Dialekt och accent, betydelser i olika språk?

För mig har det alltid varit självklart att dialekter är skillnader på uttal inom ett språk och accent är när ett språks uttal lyser igenom när man talar ett annat. Även i engelskan har jag skilt på dialect och accent på samma sätt.

Igår talade jag med en kille som talat kreol, portugisiska och franska sedan han lärde sig att tala, och vi hade lite meningsskiljaktigheter kring detta. Därför undrar jag om jag har helt fel eller om man skiljer på dialekt och accent på olika sätt i olika språk - lite som skillnaden på ordet ras/race i svenska och engelska?

På svenska har det den betydelsen som du är ute efter. Enligt mig i alla fall
Du skulle ju alldrig få för dig att säga att en skåning har skånsk accent. Däremot verkar det vara skillnad i det engelska bruket av dessa ord. "Southern accent" har man ju hört när det talas om människor från sydstaterna i USA. Däremot så tror jag att ordet "accent" kommer att börja användes på det engelska viset i Sverige. Det är en trend att folk snor det engelska uttrycket i ett försök att låta smartare. Ta ordet hypokrat, som vissa uppenbarligen har börjat använda i betydelsen hycklare.

För mig har det alltid varit självklart att det senare heter "brytning" på svenska.

Engelskans accent har med uttal att göra, att en viss grupp människor uttalar ord på ett visst sätt relativt en annan grupp.

Detta ska inte blandas ihop med engelskans dialects som har att göra med olika lokala varianter av ett språk, med avseende på ordförråd, språkregler och uttal.

Så bra för dig. Men nu är det ju skillnaden mellan orden accent och dialekt i olika språk jag är ute efter eftersom att samma ord används i flera olika språk.

Själv använder jag faktiskt ordet brytning istället för accent, men brytning har ingenting med min fråga att göra

Så du säger alltså att i det engelska språket så är accent en del av en dialekt på samma sätt som lokala ord? Det verkar ju vettigt, att det är en byggsten som tillsammans med andra utgör en dialekt.

Jag antar att man då kan tala med dialekt utan accent och tvärtom, stämmer detta? Att accent i engelskan är en synonym till pronounciation?

Hur ligger det då till i svenskan?

Tror inte det finns så särskilt många språk där orden "accent" och "dialekt" används på de sätt du menar (svenska är ju t.ex. inte ett av dem).

Men för att återgå till frågan: Engelska "accent" täcker på ett ungefär både "dialekt" och "brytning" på svenska. På engelska kan man som adjektiv även använda "broken" med samma betydelse som "bruten" i svenskan.

Denna skillnad görs även i svenskan, och i alla andra språk. Accenter är skillnader i uttal och dialekter är detsamma plus skillnader i ordförråd och språkregler. Det här är världens lingvister överrens om (möjligt att det finns någon dåre någonstans som hävdar något annat).

Det är två skilda begrepp!

Saxat från wikipedia:
"In linguistics, an accent is a pronunciation characteristic of a particular group of people relative to another group. Accents should not be confused with dialects which are varieties of language differing in vocabulary and syntax as well as pronunciation. Dialects are usually spoken by a group united by geography or social status."

http://en.wikipedia.org/wiki/Accent_(linguistics)


Edit: Vi talar alltså om vetenskaplig terminologi här, en svensk lingvist och en engelsk lingvist talar om exakt samma sak när de talar om dialekt eller accent.

Vilka "vi"? Jag talar om dialect/accent och dialekt/brytning i deras vardagliga betydelser på engelska resp. svenska.

Nej, jag förstod det när jag fick förklarat för mig vad skillnaden mellan begreppen var.


Du har inte förstått frågan.

Man tackar, då förstår jag och ska försöka komma ihåg detta nästa gång jag träffar min vän