Beowulf - utöver fiktionen också baserad på verkliga händelser i Sveriges historia?

Flera slag som förekommer i Beowulf är beskrivna i självständiga historiska källor av bla. Snorre och i Gesta Danorum. Kunganamn vars engelska namnformer förekommer i eposet är angivna i självständiga källor för sve-akungar och göta-kungar och gravhögar som kopplas samman med dessa kungar har daterats till rätt tidsperiod (500-talet, Beowulf utspelar sig på slutet 400-tal och början 500-tal). Den gravhög som enligt Birger Nerman skulle vara Beowulfs är dock skandalöst nog inte utgrävd. Det är en gravhög i Skalunda i Västergötland. Enligt eposet tillhörde Beowulf svea-adeln men kom att bli kung över götarna.


http://en.wikipedia.org/wiki/Beowulf


Lyssna på den här uppläsningen av eposet på Old-english. Visst är det likt svenska (trots att ju språken har vuxit ifrån varandra sedan dess).

http://www.youtube.com/watch?v=R3hjjaUQiVA

Tillhör man dem som anser att "Sveriges historia" började först när landet var mer enat (dock exklusive flera nuvarande landskap) på 1100-talet, så är dessa tidigare händelser dock åtminstone historien om våra förfäder.

Visst, men ta gärna hänsyn till Weibulls källkritiska skola som har satt stopp för mycket roligt. Möjligheten att Beowulf bara var underhållningsvåld skrivet av uttråkade munkar kan inte heller uteslutas.

Det här med Weibullianerna är ett problem. Så fort någon vill diskutera Sveriges historia före 1200-talet dyker det alltid upp någon som kastar in "Weibull-handuken" - "Men öj, Weibull har visat att allt det där är fejk" - sakargument överflödiga...

Weibulls rykte har sedan länge börjat leva sitt eget liv, och ofta fungerar det som en markör: "Jag ansluter mig till Weibullianerna" = Jag är progressiv och tar hänsyn till seriös forskning", medan ""Jag tror att det kan ligga ngt i de gamla krönikorna och sagorna = Jag är en reaktionär stofil som gillar Heidenstam, heilar framför Kalle Dussin-statyn den 30:e nov och tror på rasbiologi".

Weibulls forskning i all ära, men det har hänt en hel del i historieforskningen det senaste halvseklet. Weibillianernas radikala källkritik kom tidigt att utvecklas till en slags "vulgär-weibullianism", där i princip allt vi vet om historien kan underkännas i absurda resonemang kring beviskrav.

Det är klart, illiaden och odysséen kan helt ha hittats på av en uttråkad bard vid namn Homeros (om han nu funnits, om det tvistar de lärde), men nog tusan fanns både Troja, Mykene och Sparta i verkligheten...

Det ligger mycket i vad du säger. Tar vi trojanska kriget och resonerar som Weibull så kan man avfärda Illiaden helt, det är bara en saga. Men forskare har haft användning av verket ändå (i kombination med arkeologiska fynd), till exempel för att se vilket stridssätt man använde (det säger mer om tiden då verket skrevs ner än den mytologiska tidpunkten), de aristokratiska krigarförhållandena, hedersbegrepp, maktfördelning m m.

Man kan hitta mycket användbart i Beowulf också, bl a politiska maktförhållanden. Det finns också andra fynd förutom de som diskuteras ovan som pekar på kulturella kontakter mellan England och nuvarande Sverige, t ex den arkeologiska kopplingen Sutton Hoo - Uppland). Persongalleriet i texten har man också som sagt gjort mer eller mindre framgångsrika försök att historiskt belägga.

Trots detta bör man inte gå till överdrift när man beskriver hur gynnsamt källäget är. Det är svårt att dra andra slutsatser än kvalificerade gissningar, de arkeologiska fynden indikerar kulturella kontakter, resten tolkar jag som gissningar (alltså mer detaljerade beskrivningar vart Beowulf ägde rum), mer eller mindre kvalificerade beroende på vad man pratar om.

Det finns en del andra invändningar angående Beowulf-eposet som källa. Beowulf är författat i England men handlar om Skandinavien. Eposet utspelar sig på 400-500-talet, men är inte författat då, tidigare placerade man det till 1000-tal, vilket gör samtidigheten till ett stort problem (numera finns det dock forskare som vill tidigarelägga eposets datum något genom undersökningar av språket i eposet). Snorre Sturlassons verk och de andra texterna som har kopplingar till Beowulf är inte heller samtida med verket.

Angående utgrävningarna så är det tragiskt att vi i Sverige vanvårdar vårt kulturarv, utomlands satsas det mycket mer på kulturvård och utgrävningar. Det saknas inte direkt utgrävningsområden i Sverige, däremot saknas politisk vilja verkar det som.

Visst är det så att historieskrivningen före modern tid var för okritisk vad beträffar gamla skriftliga källor och att den ofta hade som syfte att tjäna nationella intressen snarare än att öka vetskapen om gångna tider. Reaktionen i modern tid blev ju dock som på så många andra områden en extremism åt andra hållet. Dvs. gamla skriftliga källor avfärdades helt och historieskrivningen fick som huvuduppgift att motverka nationell samhörighet snarare än att förutsättningslöst öka kunskapen om historien. Det är ju också ganska avslöjande att man under den mest källkritiska eran vad gäller den svenska folkvandringstiden också varit som minst angelägen att göra specifika utgrävningar för att testa sanningshalten i texterna (tills ganska nyligen).

Det vore ju exempelvis av hyggligt stort informationsvärde ifall man vid en utgrävning av Skalundahögen träffade på ett svärd märkt med namnet björnulv eller något i den stilen. Grävs den högen inte ut inom de närmaste åren så är jag dessutom övertygad om att den kommer att bli gravplundrad då ju tiotals eller kanske hundratals miljoner människor kommer att ha sett filmen om Beowulf. De intresserade går in på Wikipedia och upptäcker att ingen utgrävning har gjorts. Det räcker med att en ohederlig typ får en idé.

Nån som har en länk till originaltexten?

http://www.library.unr.edu/subjects/....html#language

Jo, även om Beowulf betyder biulv och inte björnulv. Biulv tros däremot vara en kenning för björn.

Nu är ju inte jag särskilt insatt i ämnet, men såvitt jag förstår så var denne Beowulf en slags forntida rumänsk invandrare - åtminstone i symbolisk bemärkelse.

Berättelsen har alltså även en viss verklighetsförankring. Mycket intressant.

Va?

Måste bara fråga hur du som oinsatt lyckats tolka det lilla du kan om Beowulf på det sättet?

Först ska det nog sägas att ämnet är mycket svårpenetrerat och att det är osannolikt att vi någonsin får veta hur det egentligen låg till.

Däremot borde väl du, som varandes mindre oinsatt än mig, vara medveten om att denna hypotes (att "geater" egentligen åsyftar "Getae") lades fram av Leake redan på 1960-talet. Denna tes har sedan kritiserats (har dock själv aldrig läst dessa verk), men håller vad jag förstår fortfarande måttet ur ett historiskt-filologiskt perspektiv.

Men även sett ur ett rent litterärt perspektiv passar Beowulf i egenskap av mystisk främling in som varandes "getae", då detta gör hans fantastiska dåd trovärdiga med hänvisning till de "mytomspunna" Getae, som för dåtidens människor måste ha varit kända genom grekiska/romerska historiker. Poängen här är att Beowulf som getae fyller en symbolisk och litterär funktion.

Lägg till detta den medeltida kopplingen Dacia/Danmark och att en del danska kungar av vissa forntida historiker sägs ha haft någon form av dakisk härstamning, därmed inte sagt de måste ha varit etniska daker.

Således är det på intet sätt omöjligt att Beowulf var en forntida rumänsk kulturberikare.