Citat:
Ursprungligen postat av Villon
Att ställa upp två mot varandra stående alternativ i form av "gå till slutspel sällan men lyckas i mästerskapen" respektive "gå till varje mästerskap men göra en dålig insats" och tro att det handlar om att välja mellan dem är ju bara ren mytologi. Allmänt sett måste det faktum att man går till så gott som varje slutspel göra det extremt mycket enklare att dels gå till fler mästerskap (genom fördelaktig ranking) och dels lyckas i mästerskapen (genom rutin).
Att tro att det vore positivt att missa ett par mästerskap för gå igenom något slags stålbad och komma ut i andra änden som ett starkare mästerskapslag är naturligtvis helt fel, ett missat mästerskap blir lätt två, sen tre, etc etc. Relevanta exempel är Skottland och Belgien, nu även kanske Danmark och Irland. Det svenska misslyckandet i EM 2000 berodde engligt många just på en ovana vid att spela mästerskap.
Ingen mytologi alls. LL har tagit oss till fem raka mästerskap och hittills misslyckats i fyra. Är det ren slump? Naturligtvis inte.
Vad berodde då de svenska misslyckandena i de tre därpå följande mästerskapen (efter 2000) och sommarens kommande misslyckande? Slump? Naturligtvis inte.
Är det en slump att vi vunnit tre av 15 slutspelsmatcher under LLs ledning samtidigt som vi klarat fem kval? Naturligtvis inte. Därför att Sverige spelar på exakt samma sätt i slutspel som i kval. Och den taktiken/strategien har inte lyckats
fyra gånger i rad.
Varför skulle den lyckas den 5e eller 25e gången? Det kommer inte att ske. Sverige måste naturligtvis förändra taktiken efter såväl motstånd som vad matchen betyder. Ett slutspel med bara tre grundspelsmatcher får naturligtvis en helt annan betydelse/karaktär än ett kval med 10, 12 eller fler matcher. Det kommer LL aldrig att inse. Man
måste använda samma 11/22 spelare på olika sätt. Eller rättare: man
måste göra det för att ha möjlighet att lyckas. Vad har LL förändrat från kval till slutspel? Nada. Men som tristnöjd svensk bör man då resonera "varför ändra ett vinnande koncept?". Därför att slutspel är inte kval. Fatta det.
Sverige brukar generellt sett inte gå till varje mästerskap utan kanske vartannat eller så (har inte räknat så jag vet faktiskt inte). Men ungefär med 15 års mellanrum - om man slår ut det så - lyckas Sverige i ett mästerskap. Är det en ren slump? Naturligtvis inte. Sverige är inte bättre eller sämre än att man faktiskt presterar en gång var 15e år om man går till slutspel varannan eller var tredje mästerskap (EM o VM).
Men om vi nu går dit varje gång under LLs ledning, då borde också snittiden för att lyckas minska. LL borde enligt given statistik (som jag nu upprepningsvis inte har räknat på) lyckas åtminstone en av dessa fem gånger. Han kommer inte att göra det.
Så klart att det inte är bättre att missa - jag föredrar om vi lyckades någon gång i sällan om vi tog oss till slutspel istället för att som nu alltid ta oss dit och misslyckas, som vissa här är fullt nöjda med.
Med LL vid rodret kan vi gå till slutspel till 2142, men vi kommer aldrig att lyckas. Det är fakta. En annan taktik i slutspel och därmed en annan förbundskapten kommer att göra Sverige stolt i ett slutspel. Åtminstone någon gång i framtiden.