Citat:
Ursprungligen postat av
Bogomil
Jag blev själv en mycket aktiv 'Gurdjieff'gian' nångång på slutet av 60-talet och Gurdjieff's lära är väl något av det som har haft mest impakt på formationen av mitt senara liv.
Denna aktiva fas höll sig kvar i ett par-tre decennier ..... fram tills jag fick såpass mycket förståelse av vad svagheterna i systemet är, att jag stegvis började att fjärna mig från en 'heltids'-relation till systemet till min nuvarande intellektuella parts-relation till '4:de vägen' (som G.'s system iblant kallas).
Jag har varit medlem av ett par Gurdjieff-gruppor; én av dom Linbu-rörelsen och denna har en typisk sekt-liknande karaktär, med flera av sekternas tydliga brister ..... och om man nu inte är psykologisk disponerat för/har ett 'behov' för fanatism kan jag definitivt inte rekommendera den. Hjärntvätts-inslaget är (eller var när jag var medlem) för stort.
Jag tycker att det som skrivits här trolgtvis stämmer rätt väl överens med verkligheten. Råkade träffa en medlem av den här rörelsen som ville försöka få med mig. Vi satt och snackade om ditt och datt (mest filosofiska ) och så hade det gått tre timmar och mannen frågar om jag vill träffas igen. Om jag vill studera "läran". Jag vet ju inte vad det är för lära, så inte så lätt att veta, svarar jag. Han: Jag har försökt komma in på det, men inte lyckats. Du har ett starkt skal.
Jag: Nej försök inte skylla på mig, du har ju haft ordet minst lika länge som jag.
Han: Jag har haft ordet längre än du.
Jag: Ja, det har du. Så försök inte skylla på mig, Det är ju upp till dig vad du säger. Du har hållit på med inre utveckling i den här 'läran' i trettio år. Så då borde du väl ha kunnat utveckla någon metod för att presentera den. Annars får du hålla på i tio år till. Men visst vi kan väl träffas en gång till, så får vi se. Ska vi bestämma en tid. Jag reser bort nu men kommer tillbaka om två veckor.
Han: Försök inte skylla på något. Om det är någon man som känner en vacker kvinna i Japan, så åker han dit. Man kan alltid träffas om man vill.
Jag: Jovisst jag kommer ju tillbaka om två veckor och då har jag flera dagar ledig tid.
Han: Ska vi säga på söndagen.
Jag: Nej då är det lite annat på gång.
Han: På måndagen då.
Jag: Javisst vi kan ses här igen.
Han: Det skulle vara bättre i xxx-boda.
Jag: Varför det här är väl bra, varför åka iväg längre än nödvändigt.
Han: Det är lugnare där. Och det blir förmodligen någon annan du träffar.
Jag: Va, så brukar jag aldrig göra, när jag stämmer möte med någon. Stämmer jag möte med dig igen så är det ju du och inte någon annan.
Han: Du kan inte ställa några krav.
Jag: Va, kan jag inte ställa några krav? Så du menar att du kan ställa krav, men inte jag?
Han: - (säger inget)
Så tjafsar vi lite till. Han har sitt krav på det andra stället och att det ska vara någon annan. Jag fattar att det är ugglor i mossen. Han tappar besinningen och blir arg. Säger dumma saker. Han: Jag vill inte umgås med dig, du är för besvärlig. Du är destruktiv.
Jag: du väljer vad du vill se. Jag har ju även en konstruktiv sida.
Han säger att det bästa för honom är människor som vill arbeta med sin inre utveckling. (det låter rätt knäppt, som att jag skulle gå med i sekten för hans skull).
Det slutar med att han blir sur och går iväg.
