Är det förnuftigt vara Buddhist utan att tro på återfödelse?

Inom Buddhismen antar man att vi återföds, och att våra gärningar i tidigare liv avgör hur, eller som vilka, vi återföds. Ett mål, förmodligen det viktigaste, inom buddhismen är att se till så att man inte återföds. Detta eftersom liv alltid innebär lidande. Istället skall man sträva efter att nå nirvana, vilket är ett slags icke-varande.

Men vad finns det för skäl att tro att vi återföds och att gärningar i tidigare liv inverkar på hur kommande liv ter sig?

Nu till diskussionsfrågan: Om man inte ser några som helst skäl till att tro att man återföds, kan det trots allt vara förnuftigt att leva enligt den buddhistiska läran?

Det blir extra svårt att förstå eftersom buddister inte tror på någon odödlig själ. De tror på en värld där allt hänger ihop och lagen om orsak och verkan gäller. Din existens är manifestationen av en massa olika saker som har hänt innan du "föddes" som att dina föräldrar träffades osv. En buddist kan fråga dej hur ditt ansikte såg ut när din mormor föddes.
Med det synsättet måste vi varit döda saker som stenar innan liv uppstod och vid tiden för big bang var vi en del av universums energi. På samma sätt som våra förfäder lever kvar kommer vi att existera efter att vi har dött.
Jag vet faktiskt inte hur de får ihop det här med att vi inte föds eller dör med någon slags tro på återfödelse?

Visst är det förnuftigt eftersom buddismen hävdar att de kan göra oss lyckliga eller i vart fall mindre olyckliga.
Jag tror också att många som håller på med buddism gör det för att få kunskap.

Absolut. Det centrala i Buddhas lära är ju att nå Nirvana, dvs utslocknandet av den individuella och personliga existensen.

Min tolkning är att det inte bara är reinkarnationen i sig som är av ondo (för att den leder till lidande) utan det är själva tron på densamma...

Om man gör goda gärningar enbart för att bli belönad i "nästa liv", handlar man ju egoistiskt. Att klamra sig fast vid sitt eget personliga "jag" leder i slutändan till egocentricitet, och att tro att detta "jag" fanns före befruktningen och att det ska fortgå efter döden måste väl ändå betraktas som en kombination av egocentricitet och rädsla för döden?

Återfödelsetron finns med som ett folkligt element i Buddhismen bara för att den är ett arvegods från äldre Vediska läror. Men man behöver varken tro på eviga personliga själar, andar, demoner, spöken eller gudar för att kalla sig Buddhist. Buddhismen är ju också en av de få "religioner" som är ateistisk.

Bara min personliga tolkning av Buddhismen.

Yes!

Nej, det är inte förnuftigt. Du vill (utan tro) börja följa ett religiöst levnadssätt. Dessutom är det ett levnadssätt som innebär ingen alkohol, ingen sång/musik/dans, du får inte laga din egen mat och inte heller be om att få andras, du får inte skratta och roa dig med TV/dator/annat, du får endast äta på förmiddagen och du får inte visa tacksamhet mot andra människor. Någon form av egoistisk handling leder till lidande och underhållning är en egoistisk handling, därför är den buddhistiska läran den mest oförnuftiga av alla religioners när det kommer till att leva ett bra och hälsosamt liv. Ha så trevligt.

Dessa restriktioner är väl inget som är speciellt för buddhismen. Liknande levnadsregler finns bland asketiska munk- och nunneordnar i de flesta religioner. Man behöver ju inte bli asket för att anamma en viss religiös filosofi. Jag vill påstå att buddhismen, vid sidan om taoismen och vedanta, är den mest förnuftiga av alla religioner, på grund av dess djupa psykologiska och filosofiska insikter, som inte alls behöver stå i motsatsställning till modernt vetenskapligt tänkande. Måttfullhet och enkelhet är för övrigt något som underlättar ett hälsosamt liv.

Visst är det lustigt att i östvärlden vill dom sluta existera (nirvana) men dom tror att dom lever för evigt... och i västvärlden är det tvärtom: de flesta vill leva för evigt men de tror att de är dödliga...

Vi är odödliga, men det finns ingen evig nirvana för att det är en kontradiktion mot reinkarnation och logik. Allting förändras för evigt, det är det enda som aldrig kommer förändras. Om allting kunde sluta existera för evigt skulle ingenting existera nu heller.

Karma finns bara om man tror på det, precis som himlen och helvetet. Om du tror på helvetet kan du uppleva det efter döden, men inte evigt.

Hmm att återfödas som människa är det bättre än att var daggmask?
Vilket är det finaste djur kan man vara innan nirvana? Inom hinduism är det väl en ko eller?

Dessa restriktioner är väldigt speciella för buddhismen, men för att gå steget längre måste man även ta in på kloster och ha sexuellt umgänge med minderåriga pojkar för att kunna uppnå denna sanna upplysningen. Men låt oss säga att man bara vill följa grundläggande värderingar för att tro sig få ett bättre liv. Det vill säga den åttafaldiga vägen: rätt uppfattning, rätt tanke, rätt tal, rätt handlande, rätt livsföring, rätt strävan, rätt uppmärksamhet och rätt koncentration. Det kan man sammanfatta till: undvik perversa fantasier, var ingen egoist, svär inte och undvik att ljuga. Det är ett tänkande man kan följa utan att kalla sig buddhist. Rätt livsföring och strävan kommer du inte kunna följa ändå utan att följa de "restriktioner" jag nämnde tidigare, så då är det meningslöst att kalla dig buddhist om du inte tänker följa även dem vägledningarna. Sedan har vi ju rätt koncentration, och meditation kan vara hälosamt men då rekommenderar jag en chi gung-kurs istället för att sitta i lotus och upprepa mantran i flera timmar.

Min psykoanalys av trådskaparen är att du vill inte följa buddhismen av religiösa anledningar, utan för att du har en romantisk syn på religionen och vill få uppmärksamhet av din omgivning genom kunna stoltsera med att du är buddhist (en vanlig tanke för femtonåringar som gillar kampsport och Asien). Du är inte påläst om buddhismen som helhet utan du har endast den typiska ytliga bilden av hur religionen är. Om du inte tror på reinkarnation behöver du inte tänka på karma och kan därför både roa dig och vara en egoist, men du anser att den åttafaldiga vägen gör dig till en bättre människa. Fel! Den åttafaldiga vägen gör dig till en likgiltig människa, där du medvetet väljer ett ofullständigt liv. Detta är helt meningslöst om man inte försöker uppnå ett bättre tillstånd i "nästa liv". Du kan försöka vara en bra och generös människa utan att anse dig vara buddhist (du kan även meditera utan att vara buddhist), för om du börjar kalla dig buddhist när du inte följer läran till fullo är du inte mer än en uppmärksamhetskåt poser.

Ja, det är märkligt att de i öst är så övertygade om att de kommer att återfödas. Man kan undra hur det kommer sig. Kanske tror de på återfödelsen eftersom de flesta andra tror på återfödelse i deras kulturer? De andras tro kanske fungerar som en mall för vad de själva skall tro.

För några speciellt goda skäl att tro på återfödelse har de knappast. Inte som jag känner till i alla fall.

Jag tror att många här har missförstått Buddhismens metafysik. Målet är inte att slockna eller släcka den individuella essensen. Målet är att inse att världen bygger på tomhet. Tomhet som manifeterar sig i former som vi ser. Precis som fysiken letat efter materiens kärna men aldrig har hittat den. Det tycks bara vara skal på skal och att kärnan inte egntligen finns. Att det är konstant ändring som gör att något ser solit ut men att det i själva verket inte är det.

Citatet nedan visar på vad jag menar. "Sunya" är tomheten, "samsara" är livet hjul (innefattar orsak och verkan) och nirvana är förmågan att förstå att samsara är sunya. Att förstå att allt det vi ser är byggt på "tomhet" och att det därför saknar en kärna utom just tomheten självt.


Det handlar alltså inte om att inte vilja leva utan att inse hur världen är uppbyggd och hur allt är sammankopplat. När man inser detta inser man också att individualiteten inte är något i sig utan hela tiden beroende av allt annat och att allt i grunden är lika tomt.

det beror på vad du tycker. jag tycker att daggmask är bättre för att då är man närmare icke-existens (nirvana)

se mitt inlägg här: http://www.flashback.org/showthread...03#post8914803

jag tror på återfödelse för att det är logiskt och det är ett faktum. att förneka det är ungefär som att förneka att jorden är rund.

i västvärlden tycker folk ofta att icke-existens är något dåligt. det beror på att de är dumma.

de förstår inte att om man inte existerar så existerar inga problem och allt är perfekt.

vad kan förändras när bara tomhet finns?