Pengar är fan inte allt! Eller?!

Häromkvällen träffade jag en tjej som verkade ganska trevlig. Enda problemet var att hon pratade mycket om sin lägenhet, prylar, titlar, semestrar och sånt. Jag tänkte att hon säkert gjorde det för att impa eller nåt. Dagen efter hör hon av sig och är ganska på, vill träffas etc. Jag är inte riktigt säker på att jag vill, men vi bestämmer att vi ska höras närmare helgen.

Nu visar det sig att hon är ett riktigt rikemansbarn som är god för mer pengar än jag kommer att tjäna på rätt många år. Hon har inte sagt ett ljud om att hon verkligen har pengar (även om jag nu fattar undertonen i mycket av det hon pratat om), men numera gemensamma bekanta har upplyst mig utan att hon vet om det.

Efter att ha funderat har jag kommit fram till att hennes pengar bara ställer till det. Inte så att jag inte kan hantera att en partner har/tjänar mer pengar än jag gör, utan för allt som kommer på köpet. Hennes bekantskapskrets består till absolut största delen av människor med samma typ av bakgrund, alltså till stor del "eliten". Inte champagnesprutande backslicks, utan mer seriöst välbärgade människor. Tänk överklassfigurer som Stefan Sauk gestaltar.

Nu kommer jag till själva poängen med tråden. Jag känner att jag inte vill in i den där världen och att det egentligen inte spelar nån roll hur trevlig hon kanske är. En arbetskamrat tycker att jag är helt dum i huvudet som avfärdar henne. Han sa typ "Det är ju ditt livs chans till ett glassigt jävla liv"... Trevligt.

Det jag undrar är hur pass vanligt det är att man hellre vill ha en singelmamma från Skärholmen än sån här tjej och hur pass viktigt tycker gemene man att pengar är egentligen? Finns det någon gyllene gräns där känslor slutar vara viktiga till förmån för pengalängtan?

Jag fattar att det är jävligt trevligt att kunna göra i princip vad man vill, men jag känner liksom inte att det är viktigt alls. Jag blir snarare mindre intresserad. Baserat på de jag pratat med om detta känns det som att jag är i minoritet.

Är jag normal?

Men sluta strirra dig blind på hennes pengar, träffa henne flera gånger istället och se hur hon är, hon kanske är jätte trevlig och absolut inte är den där typen som vill flasha med sina pengar. Är hon jätte trevlig och den typen du vill ha så är ju bara pengarna ett plus.

Är du kär i henne så är det väl skitsamma om hon är rikemansbarn eller inte?

Om du verkligen gillar tjejen så är det ju skit samma om hon har pengar eller inte.

Nej det är du inte eftersom du hänger på Fb

Ot: Varför hänger du upp dig på vad din bekantskapskrets säger om henne? Jag förstår din vånda och jag hade haft snarlika dubier själv men skaffa dig en egen uppfattning om henne innan du gör nåt som kan vara dumt.
Hon kan ju bara ha varit nervös när ni träffades...och fastnat i babblet. Du skriver ju också själv att det inte handlar om brats och annat nyrikt oadlat drägg.
Träffa henne igen och lär känna henne mer.

...du ska skita i vad folk runtikring tycker. Det är ditt liv, dina val.
Du kan välja att backa ur och gå miste om en kanon tjej (oklart ännu, eller hur?) eller fortsätta och se vart det leder. Det kanske visar sig att hon är framfusig och påtalar sina prylar inledningsvis, men att det dämpar sig sen. Eller så går hon på i ullstrumporna och du tvingas snacka med henne om det hela.
Min fråga är.....vad har du att förlora ? Det värsta som kan hända är att du blir en livserfarenhet rikare. Visserligen riskerar hon att såras om du backar ur i ett senare läge men det är en del av "spelet" i relationer.

Förutsatt att hon inte är en spånsäck från Bauhaus tycker jag du skall prova, no reward without risk...

Att inte ens ge henne en chans låter väl lite överilat! Du får väl fortsätta träffa henne och se hur hon är. Men visst - har du redan tvivel kan det kanske vara en idé att skynda lite långsamt så att du ser att ni passar ihop och att du känner dig bekväm i "hennes kretsar".

Jag både håller med och inte. Jag vet ju inte exakt hur hon är än, eftersom vi just träffats och inte känner varandra alls. Hon verkar som sagt trevlig, men jag känner att jag kommer att ha noll gemensamt med många av hennes vänner och dessutom tycka rätt illa om dom för deras värderingar. Visst, jag har lite förutfattade meningar, men vissa av hennes vänner är verkligen så långtifrån min typ av människa man kan komma.


Jag är inte kär och jag kan inte säga att jag gillar henne. Jag har träffat henne för lite för att säga nåt om det. Jag skapade tråden för att ventilera mina första tankar, typ.

Jag tänker inte så mycket på vad mina bekanta tycker, det handlar nog snarare om vad hennes bekant tycker om mig. Jag må ha det rätt bra, men i vissa av deras ögon är jag en jäkla lus. Jag känner också att det kommer att bli problematiskt att umgås med hennes bekanta, då jag inte alls delar deras värderingar och så. Återigen, en del är förutfattade meningar, men ändå. Det känns som att jag inte vill skaffa mig dom här problemen i onödan, därav min känsla att avstyra det hela innan det gått för långt.

Jag tycker nog inte att det handlar så mycket om vad jag har att förlora, snarare om jag har något att vinna. Jag tror absolut att hon är trevlig att umgås med, men jag får lite smått panik när jag tänker på alla frackmiddagar, alla människor som tror sig vara bättre än de flesta av oss och de krav som faktiskt finns på en utböling som jag.

Det känns redan nu som att jag kommer att ha riktigt, riktigt svårt att känna mig bekväm i hennes kretsar, det är därför jag tänker att det kanske är en riktigt dålig idé att undantrycka de känslorna och låtsas som ingenting. Jag kanske gör ett misstag, men jag tror på fullt allvar inte att jag kommer att klara av en relation med henne. Det känns också jävligt dumt att uppmuntra henne genom att fortsätta ses. Jag vill absolut inte såra henne.

Jag tackar för svaren så här långt. Vet inte om jag förtydligat något som gör att ni tycker annorlunda nu, men i mångt och mycket har ni faktiskt poänger allihop.

Jag vill understryka att vi setts väldigt lite, att jag inte har utvecklat några känslor för henne, att hon är den som "pushar" och att jag tänker som jag gör för att undvika att någon av oss lägger tid på något som typ är dödsdömt från början. Det finns alltså ingen relation i dagsläget, och som det ser ut nu kommer det inte att bli någon heller.

Det är dock skönt att höra att ingen av er direkt säger att pengarna är så pass viktiga att det är värt att köra på oavsett. Som sagt, jag förstår att det finns oerhörda fördelar med pengarna, det är "bara" själva livsstilen och umgänget som man får på köpet som jag inte fixar.

Å andra sidan tror jag att det är just därför hon är intresserad. Hon visste att jag inte hade en aning om hennes "status" och kände att jag var intresserad av henne som person. Problemet är som sagt bara att mitt intresse inte är lika stort nu.

Tänk vad mycket lättare det hade varit om man var lite känslokall och beräknande.

Hur gammal är du...och damen i fråga?

Det är ingen lätt sits men en del tror jag hänger på din uppfattning om dig själv om att vara en utböling som inte hör till hennes typ av rikemanskrets.

Skiiiit i vad andra tycker! Blir det seriöst av det här är väl tanken med kärleken att man ska stå upp för varandra. Vill inte hennes polare umgås med dig för att du ses som en parasit(vilket du såklart inte är i vår värld) ska hon be dom dra åt helvete.

Kör på!

Om ni nu mot förmodan (som det låter) skulle bli ett par. Vad spelar det då egentligen för roll vad hennes bekanta tycker om dig? Det är väll ändå hennes känslor som räknas och inte deras?

Att du kanske skulle behöva gå på någon frackmiddag spelar väll ingen roll heller? Du har säkert något som du skulle vilja göra med henne (hobby, inget annat ) som hon inte tycker om.

Sen att dina fördomar mot hennes vänner ska sätta stopp för att försöka med något, känns väll lite fel. Om det skulle bli något mellan er så finns det större problem än så att hanskas med i en ralation.

Men det låter på dig som att du bara ville ventilera pengafrågan, den är skit samma tycker jag. Frågan du ska ställa dig är: kan jag få uppriktiga känslor för tjejen?
Allt annat är bara struntsaker.

Tipset när det kommer till tjejens vänner är att komma ihåg att du inte behöver bli vän med dem. Tala med dem om neutrala saker. Invandringspolitik exempelvis behöver du ju inte dra upp, eller om de drar upp det så behöver du inte känna dig tvungen att hoppa in i diskussionen.

Är det så att de försöker trycka ner dig är det bara att fråga om de känner sig häftiga när de försöker vuxenmobba sin tjejkompis pojkvän.

Men min erfarenhet av liknande situationer är att du oroar dig i onödan. Med största sannolikhet kommer de där människorna vara jättetrevliga och inte alls grisiga mot dig som person. Men det vet man ju aldrig förrän man provat...

Men att du överhuvudtaget funderar på att inte data tjejen på grund av att hennes kompisar är rika är så löjligt att hon nog klarar sig bäst utan en liten mes med mindervärdeskomplex.

Vi är båda typ 30. I hear you, men det hjälper fortfarande inte mot hur JAG känner. Jag är tillräckligt socialt skolad för att kunna umgås med folk jag inte gillar, men att ständigt och jämt behöva göra det är inte lätt.

Absolut, men det handlar som sagt också vad JAG känner. Jag vill inte känna mig falsk varje kväll när jag släcker lampan, liksom.

Ja, det har du helt rätt i!

Definitivt, men här känns som om jag själv skapar problem som kan vara rätt knepiga att övervinna. Det är ju liksom lättare att lära sig att sätta på korken på tandkrämstuben eller fälla ner toalettlocket efter sig...

Helt rätt. Det är känslorna det handlar om. Jag kan inte svara helt säkert på frågan än, men som det känns just för tillfället så tror jag att jag har alldeles för stort fokus på saker som inte har med henne som individ och person att göra. Dåligt utgångsläge, med andra ord. Helt självförvållat, så klart.

Japp, du har helt rätt. Troligen gör jag det till ett större problem än det skulle kunna bli. Däremot är jag rätt säker på att skillnaderna i bakgrund och värderingar kan ställa till det ordentligt i mitt huvud, vilket så klart skadar relationen nåt grymt.

Huvudet på spiken! Jag tror att det skulle vara bättre för henne att vara med någon av "hennes kaliber" istället. Någon som inte bryr sig så förbannat om saker som inte hänt och kanske inte kommer att hända. Dvs nån som inte är jag.