Måste det alltid finnas arbetslöshet i kapitalistiska länder?

Om det inte finns någon arbetslöshet så kommer ju de som jobbar på Arbetsförmedlingen att bli arbetslösa och då måste man anställa någon på arbetsförmedlingen och då försvinner ju arbetslösheten, men då blir ju de ändå uppsagda inom kort på grund av arbetsbrist :P

Hehe. Det kommer att behövas arbetsförmedlare (inte i statlig regi förstås) även utan arbetslöshet. Alla har ju inte samma jobb hela livet. Många som redan har ett jobb vill byta, och företag skapas och försvinner hela tiden. Dessutom blir man inte arbetslös (under längre tid) bara för att ens arbetsplats blir onödig. På en fri dynamisk marknad kan man fixa nytt jobb innnan det gamla tar slut.

Priserna torde kunna öka mer än lönerna p.g.a. flera skäl.

Den allt större efterfrågan efter jordens rätt knappa resurser på olja och olika metaller o.d. kan leda till minskad produktivitet och påföljande prisökningar. Olika väpnade konflikter likaså. Allt fler användningsområden för jordbruksprodukter, som att använda dessa som biobränslen, driver upp prisnivåerna inom denna bransch. Lönsamheten inom jordbrukssektorn kan därmed öka, men för den som inte jobbar därinom får betala mer för maten utan att nödvändigtvis själv få mer i lön. Den enskilde kan definitivt få en sänkt reallön.

Att de härskande särintressena i vår korporativistiska stat verkar för att upprätthålla arbetslösheten är föga förvånande. Staten och miljardärsfamiljerna (och utlänningarna) äger ju det allra mesta av svenska företag och vill hålla ned lönerna (offentlig sektor har dessutom nån miljon direkt anställda). Och socialbyråkraterna behöver bidragsberoende massor för att rättfärdiga sin makt över skattepengarna och facken behöver arbetslöshetsspöket för att skrämma till sig medlemmar.

Inte substantiellt och varaktigt.

Det är ju inget som sker plötsligt, utan som smetas ut över decennier. Effekten mäts i promillen och överkompenseras kraftigt av produktivitetsförbättringar av tekniska landvinningar och ökad handel. I princip kan du ha rätt, men det är ett akademiskt scenario. Och framförallt så är det ju även i det scenariot förstås bättre med avreglerad arbetsmarknad.

Eftersom jordbruk i I-länder generellt är beroende av skattefinansierade bidrag, så borde ökad produktivitet (eller snarare minskad destruktivitet) där leda till sänkta skatter som kan komma oss alla till del. Biobränslen konkurrerar dessutom med fossila bränslen och utgör en relativ prispress på dem.

Javisst! Allt snack om "medelpriser" är ganska irrelevant för den enskilde. Ingen konsumerar medelvaror.

Apropå: DN Ekonomi - Höga löner hot mot sysselsättning

Marknaden - arbetsgivare och arbetstagare, löser lönerna själva och liberalism har heller inget principiellt emot fackföreningar men det är viktigt att fackets statliga privilegier i form av lagstiftning som LAS försvinner för att vi ska kunna tala om en fri avtalsrörelse. Är det några löner Du skall oroa dig för så är det inom offentlig sektor som har ett "lönetak" med sina dåliga lönehöjningar till skillnad från om det varit en konkurrerande marknad med rörlig arbetskraft.

Egentligen så borde det inte betraktas som ett fackligt privilegium. Tvärtom så utgör ju sån lagstiftning en slags konkurrens mot facket som gör det nästan meningslöst att vara fackmedlem. Varför vara medlem i facket, när lagstiftningen ändå gör att man omfattas av samma villkor (kollektivavtalet) som icke-medlem? Facket i Sverige har ingen självständig roll, utan är bara en gren av den socialdemokratiska Rörelsen.

Rätten att blockera arbetsplatser och administrera den statliga a-kassan är dock exempel på lagstiftning som ger facket obefogad makt. Men inte heller det gynnar direkt medlemmarna i facket, utan det fungerar som den socialdemokratiska apparaten s maktmedel.

Det är ett privilegium om man jämför med andra leverantörskarteller eller leverantörer i allmänhet. Om jag köper korv av dig varje dag så får jag sluta att köpa korv när jag vill, men om jag köper arbete (t.ex korvstoppning) får jag inte sluta även om du vägrar jobba (strejkar). Jag får inte ens köpa in arbetet av någon annan.


Men hur gör jag om jag som arbetare vill konkurrera med facket med ett avtal som passar både mig och arbetsgivaren bättre än kollektivavtalet?


Varför skulle blockadrätten vara ett problem på en fri marknad?

Som jag fattar det hela så kunde staten på 70talet hålla nere arbetslösheten till 2% igenom att höja inflationen så att exportmarknaden gick bättre när dom svenska lönerna blev för höga.
Jag tror det va så kan dock ha fel.

Om jag inte missminner mig så finns det moderata nationalekonomer som anser att en arbetslöshet på 10% (alltså inte mellan jobb) bara är bra.

Jag misstänker att det är frågan om att hålla de övriga 90% i schack genom att kunna skrämmas med arbetslöshet. Samma tänk som de som på 30-talet var mot att vanligt folk kunde få varmvatten. "Avvbetavven fåvv inte fövvklema sin kavvaktävv."

Hög inflation långsiktigt är ohållbart. Det leder till mer "dramatiska" konjunkturcykler?

Wikipedia sammanfattar dom viktigaste punkterna som:

1) It hurts people on fixed incomes (e.g. pensioners, students) by reducing their purchasing power. This has a significant effect on GDP.[citation needed]

2) Rising inflation can prompt trade unions to demand higher wages, under the circular logic that wages must keep up with inflation. (Of course, rising wages can help fuel inflation.) In the case of collective bargaining, wages will be set as a factor of price expectations (Pe). Pe will be higher when inflation has an upward trend. This can cause a wage spiral. Also, if strikes occur in an important industry which has a comparative advantage, productivity could decline.[citation needed]

3) If inflation is higher in one country than in its trading partners', and that country maintains fixed exchange rates, then the country's exports will become more expensive abroad and it will tend toward a current-account deficit. [citation needed]

http://en.wikipedia.org/wiki/Inflation

Det kan mycket väl stämma. Men ha i åtanke att Sveriges verkliga arbetslöshet är cirka 20 % och att den nuvarande regeringen troligen i enlighet med vad du sa eftersträvar att få ner arbetslösheten.


Det är ingen hemlighet att facken inte gör ett dyft för arbetslösa och försvårar det för dom att komma in i arbetsmarknaden i många fall.


Man resonerar att alla sitter i samma båt, ungefär. Gäller sossar med.