Psykolog, psykist påfrestande?

Har gått in på att börja läsa till psykolog kanske eftersom det fortfarande är ett yrke där man hjälper folk och jag har kommit fram till att det är det jag vill göra och att det skulle nog vara roligare än att vara tandläkare, kanske inte är så ballt att gräva i folks käftar varje dag även hur mycket pengar dom tjänar. Tänkte att det skulle vara mycket roligare att prata med patienter och försöka hjälpa dem på ett annat sätt och samtidigt tjäna gött med pengar.

Det kommer nog inte bli studier här i Sverige med tanke på att det är svårt att komma in, men det är inte det viktiga just nu. Jag skulle vilja höra åsikter från er om någon vet lite mer om detta yrke. Kan det bli så att patienternas gnäll kan knulla upp en själv och bli deprimerad eller liknande. Har fått höra att när man läser till psykolog får man själv gå till en psykolog för att reda ut problemen man har så det inte påverkar ens framtida patienter eller en själv.

Här finns en massa info samlat...

http://www.flashback.org/showthread.php?t=412258&highlight=zodas

Jag har hört att alla psykologer har egna problem... och därför söker de sig till folk med problem. Eller kanske inte.

Men ALLA yrken har sina nackdelar, det finns inget yrke som är solsken och rosor och en rosaskimrande himmel. Folk tror det, men så är det inte. Det handlar väl mest om ifall man orkar med nackdelarna hos yrket, ifall de positiva sidorna överväger usw.

Detta har jag också hört. Har relativt många bekanta som har sagt att de vill bli psykologer, alternativt håller på med utbildningen, och deras gemensamma nämnare är att de alla på något sätt har psykologiska problem. Psykologen Rio i Boston Tea Party verkar ju iallafall inte helt normalt funtat för att ta ett exempel.

Kan stämma, jag har haft ganska mycket problem själv. Har iofs kommit över det men jag känner att jag vill hjälpa folk med deras problem.

Jag skojade. Du får ju gratis psykoterapi under utbildningens gång? (eller får man, har hört att det kan kosta pengar). Därför att man skall anses som färdig psykologiskt efter du är klar. Men vem fan är klar psykologiskt vid 25 - 30 ?

Sedan skulle jag nog inte vilja ha ett världsförbättrarjobb. Visserligen så tycker jag att man skall ge något tillbaka till de som gett en så mycket, men det finns andra sätt att göra gott emot andra människor än att jobba gratis/för peanuts.

Varför vill du ha ett världsförbättrarjobb slrslr? jag menar inte frågan som för att jävlas/vara överdrivet ironisk utan helt enkelt för att jag vill veta?

För ska du tjäna ok/bra måste du ha egen firma och sitta och lyssna på överklass-kärringar som är halvt senila och har problem med att de glömmer saker samt vill ha hypnos...

Ska du göra en insats så går du ju in i vuxenpsykiatrin som enligt morsans gode vän är en riktigt störd plats som är mer själsdödande än vilket löpande band på vilken fabrik som helst. Men pröjset är värdelöst i jämförelse med vilket jobb du lägger ned.

Det känns bara som om jag vill bli det om jag ska vara ärlig, alla jobben jag har haft sen jag har tagit studenten känns meningslöst. Man vaknar upp, går till ett jobb som man visserligen sköter bra och trivs på men det känns bara meningslöst, jag blir inte stimulerad. Däremot kan jag se mig själv prata med folk om deras problem hela dagarna och samtidigt få betalt för det, det är sant det du säger att det kommer komma massa idioter, men jag kanske kan vända någon till ett "geni"?

Nu får jag det säkert som att jag vill rädda världen eller något liknande men det är faktiskt ett av dem få jobben jag skulle kunna tänka mig att plugga till i 5 år. Enda anledningen till att jag var inne på tandläkarspåret var för att brodern min äger klinik i england och jag har stabil framtid i det yrket. Nu kanske jag ljög lite, det skulle vara ballt att hjälpa folk där också men det är inte riktigt samma grejj som psykolog. Samtidigt så känns det som om jag inte vill gå i min brors spår enbart för att det är säkert och jag behöver aldrig oroa mig för något.

Det kommer i största sannolikhet bli en egen mottagning om allt går som det ska och säkerligen kommer det komma massa människor med alla möjliga sorters problem som är säkert själdödande, men jag tror jag tar det med tanke på all skit man själv har gått igenom, fråga inte vad för skit för det är inget jag vill dela med mig på flashback direkt :P Men det är rätt så mycket som har härdat mig mentalt. Jag hoppas helt enkelt på att jag kanske ska kunna hjälpa folk med deras problem.

Haha det blev ett ganska långt svar men du fattar säkert. Av ren nyfikenhet så undrar jag vad du gör eller vill göra, har alltid sett dig som en skarp kille. Nå?

Alla och alla är väl att ta i.

Jag har hört om poliser som begått brott.
Jag har hört om tandläkare som haft karies.
Jag har hört om målare som målat om hemma.
Jag har hört om taxichaufförer som kör bil privat.
Jag har hört om mataffärskassörskor som själva handlar mat.
Jag har hört om brandmän som varit pyromaner.

Etc

Att folk inte förstått det än. Jag går på chalmers. läser till något svårt som gör mig bitter och gammal i förtid.

Alla jobb är själadödande, min biljett ur det där är att ta ett jobb där man kan ta betalt och inte riktigt men nästan kan gå igenom dörren ifall det inte passar och in i dörren på ett annat företag.

muhammed: Jag har hört om civilingenjörer som inte kan räkna... det du.

Nu är ju psykiater inte riktigt samma yrke, men mitt ex mamma jobbar som psykiater och det har inte varit en dans på rosor... När hon var ung och jobbade på en sjukhusavdelning tog en av hennes chefer livet av sig. Många som söker sig till yrket har mått/mår dåligt själva. Jobbiga patienter, t.ex. har hon haft kriminella patienter som kommer med poliseskort! Men att ha en egen mottagning och arbeta privat, med patienter som själva betalar, kanske inte är lika tungt. Du kan ta fett betalt med

Funderar själv på psykologyrket med studier utomlands. Kan möjligen vara svårt att få jobb i Sverige sedan, men jag ser det som en otrolig styrka att genom utbildningen kunna agera på en mycket bredare marknad.

En marknad som inte kräver att man tar emot sådana personer som potensiellt skulle kunna göra yrket svårhanterligt. Såg senast idag en psykolog som arbetade med "dataspelsberoende" ungdommar. Det måste vara en rejäl psykisk belastning.

Sedan tror jag att man i många fall är bättre lämpad som psykolog om ens liv inte vart en dans på rosor. Jag tror att det skapar en mycket bra förståelse för patienternas situation i stort.

När du väljer land kan du tänka på att utbildningen är längre både i Kanada och Storbrittanien. Bachelor 4 år, master 2 till 3.

Vill önska dig ett stort lycka till.

Asså e det så, så bachelor i USA är 3 år + master 2 år? Hur kommer det sig att utbildningarna är längre i dem andra länderna, bättre status på dem sen när man är examinerad eller?

Kan tänka mig att en psykolog utbildning har ganska mycket att göra med skolans namn sen eller? Pluggar man i USA. Kan man komma tillbaka till t.ex. England och jobba som psykolog där, möjligtvis en egen mottagning. Eller måste man läsa upp kurser?