Henry Miller

Jag vet inte helt bestämt vad det är, men Henry Miller är kanonbra. Denna kaotiska, inspirerade, fullständigt hejdlösa svada. Sexus var fantastisk och det är Kräftans vändkrets också. Den senare är en överdådig parisskildring ur ett rännstensperspektiv. Jag vet ingen som skriver bättre, mer visuella miljöskildringar. En annan sak som frapperar mig är hans vinkling av sexualiteten. Där finns inget ansträngt förskönande, ingen kraftlös kapitulation för driften, snarare ser jag ett uppror mot den, Henry Miller skildrar i Kräftans vändkrets sexualiteten enbart som en kladdig och sjaskig historia utan minsta charm och med ett överdåd av ironisk distans. Han är på så sätt raka MOTSATSEN till en erotisk författare, snarare kvitterar han allting sexuellt med ett hjärtlöst asgarv. Det är insiktsfullt och förbluffande modernt. Tänk på att Kräftans vändkrets kom ut 1934. På så sätt är han också skyhögt överlägsen Suzanne Brögger, som i mitt tycke faller offer för en kritiklös banalisering, han framstår snarare som Bröggers motsats och lägger sig på en skyhögt högre stilnivå.

Jag måste hålla med, och jag har tänkt samma sak när jag försökt beskriva honom för folk: det är svårt att sätta fingret på varför han är så sjukt bra. Jag tycker både Tropic of Cancer och Tropic of Capricorn är otroligt välskrivna böcker.

Jag gav Tropic of Cancer till en vän och han skickade det här citatet senare:

"In the blue of an electric dawn the peanut shells look wan and crumpled; along the beach at Montparnasse the water lilies bend and break. When the tide is on the ebb and only a few syphilitic mermaids are left stranded in the muck, the Dôme looks like a shooting gallery that's been struck by a cyclone. Everything is slowly dribbling back to the sewer. For about an hour there is a deathlike calm during which the vomit is mopped up. Suddenly the trees begin to screech. From one end of the boulevard to the other a demented song rises up. It is like the signal that announces the close of the exchange. What hopes there were are swept up. The moment has come to void the last bagful of urine. The day is sneaking in like a leper… "
Henry Miller, Tropic of Cancer


edit: Tropic of Cancer är alltså Kräftans vändkrets och Tropic of Capricorn är Stenbockens vändkrets.

Jag håller med er, läst sex sju böcker av honom, är mitt i Sexus nu. Någon som vet vad man borde köpa om man vill läsa en biografi om honom?

Snuskigt gammal bump. Men jag tycker att "Tropic of cancer" var trevlig, fin och hederlig dekadens. Sedan läste jag "Black spring", som kanske "egentligen" är bättre, men jag tyckte den var svår (man måste läsa långsamt, för han staplar adjektiv utav bara fan), men den gav mig inte så mycket. Eller jag minns inte så mycket i varje fall. Hört rykten om att han varit formativ för den amerikanska prosan iaf. stämmer det?

Har bara läst Kräftans Vändkrets, men vilken fantastisk skapelse, och vilket underbart sunk. Depraverat och svettigt. Sexus har jag velat läsa sen Max Cady delade med sig av den till advokatens dotter i Scorseses version av Cape Fear. Men hur är det det? Ingår den i en serie? Nexus Plexus Sexus? Eller fabulerar jag? Om det är en serie, vilken, i så fall, bör läsas först?