Citat:
Ursprungligen postat av fet&elak
inte alls för neutronen är det ovidkomande vilken atom den går in i och om energin är hög så sönderfaller molekylen men det är korrekt att neutroner i kärnreaktorer sönderdelas inte normalt det är bare i exstrema fall vid härd smälta och liknande ternobel eller harisburg ,,
#kvalitetsfaktor som ligger mellan 10-20+ beroende på neutronenergin (10 motsvarar protonstrålning, 20 motsvarar samma farlighet som alfastrålning).#
tror inte att man kan göra såna bedömningar det är helt olika saker men du har ju uppenbart glömt gamma strålningen som är den farligaste den har ju åtminstånde genomträngnins förmåga som både alfa och beta saknar
Nej. Det är ytterst viktigt för neutronen vilken atom den kolliderar med eftersom hur mycket energi den kan deponera är beroende av den atomens massa för spridningsreaktioner (som är mycket mer sannolika än neutroninfångning). Lätta kärnor som väte kan ta emot mycket större andel av neutronenergin än vad tunga kan.
Det är exempelvis därför man använder vatten som moderator i kärnkraftverk där neutronerna ska bromsas ned. Precis som man använder tunga kärnor när man inte vill att neutronerna ska bromsas ned. Det som händer är en tvåkropparsreaktion där energin fördelas inverst beroende på massan.
Det går alldeles utmärkt att göra sådana uppskattningar och de görs rätt ofta också. Här har du en Wikipedia-länk med hur kvalitetsfaktorerna för neutronstrålning är fördelade beroende på neutronenergin:
http://en.wikipedia.org/wiki/Sievert#Q_values
Notera att mellan 100 keV och 2 MeV är neutronstrålning lika farlig som alfastrålning. Du kan få mer vetenskapliga referenser också om du vill, annars kanske du nöjer dig med Wikipedias referenser.
Gammastrålning är inte alls den farligaste formen av strålning när det gäller skador på organiskt liv. Alfastrålning är mycket farligare för samma stråldos. Faktum är att för samma mängd absorberad dos så är gammastrålning minst farlig av all joniserande strålning.
Genomträngningsförmågan är mer ett tekniskt problem och gör mest att skadorna i vävnaderna blir lindrigare eftersom strålningen får svårare att växelverka tätt med genomet. Det blir alltså mycket utspridda jonisationer för gammastrålning jämfört med alfastrålning där alla jonisationer hamnar väldigt nära varandra.
För att skapa stora skador på biologiskt liv behövs det täta jonisationer som kan strimla DNA-spiralerna. Gammastrålning levererar bara utspridda nålstick i genomenet jämfört med partikelstrålning, tack vare sin låga sannolikhet för växelverkan/höga genomsträngningsförmåga.