Vad fn ska jag göra ?

Trots en något flummig rubrik..har verkligen hamnat i klistret,big time.

Bakgrunden: Min fru fick inte jobb på den ort vi bodde på,så hon o vår dotter (7år) flyttade till en ort ganska långt bort, där hon fick jobb för 9 månader sen. Tanken var då att jag skulle finna arbete o komma efter senare. Nu har månaderna rullat på-jag kan åka ner ungefär var 3e vecka o då vara där 1vecka i stöten utan att behöva utnyttja nån större semester.Blivit erbjudna 2 jobb under tiden men bägge föll ifrån framförallt pga pendlingsavstånd.Sen så flyttade de några mil till en större stad, vilket i nuläget medför att min fru har över 4 mil enkel väg till jobbet o att det blir ganska långa dar på skolan.Hela tiden har jag ställt upp ekonomiskt,ordnat bostad o s v åt dom.

Nuläget: Börjar känna mig lite urgröpt med arbetsliv o privatliv splittrat på 2 håll, har inte heller kunnat ge 100% på mitt jobb känns det som.Börjar numera misströsta lite på att finna jobb på den ort där de bor.Är ganska specialicerad o ser inte så hoppfullt ut.Dessutom:För några dagar sen hadde min fru ett fruktansvärt utbrott mot mig, där hon sa att hon orkar inte ha det så här.Om jag inte fixar jobb innan sommaren så är det slut...

Framtiden; Tjaa, visst kan vi gå skilda vägar men känns som man satsat alldeles för mycket.Dock känner jag mig känslokall efter hennes utbrott.När jag nu inser att det blir svårt finna jobb..hadde kanske kunnat föreslå att vi försöker få jobb båda två på en annan ort-men tycker det blir jobbigt pga 2 saker.Vår dotter får bryta upp från sin tillvaro,vi köpte en bostad i början av sommaren som vi förmodligen inte får samma pris för idag o kanske var jag dum o lät mig övertalas..framförallt förstår jag inte hennes hets om att köpa en bostad o låsa fast sig, då hon rimligtvis redan borde ha kännt det nästan så här tungt som hon nu säger det är.

Känner mig som i en råttfälla, till det jag ändå är stolt över är att jag till skillnad från henne hela tiden hållit mig till sakfrågan o inte gått till personangrepp..

Nä tjingeling..nu ska jag gå å handla öl..men tacksam för vettiga comments.. å inte bara dump that b..ch..

Vilken otacksam slyna, som kräver av dig att du måste ha arbete. Hon kan då knappast älska dig. Men det är ju bra att ni är tillsammans bara för dotterns skull. Bli inbrottstjuv eller något sånt om du inte kan få tag på ett vanligt jobb.

Vad för jobb har du sökt till hittils?

Funderat på att prata med psykolog eller dyl. om detta?

Jävligt komplicerad situation. Försök få en sansad diskussion där inte frustruationen tar överhanden, försök annars lugna ner den.

Tjaa börsvd..njaa-energibranschen., vet att jag laddar upp för ett rejält samtal med henne..men det är faktiskt första gången jag kännt att jag vill hålla mig undan några dar å ha ingen kontakt.

visst har jag funderat..en väldigt irriterande grej med henne är att när hon mår dåligt har hon en tendens att skälla på mig,något hon själv håller med om men jag har i princip ställt ultimatum att det måste upphöra, sen så har hon väldigt svårt att diskutera problematiska o mindre positiva grejjer,utan då är man bara negativ-något jag inte tycker är nåt vidare men som många tjejer verkar ha problem med.

Vissa vill bara höra det positiva och inte se verkligheten, män har lättare att se sakligt på saker och ting.

flytta dit och bli arbetslös eller starta ett eget företag inom din specialiserade branch?

Söker jobb du inte är specialiserad för?

Jag tycker du ska satsa, har du inte känt sådär på nio år att du vill hålla dig undan tror jag du kommer ångra dig enormt. Försök så mycket det går, ge upp när det inte funkar för dig heller.

Så här enkelt måste jag se det, älskar du din fru?

Om ja: Så tänk på att du har både fru och dotter där, skaffa vilket j-vla jobb som helst på samma ort och utgå från att söka jobb efter det.

Om Nej: Mer eller mindre samma sak, du har för helvete en sjuårig dotter som du bara träffar sporadiskt!

Vad fn du ska göra? Du ska lära dig att skriva en vettig rubrik.

jag kan kanske förstå din fru, hur hon kanske känner.
det är inte så roligt att vara ensamstående 24/7, även om du kommer var tredje vecka så drar hon det stora lasset ensam..?

sedan kan det ju inte vara så roligt att bo så långt ifrån varandra, träffas så sällan, och sedan att det inte händer något i den riktning ni vill.

att gå på person angrepp osv är sjukt onödigt, och det är då mitt knep kommer in..

överraska henne..
tänd ljus... öppna en flarre vin... skriv ett kort, vad hon betyder för dig, hur ledsen du är att det inte är som ni vill osv.. Överrös henne med komplimanger över hur bra mamma hon är, och sist säger du hur ledsen du blir när hon säger sådant..
sedan (förhoppningsvis), kan ni dricka lite vin å prata med varann, som vi vuxna människor gör.. =)
När ni nått en lösning på allt, plockar du fram PAKETET... sexiga underkläder-..

TADAAAAA =)..

Hur lyckat som helst.. sedan älskar ni hela natten,, å på dagen tar ni itu med allt praktiskt.

ja skulle skura toastolar för att bo med min familj om det var det som krävdes.
hur pissigt det än skulle vara.

sedan så är det kanske bättre det du sa, flytta ihop till en ny ort.
er dotter klarar det, så länge hon slipper detta, föräldrar som är hårda mot varandra, och sådant.. barn märker sådant..

ja hoppas i alla fall det löser sig för er.

Kram M

Den fetlagda meningen där låter faktiskt ganska så konstig...... låter som du gjort ngt du inte egentligen har velat och nu sitter och klagar på din fru och skyller allt som är dåligt på henne? Vet du vad jag tror? Jag tror att du fått smak på friheten? Och ngt säger mig att din fru också tror så... där kanske du också har förklaringen på hennes utbrott.
Vet inte vad du ska göra dock.

Ja..de var ömsom vin ömsom vatten..min rubrik var väl mer ett uttryck över att jag känner frustration,då man tycker sig sakna lösning.
Du som tror att jag fått smak på frihet..njaa från början kanske de var lite kul-men jag ser o känner själv hur jag mår mycket bättre då jag är tillsammans med familjen.
Visst,jag kan nog få ett jobb där jag tjänar 7-10000 mindre före skatt varje månad(tjänar+30k idag.)men tror inte min fru skulle heller uppskatta detta så mycket.När det gäller jobb i närheten av den andra orten så tackade jag nej till ett som låg en dryg timme enkel väg från bostaden,skiftgång o bil nödvändig.Har inte ångrat mig från detta heller.Då jag jobbat skift så länge att jag vet att jag inte skulle palla detta.Fast jag sa till min fru att jag tar det om du är villig flytta dit ut.
En första grej vore välegentligen att min fru fick jobb på bostadsorten så hon slapp pendla dessa 4.5 mil enkel väg.Både för hennes välbefinnande o att jag skulle kunna ha bilen söka mig längre ut i möjlig pendelavstånd.
Lite förutseende är jag på ett annat sätt,jag är hyggligt halvslarvig medans min fru nog skulle gå under beteckningen pedantisk.Om jag nu fick ett jobb som totalt sög musten ur mig,inte fasen skulle jag orka vika kläder på rätt sätt,torka bort en liten fettfläck från bordet.Min fru kan bli rätt upprörd över sådant (skojar inte), så skulle jag inte vara utvilad skulle jag be na dra åt ett varmare ställe..vilket jag nog skulle vara om jag pendla 2 timmar per dag.
Ingen undanflykt utan reality.