Modernisera kyrkan!

Grovt förenklat:
Den hägsta nivån i idévärlden (episteme) är i princip paradiset. Där är allt perfekt. Vi (människan och vår jordiska verklighet) befinner sig någonstans mitt emellan doxa och episteme. Tex uttrycket: Människan är en blandning av ängel och djur, kan sägas illustrera detta.

Gud skapar nya världar i olika dimensioner/utvecklingsnivåer.
Vår uppgift som "gudomliga varelser" är att hela tiden sträva efter fullkommlighet (dygd). Först då kan vi avancera på stegen.

Vågar du i dagsläget ens anta att M-teorin är sann? Sedan kan man ju givetvis tolka Pythagoras något vaga antydningar, som skrevs ned långt senare på så sätt, men det där känns väldigt vågat.


Nej, Platon höll nog i idéläran, men han ansåg att det fanns allvarliga fel med den. Aristoteles förkastade den helt.

Några idéer om att idévärlden var ett paradis hade Platon inte; den existerar inte som en sådan värld. Det måste isåfall vara långt senare tolkningar i ett försök att ena platonismen med kristendomen...Augustinus kanske?

Jag tyckte om KG Hammar. Han stod för en öppenhet och att tolkningen skulle göras av individen själv och inte bestämmas av hierarkiska maktstrukturer. Du ser Hammar som en sökare men han kanske var mer säker än dig på sin tro. Det centrala med att vara kristen är ju att man tror på att Jesus levt, dött och återuppstått. Det viktiga är ju inte att tro på allt som står i bibeln utan att leva efter Jesus budskap. Att kyrkan tappar medlemmar och att färre går i kyrkan går nog inte att stoppa. Det har med samhällsutvecklingen i stort att göra och spelar kanske ingen större roll. Så som jag ser det vore det bästa att det svenska folket i stort blir med andligt intresserade och att de får större kunskap om kristendomen. Att ha öppet i tak som Svenska Kyrkan har med tolerans för olika åsikter och tolkningar kan ju bara vara till fördel.

Jag vet att många tycker som du. Det var dumt av mig att skriva nedlåtande saker om KG. Mycket är det nog en frustration över att sv. kyrkan är så vilsen och en tanke om att den skulle bli tydligare med ett läromässigt tydligare ledarskap. Öppet tak är jag för men det finns vissa grunder som man inte kan kompromissa om och fortfarande kalla sig kristen (jag menar inte att jungfrufödelsen nödvändigtvis är en av dem).

Frågan är varför icke-troende överhuvudtaget ska tillhöra svenska kyrkan. Vore det inte bättre att alla som är medlemmar sedan födseln automatiskt avregistreras, och sedan låta alla som vill aktivt ansöka om medlemskap? Och att i sammanhanget förklara att kyrkans grund är tron på Jesus Kristus som världens herre och frälsare och synen på Bibeln som Guds ofelbara ord.

Att ha icke-troende medlemmar i svenska kyrkan är för lika absurt som att ha pingstvänner eller katoliker som medlemmar i en moské eller ett hinduiskt samfund.

Dopet kan ju vara ett bra aktivt steg in i kyrkan.

Paradiset var inte uppfunnet på Platons tid.

Den allra första kristendomen var väl just en kombination av nyplatonism och Jesus kärleksbudskap. Kärlek+fysik typ.
Sen när det började bli ett hot mot romarna bökade de ihop traditionell hednisk naturreligion och kristendomen till en slags kompromissreligion. På så sätt har romarriket levt vidare genom katolska-ortodoxa kyrkan.
Antar att folk var trötta på romarnas våldglorifierande kultur och alla blodbad. Kändes nog skönt att någon införde kärlek som lag.

Jag firade första advent med att delta i en svensk högmässa igår..

Vilken skönhet..



Jag insåg dock ett stort problem med den Svenska kyrkan av idag..

Jag tänker på den rent teologiska svagheten och osäkerheten..

Det är helt ok att exempelvis KG Hammar på sin tid förnekade jungfrufödseln..

Man skulle kunna hävda att det enbart är legendartat stoff som införlivats i kristendomens tradition och tidiga troslära..

En allsmäktig Gud kan väl föda Kristus på vilket vis han än behagar.. vare sig helige Ande direkt eller genom Josef såg till att det hände.. det behöver inte betyda att Kristus blir mindre sann bara för det..

Men..

..man kan inte förvänta att de troende sedan på mässan skall bekänna den apostoliska trosbekännelsen.. då man faktiskt med hög röst skall bekänna just jungfrufödseln..

Det är falskt.. anser jag.. och kastar de troende ut i förvirring och osäkerhet..

Jag kan inte se meningen med att upprepa tomma ord.. inför Gud och sig själv i kyrkan.. och att en biskop gör så är katastrofalt för kyrkans förtroende..

Vill dock tillägga att kyrkan säkert kan lösa dessa problem..

Jag tror att den Svenska kyrkans inställning ibland kan var "lättare" för gemene man att ta till sig.. men det lite röriga intrycket kan nog ställa till det ibland..

Den Svenska kyrkan har så många postitiva sidor som bör bejakas..

Jag går som sagt själv till svensk mässa ibland och uppskattar det mycket..

Kanske borde man följa upp sin friska syn på Jesu lära och formulera en svensk trosbekännelse som kyrkans hela läroämbete( om det finns ett sådant ) kan stå bakom.. det är ett stort arbete.. men säkert värt mödan..

Till exempel är de Schmalkaldiska artiklarna är mustig läsning minst sagt.. men säkert lika svåra för moderna människor att ta till sig som katolsk doktrin misstänker jag.. om inte svårare..

Ingår de ens i Svenska kyrkans lära i dag för övrigt?

Hur som helst..

Det ska nog ordna sig.. det är ju Emils kyrka..

Att lämna den apostoliska trosbekännelsen hade fått bägaren att rinna över för min del. Men jag tror inte det är någon större risk.

Bekännelseskrifterna:

1. De tre gammalkyrkliga trosbekännelserna: den apostoliska, den nicenska och den athanasianska.
2. Den oförändrade Augsburgska bekännelsen 1530
3. Den Augsburgska bekännelsens apologi 1530
4. De Schmalkaldiska artiklarna 1537
5. Traktaten om påvens makt och överhöghet 1537
6. Luthers lilla katekes 1528
7. Luthers stora katekes 1528
8. Bergischer Buch 1577 (förstadiet till Konkordieformeln) och Konkordieformeln 1579
9. Uppsala Mötes Beslut 1593 (i avskrift)
(Källa: Wikipedia)