2007-11-27, 00:42
#1
Drog: LSD
Kön: Man
Ålder: 22
Längd: 181cm
Vikt: ca ~70
Andra erfarenheter: alkohol, hasch, gräs, ecstasy
Dos: En färdig dos på sockerbit, vet inte exakt dos.
Jag har under en tid varit nyfiken på att testa svamp då effekterna tilltalat mig väldigt mycket, det som dock blev drogen som testades var istället syra.
Det var från början inte tänkt att det skulle ske på det sättet det gjorde, kl. 1.30 efter rejält med alkohol som uppvärmning. De förberedelser som jag hade planerat gick i stöpet, men nu när jag hoppat ur taxin, tagit ett rejält andetag, och slängt i mig den sockerbit jag fått tag i gick det inte att göra det ogjort.
Jag och min kompis som jag skulle ta det tillsammans med ringde en bekant och sa att vi var framme och bad honom möta oss. Planen var att trippa hemma hos honom då de som var där hade erfarenhet av syra sedan tidigare. Klockan är nu 2 och den tredje dosen vi köpt ger vi till en kompis som var hemma hos vår gemensamme bekant. Jag väljer att kalla mina trippande vänner David och Anders.
När klockan är lite efter 2 börjar jag känna mig pirrig och upprymd, känner mig lite lurig och på väldigt bra humör. Tillsammans med David och Anders tar vi en sväng runt kvarteret för att få lite luft. Jag känner hur jag stadigt börjar må ännu bättre och vi är alla tre ganska fnittriga av oss.
När vi kommer in från promenaden sätter jag mig i soffan och den pirrande känslan i kroppen blir allt mer påtaglig. Det är också nu det rejäla startskottet går, en vän kommer med en katt i famnen och för en kort sekund ser det ut som att katten är ut-och-in, samt utan ben, fast ändå med pälsen kvar. Det är bara kattens kropp som påverkats och huvudet är normalt.
”Alltså katten är ju typ böjd!, utbrister jag” Jag reagerar med ett rejält ryck och ganska skrämd blick enligt de andra runt bordet, det leder dock mest till skratt, både av mig och andra efter att jag lugnat ner mig.
Efter detta är det svårt att hålla reda på tiden men trippen började kicka igång på allvar runt 3 och blev starkare ända fram till 7.
Ganska snart börjar jag se ganska kraftiga hallisar, från just det här stadiet minns jag inte så många av dem, utan de saker jag minns tydligast kommer under toppen av ruset.
Det börjar dyka upp mönster i golvet nu, som om golvet bestod av porer som tidvis fylldes med bläck, för att sedan tömmas och fyllas igen. Dessa mönster fortsätter under hela kvällen när jag tittar ner mot golvet.
Efter någon timme bestämmer vi tre för att gå ut en sväng igen, jag tycker idén är helt lysande och längtar ut för att upptäcka. Innan vi går slänger lägenhetsägaren en uppmuntrande kommentar efter oss; ”Torska inte nu!” Jag minns inte så speciellt mycket av promenaden utom att vi tittade rätt länge på en taggbuske och råkar gå till fel dörr när vi ska in, vilket leder till ett panikskratt från mig och David, som genast springer därifrån.
När vi kommer in igen lägger vi oss i ett rum och i detta rum som består av lite spacade saker känner jag hur jag kommer djupare in i olika hallucinationer. Musiken blir så otroligt levande och påträngande, den är helt omöjlig att undkomma. Jag vill inte heller undkomma den för jag känner hur den blir som en theme-song för mina fantasier. Jag har märkt att jag efter den här trippen så upplever jag T.ex. Psy-trance lite annorlunda.
Jag upplever under kvällen att jag är huvudperson i en tv-serie och känner lite makt över att det är jag som kontrollerar handlingen, detta övergår senare till att jag upplever det mera som att jag befinner mig i en dröm eller eventuellt ett minne, när jag upplever ”minnet” är det som att rummet filmats genom en kamera med ett gul-brunt filter, ungefär som i vissa westernfilmer. Ibland känns det som att jag inte finns i rummet utan att jag ser det som händer utan att personerna som jag betraktar vet om att jag är där.
Jag och David står en stund vid en spegel och betraktar oss själva, David säger nåt i stil med ”stirra inte för djupt in i den där alltså, det är inte så bra”. När jag tittar in i spegeln ser jag nåt som närmast kan liknas vid en av de där affischerna från filmen Sin City. Vi är grovhuggna i utseendet och väldigt bleka, nästan svartvita.
David och jag går runt ganska mycket och efter en stund kan jag inte riktigt skilja på rummen, de flyter ihop och jag tycker att möbler verkar ha bytt plats med varandra. Vi letar oss fram till en dator och klickar upp msn. Någon skriver till oss men vi förstår inte vad han menar, bara att det är en fråga. Eftersom vi inte förstår vad frågan är bestämmer vi oss att skriva ”nej”, då vi efter visst resonerande kommer på att det är det bästa svaret på frågor i genomsnitt, lät väldigt smart just då
.
Vi glider runt iklädda tjocka dunjackor eftersom David kommer på följande; ”Det kan ju aldrig bli för varmt, men det kan alltid bli jävligt kallt”. Jag tycker det verkar vara en smart idé att behålla jackan på så jag inte går ut med för lite kläder.
Vi går sedan ner och lägger oss i favoritrummet, det som har roligast saker och härligast musik. Vi diskuterar väldigt mycket och jag upplever att jag förstår precis vad de andra menar och känner. Vid ett tillfälle känner jag mig väldigt ambivalent, vad exakt det handlade om minns jag inte men jag vet att det var två väldigt olika känslor som jag kände på samma gång.
Efter att ha återkommit från en väldigt lång tanke tittar jag upp på David och försöker berätta vad som just hänt, men jag får inte ur mig orden, men han säger bara ”jag vet, jag vet”. Det känns bra när han säger det och jag är ganska övertygad om att han verkligen gör det.
Det är dock inte enda gången jag inte lyckas få ur mig mina tankar, jag känner hur jag sitter på hela världens hemligheter men utan möjlighet att förklara, som att jag var ensam om att få möjligheten att få veta.
Medan jag lyssnar på en låt som innehåller lite ljud av droppande vatten försvinner jag iväg till en grotta, jag är ensam, musiken tystnar och ersätts av ett starkt ljud av droppande vatten. Grottan är mörk men inte speciellt otäck, utan snarare spännande. Jag reser mig upp och kommer då tillbaka till det rum jag försvann ifrån.
Låten byts och en mycket djungelinspirerad låt kommer igång. Jag märker hur rummet är beklätt med växter, och en dimma sprids runt mig. Den här gången är jag inte ensam, eftersom det är inte jag som försvunnit till djungeln, det är den som växt upp runt mig.
Min fantasi avbryts dock av att vissa av de andra leker med en ficklampa i ett försök att uppmuntra och förbättra trippen. Det kändes dock inte så nödvändigt för mig som redan var så påtagligt påverkad.
Jag försvinner iväg i mina egna fantasier om och om igen, men jag minns dem inte. Det jag upplever varje gång jag återvänder till verkligheten är det känns som att tiden stått stilla medan jag varit borta, det som kändes så länge visar sig vara max 10 min när jag frågar om vad klockan är. Jag utbrister flera gånger ”och vi har fortfarande samma kläder?”, med förundrad ton. Jag kände att ruset varat för evigt och som att det skulle aldrig ta slut.
Plötsligt finner jag mig liggandes på golvet bredvid den säng jag legat i tidigare. Det är dock ganska bekvämt och jag bestämmer mig för att ligga kvar. Det känns efter en stund som att golvet viker sig under överkroppen när jag blundar, ungefär som att jag håller på att tippa över en kant. Detta försvinner när jag öppnar ögonen igen.
Vid ett tillfälle fick jag även känna på lite otrevliga tankar. Jag sitter med ögonen slutna och plötsligt dyker någon sorts väsen upp, det omsluter mig, och jag vet att det vill mig illa. Det pågår inte så länge eftersom jag öppnar ögonen då jag inser vad som håller på att hända. Jag skakar av mig tanken ganska snabbt.
Under natten ringer jag några samtal till en kompis som spelar in dem, tror att det är för att jag ber honom att göra det, dock så ringde jag i början av trippen och när jag är i den kraftigare delen av ruset får jag för mig att ringa igen. När jag plockar upp telefonen lyser displayen otroligt starkt och mobilen har som fartränder runt sig, jag tycker det ser ut som att den färdas i flera hundra km/tim fast jag håller den stilla i handen.
Framåt 8 på morgonen, eventuellt lite senare så känner jag hur jag börjar bli allt mer normal och hallucinationerna blir allt färre. Vår bekant som äger lägenheten ger mig något som han säger är muskelavslappnande och menar att det kommer få mig att landa bättre. Precis när jag får den så försvinner jag iväg i en fantasi som jag tror framkallades av känslan av pillret som var lite strävt, när jag sedan kommer tillbaka tar jag den fort så jag inte ska flyta iväg på nytt innan jag hunnit ta den.
Jag känner hur det börjar avta allt mer och vid ungefär 9 somnar jag i en fåtölj framför teven.
Trippen var helt underbar, jag upplevde allt det som jag hade hoppats på, välmående, fantastiska mönster, hallucinationer, och ett ganska kraftigt förändrat tankesätt.
Hoppas ni har överseende med att tiden är lite konstig men hade svårt att hålla koll på den.
Kön: Man
Ålder: 22
Längd: 181cm
Vikt: ca ~70
Andra erfarenheter: alkohol, hasch, gräs, ecstasy
Dos: En färdig dos på sockerbit, vet inte exakt dos.
Jag har under en tid varit nyfiken på att testa svamp då effekterna tilltalat mig väldigt mycket, det som dock blev drogen som testades var istället syra.
Det var från början inte tänkt att det skulle ske på det sättet det gjorde, kl. 1.30 efter rejält med alkohol som uppvärmning. De förberedelser som jag hade planerat gick i stöpet, men nu när jag hoppat ur taxin, tagit ett rejält andetag, och slängt i mig den sockerbit jag fått tag i gick det inte att göra det ogjort.
Jag och min kompis som jag skulle ta det tillsammans med ringde en bekant och sa att vi var framme och bad honom möta oss. Planen var att trippa hemma hos honom då de som var där hade erfarenhet av syra sedan tidigare. Klockan är nu 2 och den tredje dosen vi köpt ger vi till en kompis som var hemma hos vår gemensamme bekant. Jag väljer att kalla mina trippande vänner David och Anders.
När klockan är lite efter 2 börjar jag känna mig pirrig och upprymd, känner mig lite lurig och på väldigt bra humör. Tillsammans med David och Anders tar vi en sväng runt kvarteret för att få lite luft. Jag känner hur jag stadigt börjar må ännu bättre och vi är alla tre ganska fnittriga av oss.
När vi kommer in från promenaden sätter jag mig i soffan och den pirrande känslan i kroppen blir allt mer påtaglig. Det är också nu det rejäla startskottet går, en vän kommer med en katt i famnen och för en kort sekund ser det ut som att katten är ut-och-in, samt utan ben, fast ändå med pälsen kvar. Det är bara kattens kropp som påverkats och huvudet är normalt.
”Alltså katten är ju typ böjd!, utbrister jag” Jag reagerar med ett rejält ryck och ganska skrämd blick enligt de andra runt bordet, det leder dock mest till skratt, både av mig och andra efter att jag lugnat ner mig.
Efter detta är det svårt att hålla reda på tiden men trippen började kicka igång på allvar runt 3 och blev starkare ända fram till 7.
Ganska snart börjar jag se ganska kraftiga hallisar, från just det här stadiet minns jag inte så många av dem, utan de saker jag minns tydligast kommer under toppen av ruset.
Det börjar dyka upp mönster i golvet nu, som om golvet bestod av porer som tidvis fylldes med bläck, för att sedan tömmas och fyllas igen. Dessa mönster fortsätter under hela kvällen när jag tittar ner mot golvet.
Efter någon timme bestämmer vi tre för att gå ut en sväng igen, jag tycker idén är helt lysande och längtar ut för att upptäcka. Innan vi går slänger lägenhetsägaren en uppmuntrande kommentar efter oss; ”Torska inte nu!” Jag minns inte så speciellt mycket av promenaden utom att vi tittade rätt länge på en taggbuske och råkar gå till fel dörr när vi ska in, vilket leder till ett panikskratt från mig och David, som genast springer därifrån.
När vi kommer in igen lägger vi oss i ett rum och i detta rum som består av lite spacade saker känner jag hur jag kommer djupare in i olika hallucinationer. Musiken blir så otroligt levande och påträngande, den är helt omöjlig att undkomma. Jag vill inte heller undkomma den för jag känner hur den blir som en theme-song för mina fantasier. Jag har märkt att jag efter den här trippen så upplever jag T.ex. Psy-trance lite annorlunda.
Jag upplever under kvällen att jag är huvudperson i en tv-serie och känner lite makt över att det är jag som kontrollerar handlingen, detta övergår senare till att jag upplever det mera som att jag befinner mig i en dröm eller eventuellt ett minne, när jag upplever ”minnet” är det som att rummet filmats genom en kamera med ett gul-brunt filter, ungefär som i vissa westernfilmer. Ibland känns det som att jag inte finns i rummet utan att jag ser det som händer utan att personerna som jag betraktar vet om att jag är där.
Jag och David står en stund vid en spegel och betraktar oss själva, David säger nåt i stil med ”stirra inte för djupt in i den där alltså, det är inte så bra”. När jag tittar in i spegeln ser jag nåt som närmast kan liknas vid en av de där affischerna från filmen Sin City. Vi är grovhuggna i utseendet och väldigt bleka, nästan svartvita.
David och jag går runt ganska mycket och efter en stund kan jag inte riktigt skilja på rummen, de flyter ihop och jag tycker att möbler verkar ha bytt plats med varandra. Vi letar oss fram till en dator och klickar upp msn. Någon skriver till oss men vi förstår inte vad han menar, bara att det är en fråga. Eftersom vi inte förstår vad frågan är bestämmer vi oss att skriva ”nej”, då vi efter visst resonerande kommer på att det är det bästa svaret på frågor i genomsnitt, lät väldigt smart just då
. Vi glider runt iklädda tjocka dunjackor eftersom David kommer på följande; ”Det kan ju aldrig bli för varmt, men det kan alltid bli jävligt kallt”. Jag tycker det verkar vara en smart idé att behålla jackan på så jag inte går ut med för lite kläder.
Vi går sedan ner och lägger oss i favoritrummet, det som har roligast saker och härligast musik. Vi diskuterar väldigt mycket och jag upplever att jag förstår precis vad de andra menar och känner. Vid ett tillfälle känner jag mig väldigt ambivalent, vad exakt det handlade om minns jag inte men jag vet att det var två väldigt olika känslor som jag kände på samma gång.
Efter att ha återkommit från en väldigt lång tanke tittar jag upp på David och försöker berätta vad som just hänt, men jag får inte ur mig orden, men han säger bara ”jag vet, jag vet”. Det känns bra när han säger det och jag är ganska övertygad om att han verkligen gör det.
Det är dock inte enda gången jag inte lyckas få ur mig mina tankar, jag känner hur jag sitter på hela världens hemligheter men utan möjlighet att förklara, som att jag var ensam om att få möjligheten att få veta.
Medan jag lyssnar på en låt som innehåller lite ljud av droppande vatten försvinner jag iväg till en grotta, jag är ensam, musiken tystnar och ersätts av ett starkt ljud av droppande vatten. Grottan är mörk men inte speciellt otäck, utan snarare spännande. Jag reser mig upp och kommer då tillbaka till det rum jag försvann ifrån.
Låten byts och en mycket djungelinspirerad låt kommer igång. Jag märker hur rummet är beklätt med växter, och en dimma sprids runt mig. Den här gången är jag inte ensam, eftersom det är inte jag som försvunnit till djungeln, det är den som växt upp runt mig.
Min fantasi avbryts dock av att vissa av de andra leker med en ficklampa i ett försök att uppmuntra och förbättra trippen. Det kändes dock inte så nödvändigt för mig som redan var så påtagligt påverkad.
Jag försvinner iväg i mina egna fantasier om och om igen, men jag minns dem inte. Det jag upplever varje gång jag återvänder till verkligheten är det känns som att tiden stått stilla medan jag varit borta, det som kändes så länge visar sig vara max 10 min när jag frågar om vad klockan är. Jag utbrister flera gånger ”och vi har fortfarande samma kläder?”, med förundrad ton. Jag kände att ruset varat för evigt och som att det skulle aldrig ta slut.
Plötsligt finner jag mig liggandes på golvet bredvid den säng jag legat i tidigare. Det är dock ganska bekvämt och jag bestämmer mig för att ligga kvar. Det känns efter en stund som att golvet viker sig under överkroppen när jag blundar, ungefär som att jag håller på att tippa över en kant. Detta försvinner när jag öppnar ögonen igen.
Vid ett tillfälle fick jag även känna på lite otrevliga tankar. Jag sitter med ögonen slutna och plötsligt dyker någon sorts väsen upp, det omsluter mig, och jag vet att det vill mig illa. Det pågår inte så länge eftersom jag öppnar ögonen då jag inser vad som håller på att hända. Jag skakar av mig tanken ganska snabbt.
Under natten ringer jag några samtal till en kompis som spelar in dem, tror att det är för att jag ber honom att göra det, dock så ringde jag i början av trippen och när jag är i den kraftigare delen av ruset får jag för mig att ringa igen. När jag plockar upp telefonen lyser displayen otroligt starkt och mobilen har som fartränder runt sig, jag tycker det ser ut som att den färdas i flera hundra km/tim fast jag håller den stilla i handen.
Framåt 8 på morgonen, eventuellt lite senare så känner jag hur jag börjar bli allt mer normal och hallucinationerna blir allt färre. Vår bekant som äger lägenheten ger mig något som han säger är muskelavslappnande och menar att det kommer få mig att landa bättre. Precis när jag får den så försvinner jag iväg i en fantasi som jag tror framkallades av känslan av pillret som var lite strävt, när jag sedan kommer tillbaka tar jag den fort så jag inte ska flyta iväg på nytt innan jag hunnit ta den.
Jag känner hur det börjar avta allt mer och vid ungefär 9 somnar jag i en fåtölj framför teven.
Trippen var helt underbar, jag upplevde allt det som jag hade hoppats på, välmående, fantastiska mönster, hallucinationer, och ett ganska kraftigt förändrat tankesätt.
Hoppas ni har överseende med att tiden är lite konstig men hade svårt att hålla koll på den.
4½/5
