återlämnades sedan framför höghuset, och jag fylldes av en härlig känsla av rättvisa. Alldeles utan att blanda in polisen.
Jag har efter den där gången i tingsrätten betett mig på det viset, och det finns många värre exempel på det. Det är en röd tråd i mitt liv, och jag har bara kontaktat snuten om jag har kunnat profitera på det. Aldrig för skydd eller rättsskipning.
Nå.
Kan Du koppla ditt förtroende (eller din brist på detsamma) för rättsapparaten till någon eller några speciella händelser i ditt liv?