2007-11-13, 17:42
#553
forts.
Utan att gå in i din liknelse (även om jag för mer än ett decennium sedan fick äran att som parvel besöka cockpit på ett passagerarplan, och därigenom kunde betrakta instrumentpanelens överväldigande, men samtidigt välorganiserade sammansättning av knappar, spakar, rattar och displayer, mycket tack vare ökad överskådlighet och differentiering genom just färgsammansättning som en särskiljande princip) alltför mycket, så finns det vissa skillnader.
Jag håller givetvis med om att det är få områden som morddömda är önskvärda inom. Samtidigt förefaller det som att en färgblind pilot diskvalificeras efter att ha genomgått ett allmänt accepterat och vedertaget test som påvisar dennes handikapp. Så länge detta handikapp är reellt och påvisbart så kan det betraktas som fog för diskvalifikation. Skulle däremot en behandling kunna åtgärda detta handikapp, och det därigenom kunde förutsättas att bot erhållits, då skulle jag anse att diskvalifikationen inte längre var tillämplig.
Jag menar återigen att det mest pragmatiska, mest civilserade och sannolikt mest ekonomiskt försvarbara är att förutsätta att en kriminell efter avtjänat straff är redo att återupptagas i samhällsgemenskapen. Jag håller även med om att det finns fall, där den kriminelle kan förutsättas inte komma att kunna tillgodose sig den vård samhället erbjuder, varvid andra skäl för avskiljande från samhället kan komma ifråga. Jag menar dock att sådana skäl kräver vetenskapligt stöd, lagstöd och en klart uttryckt brottspreventiv dimension. För min del sammanfattas detta genom att vi har rättspsykiatriska vårdenheter som härbärgerar de individer som inte förutsätts kunna återgå till samhället.
Man får utgå ifrån att innan påföljd dömdes i detta specifika fall, det klargjorts att personen ifråga inte lider/led av någon psykisk störning av sådan grad att rättspsykiatri varit en tillämplig påföljd. Vidare tycks det som att en längre fängelsevistelse automatiskt medför en mer omfattande utredning. Andra kan säkert mer än mig om detta.
Håller med. Dock med den inskränkningen att allmänheten inför ett sådant beslut bör få ta del av en nyanserad, kritisk debatt där frågan problematiseras.
Värt att tillägga är att många i denna tråd hänvisar till erfarenhet av arbete inom vården. Svensk sjukvård har stort förtroende på basis av dess vetenskaplighet. Finner det därför anmärkningsvärt att så många personer som hävdar sig vara/har varit del av denna sjukvård, har såpass svårt att särskilja sina förutfattade meningar om något utan saklig prövning enligt den vetenskapliga doktrinen.
Personligen har jag sedan lång tid tillbaka lämnat den romantiska föreställningen om läkaren som något utöver enbart en människokropps-tekniker. En föreställning som tycks såpass viktig att behålla att det föranlett en debatt av detta slag. Hursomhelst lär jag vara ännu mer vaksam om vad jag väljer att förtälja för min läkare nästa gång jag tvingas söka vård, då denna händelse visar hur svårt det verkar vara inom sjukvården att se människor med fördomsfri blick (På denna punkt får jag poängtera att jag inte inräknar zumaz, som argumenterar konsekvent och med sådan saklighet som jag förknippar med den romantiska föreställningen av läkaren)
Edit: Förtydligande.
Citat:
Ursprungligen postat av zumaz
På samma sätt som personer som är färgblinda eller har något synfel inte får bli piloter så ser jag inte varför en restriktion för morddömda personer att bli läkare skulle vara så konstig? Mig veterligen finns inga vetenskapliga studier som visar att färgblinda piloter är överrepresenterade i olycksstatistiken. Trots detta har man valt att sålla bort dessa i ett tidigt stadie av antagningsprocessen. Jag förstår inte varför presumptionen att morddömda inte är ett önskvärt tillskott till läkarkåren skulle vara mindre logisk eller mer diskriminerande än när det gäller piloterna.
Utan att gå in i din liknelse (även om jag för mer än ett decennium sedan fick äran att som parvel besöka cockpit på ett passagerarplan, och därigenom kunde betrakta instrumentpanelens överväldigande, men samtidigt välorganiserade sammansättning av knappar, spakar, rattar och displayer, mycket tack vare ökad överskådlighet och differentiering genom just färgsammansättning som en särskiljande princip) alltför mycket, så finns det vissa skillnader.
Jag håller givetvis med om att det är få områden som morddömda är önskvärda inom. Samtidigt förefaller det som att en färgblind pilot diskvalificeras efter att ha genomgått ett allmänt accepterat och vedertaget test som påvisar dennes handikapp. Så länge detta handikapp är reellt och påvisbart så kan det betraktas som fog för diskvalifikation. Skulle däremot en behandling kunna åtgärda detta handikapp, och det därigenom kunde förutsättas att bot erhållits, då skulle jag anse att diskvalifikationen inte längre var tillämplig.
Citat:
Ursprungligen postat av zumaz
Jämförelsen med politisk värdegrund och sexualitet haltar då vi demokratiskt beslutat om att dessa företeelser inte i sig kan vara skäl för att dömas till straff, till skillnad från mord och våldtäkt. Givetvis kan även dessa egenskaper hos en läkare vara till grund för felbehandling, men är i dessa fall ofrånkomliga då de grundar sig i grundläggande lagstiftade rättigheter.
Jag menar återigen att det mest pragmatiska, mest civilserade och sannolikt mest ekonomiskt försvarbara är att förutsätta att en kriminell efter avtjänat straff är redo att återupptagas i samhällsgemenskapen. Jag håller även med om att det finns fall, där den kriminelle kan förutsättas inte komma att kunna tillgodose sig den vård samhället erbjuder, varvid andra skäl för avskiljande från samhället kan komma ifråga. Jag menar dock att sådana skäl kräver vetenskapligt stöd, lagstöd och en klart uttryckt brottspreventiv dimension. För min del sammanfattas detta genom att vi har rättspsykiatriska vårdenheter som härbärgerar de individer som inte förutsätts kunna återgå till samhället.
Citat:
Ursprungligen postat av zumaz
När det gäller andra brott såsom grov våldtäkt, sexuellt utnyttjande av minderårig och mord bör dock restriktioner för ex. dagispersonal och läkare finnas då detta är yrken där stor skada kan göras om brottslingen efter avtjänat straff fortfarande har en bristande förmåga att skilja på rätt och fel, samt följa de av samhället stiftade förhållningsreglerna.
Man får utgå ifrån att innan påföljd dömdes i detta specifika fall, det klargjorts att personen ifråga inte lider/led av någon psykisk störning av sådan grad att rättspsykiatri varit en tillämplig påföljd. Vidare tycks det som att en längre fängelsevistelse automatiskt medför en mer omfattande utredning. Andra kan säkert mer än mig om detta.
Citat:
Ursprungligen postat av zumaz
Absolut. Så om majoriteten vill ha en skärpning av reglerna så borde det rimligtvis hindra folk att bli examinerade istället för legitimerade.
Håller med. Dock med den inskränkningen att allmänheten inför ett sådant beslut bör få ta del av en nyanserad, kritisk debatt där frågan problematiseras.
Citat:
Ursprungligen postat av zumaz
Värt att tillägga är att jag personligen egentligen inte skulle säga varken bu eller bä när det gäller morddömdas rätt att läsa till läkare. Men jag är definitivt den första att följa ett majoritetsbeslut. Jag skulle också dra mig för att kalla ett sådant för moralpanik och helt fördöma de logiska i en sådan slutsats.
Värt att tillägga är att många i denna tråd hänvisar till erfarenhet av arbete inom vården. Svensk sjukvård har stort förtroende på basis av dess vetenskaplighet. Finner det därför anmärkningsvärt att så många personer som hävdar sig vara/har varit del av denna sjukvård, har såpass svårt att särskilja sina förutfattade meningar om något utan saklig prövning enligt den vetenskapliga doktrinen.
Personligen har jag sedan lång tid tillbaka lämnat den romantiska föreställningen om läkaren som något utöver enbart en människokropps-tekniker. En föreställning som tycks såpass viktig att behålla att det föranlett en debatt av detta slag. Hursomhelst lär jag vara ännu mer vaksam om vad jag väljer att förtälja för min läkare nästa gång jag tvingas söka vård, då denna händelse visar hur svårt det verkar vara inom sjukvården att se människor med fördomsfri blick (På denna punkt får jag poängtera att jag inte inräknar zumaz, som argumenterar konsekvent och med sådan saklighet som jag förknippar med den romantiska föreställningen av läkaren)
Edit: Förtydligande.
Never gonna happen!

