Är det bara jag som sympatiserar med Hitler utan att själv vara NS eller rasist??

De flesta som inte är NS, fascister, rasister eller "realister" brukar ju se Adolf Hitler som den ultimata definitionen på ondska... Utom jag, då förståss... Jag tycker Hitler var en väldigt fascinerande människa... Man tänker ju sig oftast att tyranner är okänsliga översittare men Hitler var intellektuell och konstnärlig... Han hade dessutom ett väldigt svårt liv under sin uppväxt och tidiga vuxna ålder... En dålig pappa, ont om pengar och ingen större framgång som målare... Jag tycker det är ganska fantastiskt att han lyckades ta makten i ett annat land och sedan ta över sitt gamla hemland med det landet...

Jag tror han helt enkelt var en väldigt extrovert konstnär som inte nöjde sig med att fantisera ihop en drömvärld, utan verkligen gick ut för att göra den riktiga världen till sin fantasi... Jag delar som sagt inte alls Hitlers drömmar och politiska åsikter, men ni måste hålla med om att det är ganska fantastiskt att en liten man (inte till storleken då, Hitler var faktiskt inte kort för sin tid!) från ett enkelt hem tog sin perfekta fantasivärld så långt... Synd bara att han inte hade mer humanistiska ideal, då hade han kunnat bli en verklig hjälte istället för en "villain"...

Finns det några andra Hitler-sympatisörer här som håller med mig??

Det är ju skillnad på att fördöma historien, sitta med facit i hand och skratta och eller prata om "ondska", ett rätt ahistoriskt begrepp, att döma ut kyrkan som vidskeplig istället för att försöka se den mer objektivt som inte bara en repressiv utan också en samhällsbevarande kraft m m. Det handlar alltså om att skilja på att döma och förstå historien, ett klassiskt problem hos de som ser på historien. Många gör misstaget att lägga begrepp som "ondska" på Hitler och därmed förenkla nazismen och tredje riket.

Men jag förstår inte riktigt hur du menar, du förstår inte de som pratar om "ondska", men du kan känna "sympatier" själv? Stackars lille Hitler med dåligt uppväxt eller vadå? Då kan man ju "sympatisera" med bondsonen Mao också, han tog ju sig från ingenting till att styra över Kina, det var väl ingen ondska där va? Eller varför inte kamrat Stalin?

Stalin har jag svårt att sympatisera för då han var så känslokall, något som han t.o.m. själv skall ha stoltserat med... Fast han blev väl det iofs efter att hans hjärta brustit i och med att någon av hans fruar eller barn dött eller lämnat honom, jag minns faktiskt inte så bra... Maos historia har jag ännu sämre koll på... Fast han lär ju ha skrivit dikter, så han kanske var en riktig konstnärsjäl han med... Jag får väl ta och forska lite om honom och se om jag känner någon sympati... =)

han var ingen intellektuell och konstnärlig. ja, han mållade mellan 2 000 - 3 00 teckningar http://pollocksthebollocks.wordpress...8/hitlers-art/ men barn med dawn syndrom oxå kan måla...
jag skulle kalla stalin för intellektuell

Alla målar väl nån gång, men Hitler ville ju bli bildkonstnär... Sen designade han ju mycket i Tredje Riket också, från början var han ju väldigt noga med hur hans SS skulle se ut, det var han som valde ut hakkorset, etc... Jag skulle tro att han var rätt så viktig med estitiken i hans rike...

Och så skrev han ju Mein Kampf, och som ideologisk författare räknas man väl ändå som "intellektuell"??

kolla definitionen av ord:Intellektuell då släpper vi den här diskussionen.

jag skriver bara ett ord : självkritiken


ps men jag försår din poängen, Hitler definitivt spelade en positiv roll i finlands historia

Ända sen jag var barn har jag hejat på de onda i filmerna, Jafar var mycket coolare än Alladin, Scar än simba, Darth vader än Luke, och även i historien så kan jag inte låta bli att facineras av starka konspirerande ledare som Hitler och Stalin...

Kan inte låta bli att hoppas på att "den här gången vinner tyskarna" när man ser en andra världskrigsfilm, ligger något spännande i det hela.

Allt detta trots att jag inte delar särksilt mycket med ns läran eller är särskilt rasistisk.

Min yngre syster brukade, då hon ännu var i barnaåldern, ha ett porträtt föreställandes Hitler ståendes på sitt nattduksbord. Hon kunde för allt i världen inte förstå vad denna en man gjort för att förtjäna ett sådant gränslöst förakt.

Så nej, du är/var inte ensam.

Jo Hitler var fascinerande. Särskilt hans arkitektoniska visioner om det nya Berlin.

Edit: Hmm.. du har rätt Tort. Fånigt av mig.(om det var det du syftade på)

Har aldrig förstått mig på folk som låter andra gå före innan de själva vågar sätta ned foten och göra egna fotspår.

haha den där posten passar nästan på humor forumet, jag började garva av den delen med "den här gången vinner tyskarna!"

Och ja, hitler var fascinerande, på sitt sett, fast om ärligheten ska fram så gillade jag mer hur hans arméer var utformade, medaljer fanor etc, tycker det är mycket intressant!

Håller med dig, Nemesis1. Han lyckades utforma arméer med sån otroligt disciplin och övertalade flera miljoner människor att tycka som honom, vilket kräver en rätt ordentlig drivkraft och mental styrka (känns det som).