fotsteg innan personen kommer

Till de som hör fotstegen, minuter innan personen i fråga dyker upp - gör såhär:

Skriv ned på ett papper vad klockan är och vem ni hör "komma". Om personen mycket riktigt dyker upp efter ett par minuter (och detta upprepas), har teorin bevisats.

Det finns nämligen en stor sannolikhet i detta fenomen, att den tidiga "hörseln" är en efterkonstruktion (inte medveten). Som deja-vu, ungefär.

Chilla, det var inte så jag menade det.
jag sa att det verkade vara det för att jag har bara hört talas om det i där uppe i norrland förut och ingen annan än du (förutom jag då som startade tråden) hade skrivit att de hade upplevt/hörttalas om det.

guleböj för fan! eller varför inte lite av gullefjun?

Är väll inget konstigt med det där, då ens sinnen tar upp saker som man kanske inte tänker på att man hör, ser, smakar, känner osv . De sitter väll inte där ute i tystnaden och lyssnar efer ljud och vad de kan vara då skulle de bli knäppa.
Om nån lånar min cykel av mig som avger ett specielt metalläte så kan jag uppfatta det ljudet cirka 500 meteri från och då förstå att nu kommer han utan att tänka på att jag har hört ljudet men de säger jag inte till mina vänner som tror jag är synisk
Men far hostar specielt också så han hör man flera km innan han kommer fram till ytterdören.

För gammalt sa man här i Ångermanland att "hä gå före dom". Ankomstvarsel eller förebud. I vissa fall förklarades det till en plats. I följande berättelse talas det om att det var starkt rå för sådana gårdar där det förekom.

Hemma i mitt hem i Flärke var det alltid förebud innan någon kom. Det var en backe alldeles intill gården, och vi hörde ofta hur det sprang där innan någon kom . Innan karlarna kom hem från skogen hörde vi också hur det gick i den där backen, och sedan kastades yxor på bron, precis som de brukade göra när de kom hem . När min far hade varit borta till frampå natten, hörde vi hur det körde in på gården och svängde om knuten innan han kom. Det sägs att det är starkt rå för sådana gårdar där man hör sådant. (Karin Berglund, född 1847)

I andra fall säger man att den varslande människan har en så kallad föregåare.

Människa har nån föregåar, säj dem . Dem kan vise sej innan dem ska komma. Hä är starka tankar, hä är som en stark ande (som den människan har, en kraftfull håg och vilja). (Matilda Grundström, född ca 1874)

I dom flesta fall verkar det bara vara ljudet av den som kommer man hör, men i vissa berättelser har man även sett personen.

Jag var hos en predikant i Sorsele, och dem hadd en piga där - hon var här från Ammarnäs och hette Greta Holmberg - och hon gick till ett pingstmöte. Och så stod jag sen i salen och fick se henne komma stora landsvägen, och så tog hon av efter en liten väg om lagårn och gick mot bron; och hon gick så kappan slängde. Då gick jag in i köket och skulle ta mot henne, men då var det ingen där. Och inte var hon ute. Jag kunde inte förstå hur det var. Men om en tio minuter eller en kvart kom hon, då fick jag se henne gå samma väg precis och på samma sätt. Det var tankarna. (Gustav Samuelsson, född 1885)

En annan vanlig form av ankomstvarsel för gammalt var ju stickande eller kliande kroppsdelar (vanligtvis fötter eller händer) som man kopplade till att främmande var på ingång. "Det tegas" kallade man det här i Ångermanland.

Kliar det i högra handen, så kommer det någon. Kliar det i vänstra handen, så får man brev. Kliar det på överläppen, så kommer det högfärdigt folk. (Stina Söderlind, född 1883)

En klassiker är berättelsen om gubben som hade lagt sig för att sova och hade vänt sina fötter mot elden . Då började det brinna i hans näverskor och då vakna han och sa: "Dä tegas ti foten!"

Inga: Vilket kvalitetsinlägg! Storartad debut på forumet! Riktit mustit, om man säjer

Dock får du ursäkta en spoling - vad är "rå"?

Det är en slags övernaturliga väsen man trodde på förr. Det finns olika sorters rå. Skogsrået som man trodde på i de södra delarna av Sverige har du kanske hört talas om. Men här syftar man på gårdsrå. Förr fanns exempelvis traditionen att muta råen med slantar när man byggde nytt. Då la man en slant under knutstenarna så skulle man få tur och lycka på stället.

Historier om rå:

I Västerbillsjö i Själevad var det på ett ställe de höll på att bygga en ny gård. Där fick de på nätterna se folk i arbete på alla knutar, liksom på dagarna. På den tiden hade männen ofta röda stickemössor på sig, och så hade också de där som arbetade på nätterna. Det var kanske rå för gården.(Maria Jacobsson, född 1834)

..och denna, också från Ångermanland:

Det är olika slag av gårdsrå också. Det är inte alltid det är gott. Om det timrar och hugger och arbetar på ett bygge sedan arbetarna gått därifrån, så är det bra, och då blir de som skall bo på den gården riktigt "välbärgen", men är det så att det river och slår och håller på så, så är det dåligt.
Hos Anders Pers´i Hållen arbetade det mitt på mörka natten i deras bygge. Men så blev de också rika och välbärgade. (Johan Västman, född 1850)

Eller ett Skogsrå, som är en varelse vars rygg ser ut som föruttnat trä, och hon har en svans, men är annars en väldigt vacker kvinna som förför män som går vilse i skogen för att idka samlag.

Enda sättet för att Skogsrået att föröka sig är just med människor!

Under medeltiden så var det förbjudet att ha sex med ett skogsrå och ett sådant otukt kunde straffas hårt. Ungefär som en Nymf alltså.

Skogsrået är egentligen någon sorts liten hund/kattliknande varelse men tar formen av en människa.

Edit: Nu var jag iofs helt fel ute och jag kom på mig själv precis. haha.

Jo, skogsrån är jag välbekant med, har vart livrädd för dem sedan jag var liten. Har tack och lov aldrig stött på nån. Det var nog mest formuleringen jag var obekant med - "vara starkt rå för". För en 80-talist låter det som rena grekiskan. Jag visste inte att det fanns gårdsrån heller.

Finns det någon akademisk forskning inom det här ämnet? Folklivsforskning och rent vetenskapliga prövningar är lika intressant.

"fotsteg innan personen kommer" tolkade jag på ett annat sätt..

Öhhh?! Ställer fram fika, hur långt innan hörs ljuden egentligen?

Var det inte Åsa-Nisses fru Eulalia som det kliade i näsan på när dom skulle få besök eller var det Klabbarparns fru? Så helt osant är det nog inte om det händer i Åsa-nisse .