Citat:
Ursprungligen postat av che_dani
Vad tror du?av regeringen och paramilitären
Javisst det som borde hända, men tyvärr händer just det motsatta.
Det finns en uppenbar koppling mellan nyliberlism och Nazism/Fascism i detta fall, eller har jag fel?
Samma ideologi (naturlagarna i extrem form), samma människor, samma lättlurade drönare.
Jo... det kan nog stämma...
Citat:
Ursprungligen postat av Regali
"Det tredje rikets verkliga fiende är liberalismen."
- Hitler
Hitlers uttalande gällde liberalismen i meningen socialliberalism, en ideologi som står i direkt kontrast till nyliberalism (marknadsliberalism, konservativism, libertarianism) och kan ges samma vikt och bäring som när konservativt nyliberala republikaner i USA yttrar sig om "bleeding hearts liberals" gällande demokraterna.
Det lustiga i sammanhanget att de som har en stark åsikt i frågan och pekar på frihetsideal fortfarande lever kvar på 1800-talet där det klassiskt liberala idéarvet skrotades av just samma skäl som är aktuella i debatten idag. Man kunde konstatera att den klassiskt liberala idealismen i Lockes tappning ledde till ökad frihet, men inte för den stora massan, utan ett fåtal rika och priviligerade individer som slog ut och förtryckte den överväldiga majoriteten - och redan då som nu, var också globalisering, barnarbete och arbetsrätt på bordet.
Skillnaden mellan liberalism (socialliberalism) och marknadsliberalism (nyliberalism, konservativism, libertarianism) är flera:
Socialliberalism konstaterar att vi alla har rätt till samma positiva friheter och rättigheter oavsett utgångspunkt. Yttrandefrihet, föreningsfrihet, yrkesfrihet.
Man pekar också på att där en konflikt uppstår mellan ekonomiska friheter och politiska eller sociala friheter applicerar man utilitarism och söker nå den lösning som ger mesta möjliga frihet för det stora mertalet.
Mao så... om ett multi-nationellt konglomerat hämmar de grundläggande friheterna... säg att de hindrar sina arbetare från att uttala sig eller bilda förening för att omförhandla arbetsvillkor, så har staten och socialliberalismen en skyldighet att främja de grundläggande positiva friheterna och motverka sånt.
Och DÄR uppstår brytningen mellan libertariansimen och socialliberalismen (i dagligtal, liberalism).
Libertarinismen vilar nämligen istället där på naturlagarna i Rands och Lockes tappning och applicerar inte utilitarism eftersom den grundläggande ideologin... är just naturlagarna, de starkastes överlevnad. Caveman vs. caveman.
Idealet här vore givetvis att nattväktarstaten i nyliberalistisk tappning skulle stifta lagar som såg till att barnarbete var olagligt, eller att gravida kvinnor inte fick arbeta i gruvor (se; brittiska kungliga kommissionens rapport 1842 om gruvindustrin som slutligen kom att sätta spiken i kistan, trodde man, för den klassiska liberalismen) - men problemet här då man applicerar naturlagarna strikt, är att den grundläggande ekonomiska friheten, när den inte vägs i ett utilitaristisk perspektiv... innebär bl.a. att vem som helst med tillräckliga finanser har rätt att influera lagstiftarna med ekonomiska styrmedel. Det finns liksom ingen säkerhetsventil och hela ideologin vilar på ett moment 22 där de med finansiella styrmedel i princip kan bli en totalitär maktfaktor med stöd av en ihålig ideologi (frihet kontra frihet).
Skulle man vara krass här kan man till och dra en jämförelse här och först konstatera enligt libertarianismen att "alla har rätt till vapen, det är en grundläggande frihet i nattväktarstaten", men i nästa andetag konstatera enligt utilitarismens perspektiv att "javisst, nu har alla rätt till puffror... men alla har inte råd att köpa dom... och de med störst puffror dikterar såtillvida villkoren och 'lagarna' för alla andra" - och det är ur det idéperspektivet som kan kunnat konstatera att libertarianismen inte håller.
Man kan också se till ett annat, lite mer konkret exempel, och peka på M$oft:
- Enligt kommunismen finns inte ens M$oft. Vi har istället en idealiskt värld där gemensamt ägande präglar ideologin men fallerar i att vi, precis som i libertarianismens idévärld... har en väldigt starkt centraliserad maktstruktur som inte tar tillvara på eller självsanerar sig på ett sådant sätt att de positiva friheterna befrämjas. Som bäddat för en Stalin.
- Går vi till socialliberalismen har vi istället den situation vi har nu. Gates är rik och blir rikare. Det är på intet sätt idealiskt ur ett utilitaristiskt perspektiv men stödjer iaf en grundläggande ekonomisk frihet som lite då och då läggs åt sidan då Gates bygger monopol och hotar underleverantörer o.s.v. Gates tillåts sin frihet, men inte i den utsträckning att vi tillåter honom ta till vilka medel som helst om det kommer till den punkten att det inte kan anses vara försvarbart ur ett frihetligt perspektiv för den stora massan. Och här har då staten en skyldighet att befrämja en vidare frihet på bekostnad av individens naturlagsenliga friheter.
- Tar vi nu och ser till libertarianismen i strikt tappning (naturlagar, nattväktarstat och marknadsliberalism enligt Rand och Locke) har vi nu istället en helt annan situation. Gates har köpt den amerikanska senaten, ändrat de konstitutionella lagarna och utropat sig själv som president. Efter lite slug affärsverksamhet och lobbying där han trollade bort arbetsrätt, statlig sjukvård och social verksamhet, skaffade sig en enorm maktposition gentemot arbetarna, och lierade sig med de stora multi-nationella företagen världen över lyckades han spela ut arbetarna mot varandra och driver nu sweatshops i den industriella världen i någon modern form av 1800-tals libertarianism i brittisk tappning.
Han bygger en armé, tillsätter egna direktörer på politiska maktpositioner och börjar även utöva militär makt mot försvagade stater blablabla... Ni har alla sett filmen.
Med risk för att bli långrandig (för sent?) - en sammanfattning:
Både kommunismen OCH libertarianismen samt alla andra tänkbara ideologier där de grundläggande postiva fri och rättigheterna åsidosätts till förmån för en centraliserad maktförkjutning där ett fåtal individer ges rätten att diktera över den stora massan vilar på en förvriden syn av fri och rättigheter där utilitarism och kategoriska imperativ byts ut mot antipati och egoism.
Man kan ganska lätt betrakta samhället ur ett enhetligt perspektiv utan dogmer och konstatera att:
Ett samhälle kan inte vara fritt utan vissa socialistiska ideal som skapar maktbalans gentemot den härskande, ekonomiska klassen på samma sätt som ett socialistiskt samhälle inte kan vara fritt utan grundläggande positiva, liberala friheter som skapar maktbalans gentemot staten och tjänstemännen.
Bägge dessa ideal bör därför befrämjas och motverkas så att vi inte befinner oss i en situation där extremer tillåts att styra villkoren för oss, individerna.
Man kan också titta på Hitler och nazismen, betrakta de skrämmande extremerna och se att det Hitler gjorde var inte utpräglat socialistiskt eller libertarianskt - utan en kombination av extremerna av båda ideologierna. Han applicerade en strikt socialism grundad på naturlagarna i libertariansk tappning.
När man talar om nazismen och samtidigt debatterar om huruvida det är en socialistisk eller libertariansk förhållning riskerar man alltså att trilla rakt i den totalitariska fällan. För vi talar i grunden inte om politiska ideologier utan om extremism och maktcentralisering. Totalitarism kontra individuell frihet, äkta liberalism.
Och när man talar om totalitarism kontra liberalism... istället för socialism kontra libertarianism...
Så kan man ganska enkelt dra slutsatsen att tolitarismen kommer i alla skepnader oavsett om det är form av tjänstemän eller styrande ekonomisk klass, men den befinner sig alltid längst ute till vänster eller höger - för det är där makthavarna vill ha oss - splittrade och oense - som tacksamma brickor i spelet.
"In accordance with the principles of double-think it does not matter if the war is not real. For when it is, victory is not possible. The war is not meant to be won, but it is meant to be continuous.
The essential fact of modern warfare is the destruction of the produce of human labour. The hierarchy of society is only possible on the basis of poverty and ignorance.
In principle the war effort is always planned to keep society on the brink of starvation. The war is waged by the ruling group against its own subjects, and its object is not victory over Eurasia, or East Asia, but to keep the very structure of society intact." - George Orwell, 1984
