No Country For Old Men (2007)

Jag säger som många andra här.. Filmen var riktigt tråkig. Nästan så man ångrar sig att man såg den.

Vadå låspistol? Det är ju en bultpistol som han släpar runt på. - En sådan som idag används i den moderna världen till att avliva boskap med.

Pulp fiction och Lock stock and two smoking barrels är två riktigt bra filmer faktiskt, så någon av dem två är min favoritfilm. Och förstå mig inte fel, det är inte så att jag tycker alla drama filmer(eller vad det här nu var) är dåliga, men det var bara det att jag tyckte att det gick så slött i handlingen och den försökte vara djup på nåt sätt men den lyckades aldrig, dett höll även min farsa och min kompis med om. Men som sagt, det finns många bra filmer som bröderna Coens har gjort men denna film var långt ifrån bra.

Ja, 1/10 var kanske lite väl lågt(tror inte det finns någon film med 1/10 i betyg på imdb) men för att vara rättvis så ger jag den 4/10 för att Javier Bardem gjorde sin roll bra.

Såg precis klart filmen, men förstod mig inte direkt på slutet, vad hände egentligen, kan någon vara vänlig att förklara?

Såg den för några dagar sedan, jävlar vad den var bra! Ny favoritfilm direkt. Anton är skönaste psykopaten på senaste tid. Iofs höll jag på 'hjälten', riktigt skön karaktär. tråkigt att han bara dog så där. Hade hellre sett en konfrontation mellan honom och Anton. Så slutet var inte så bra enligt mig, föredrar något mer tradionellt. Trots allt 10/10, innehåller allt som behövs för att jag ska älska en film.

Mörk och cynisk film med starka karaktärer, tyvärr förlorar filmen en hel del på det tafatta slutet. Hade det varit ett bättre slut så hade förmodligen No Country fo Old men varit en av den moderna filmhistoriens stora mästerverk.

Mja, lite grann är det väl så. Tycker filmen gör två stycken "wrong turns", det första är när Josh Brolin knallar över till Mexico, och tempot och spänningen plötsligt sjunker; det andra är El Paso osv, där fokus (väldigt avsiktligt) flyttas från en spännande manhunt till Tommy Lee Jones pensionsmässiga filosfoferande.

Återigen känns det som Coen Brothers varit lite för smarta för sitt eget bästa. Med sin kunskap om filmhistorien borde de inse värdet i att köra ett konsekvent race från början till slut, snarare än att slå knut på sig själva.

Scorsese t ex gör detta mästerligt -- gör han en gangsterfilm, så gör han en gangsterfilm. Gör han en neurotisk komedi, så gör han en neurotisk komedi.

Det hela är rätt frustrerande, eftersom den första timmen (ungefär) av NCFOM är det bästa jag sett på väldigt länge.

- F.G

Helt rätt, spänningen minskar och man känner sig inte lika fastklistrad längre.

Dock är det ett problem med Scorsesse och det är att man inte blir fångad av hans filmer längre, men det är en annan diskussion.

Jag tycker att hela slutklämmen på filmen är helt genial. För vad du som åskådare minst av allt anar är att du själv har blivit utsatt för en tillfällighet, då du själv har VALT att se filmen.

Att folk blir ledsna över att det inte slutar som man vill kanske inte borde vara detsamma som att man inte "gillar slutet". Själv tycker jag slutet var grädden på moset som förgyllde Cohenbrödernas första riktigt bra film.

Har alltid gillat dem si sådär. De är alltid proffsiga, alltid snygga filmer, alltid fyllda av cineastisk glädje.. Men ibland blir de för stiliserade och serietidningsaktigt skruvade, Barton Fink och Big Lebowski t ex. (Big Lebowski är fantastisk i vissa scener, vansinnigt snygg och drömsekvenserna är classic, men humorplotten med tyska "nihilister" och peter stormare blir bara buskigtramsigt)

Men nu förenas den oerhörda proffsigheten, en mognad och kärleksfull bitter ton , nån sorts ur-americana med en film som omedelbart redan från start griper tag i åskådaren och kastar rakt in i handlingen. Oväntat mörk och våldsam på sina ställen, utan det där ironiska distanserade, och det är skönt att man släppt 90-talsmaneren. Samtidigt finns helt klart en varm och humoristisk ton
Till skillnad mot för många som hyllar mördaren, som jag tycker är en skön men inte direkt "svår" eller imponerande roll - dock en roll som funkar - så gillar jag huvudpersonen, Lllyle som är ett stycke helskön tjurig-men-snäll mansamericana på två ben. Man vill vara som han! Han och hans fru har en gullig relation.

Så, en proffesionell film, en film med kött och tyngd, en film som förenar en äkta thrillerkänsla och spänning med minnesvärda karaktärer och gammelmansvisdom - det blir dom här brödernas bästa film hittills

4.5/5

Jag har så svårt att ge filmen ett högre betyg än 7.5.

Filmen är riktigt bra, men det abrupta slutet gör att betyget slår ner i backen. "Öh... va?" var min reaktion när jag såg sluttexten. Mycket, mycket, MYCKET dåligt slut och jag blev lite småirriterad att den var tvungen att förstöra filmen som i övrigt är kanon.

Tommy Lee Jones tycker jag kunde gjort lite bättre ifrån sig. Jag gillar inte att se honom så där gammal och trött. Jag vill ha lite mer fart på gubben á la U.S. Marshals/The Fugitive.