Fira "Svenska Dagen" idag. *Hurra Hurra Hurra*

Jag tycker och så det var en bra idé att sär skriva dagen till ära. Såg att dom pratade om någon speciell bak else man skulle äta i dag? Har i alla fall aldrig hört om något så dant.

Det är Gustav Adolfsdagen idag! Då äter man Gustav Adolfsbakelser, i alla fall här i Göteborg.
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=380647

Vad är det med det svenska språket som är värt att fira? Dess utrotande av de genuina folkmålen?

Visst är det lite så. Faktum är ju att finlandssvenskarna är överrepresenterade bland "framstående" finländare, och det gäller både då som nu. Kollar man t.ex på miljonärsstatistiken eller kollar bland vd:n i företag här så vågar jag påstå att det finns procentuellt fler finlandssvenskar än om man kollar på hur många procent det finns i befolkningen.

Inget som finnarna gärna pratar högt om förstås..

Jovisst gör jag det. Jag hittade den faktiskt på hårddisken. Jag slängde upp den här: http://www.mediafire.com/?0bzm3t6ync8

Fast jag måste erkänna att jag inte lyssnat på den.

Inom trådämnet: Kan man inte istället fira en allmän språkdag? Varför begränsa sig till bara Svenska?

Har för mig att även estlandssvenska folkspillran har Modermålets Sång som någon slags nationalsång.

Den 21 februari kan du fira Unescos internationella modersmålsdag och den 26 september firas europeiska språkdagen. Var sak har sin dag.

I den mån de fortfarande finns kvar. I min ungdom hade vi många "hemkomna" estlandssvenskar i trakten. Alltså inte ester utan de svenskar som sedan vikingatid och i ännu högre grad under stormaktstiden har befolkat delar av Estland med svenska som modersmål. Dessa kom tillbaka till Sverige med svetslåga i arschlet beroende på ryska invasionen.

Har ingen aning om hur många som fortfarade är kvar/har återflyttat, men jag hittade några intressanta länkar när jag intresserade mig för denna folkspillra i våras. Troligtvis står det ett och annat om dialekterna där också, så att jag inte är alltför OT med mitt inpass här i tråden.

http://estlandssvenskarna.se/

http://denandrastranden.com/

http://sv.wikipedia.org/wiki/Estlandssvenskar

http://web.abo.fi/skargarden/2004-1/hoppe.htm

http://www.ling.su.se/staff/tamm/OS-abstr.html

Summan av kardemumman verkar trots allt vara att större delen av folkspillran flydde till Sverige undan ryssen under WW2 efter att i minst 700 år ha bott i kustbandet i Estland med svenska som modersmål, även orterna har ju som länkarna påvisar svenska namn fortfarande.

Precis, de var ju inte direkt någon kvantitetsfaktor där de fredligt huserade på sina gårdar på öarna och på närbelagt fastland. De flesta flydde som sagt till Sverige eller togs av ryssen. De som kom över till Sverige är mestadels gamlingar nu, men det finns åtskilliga som bara var barn då och som nu har reclaim:at sina gamla bosättningar och antingen återvänt på heltid eller har det som sommarresidens. Oftast nybebyggt då, ryssarna förstörde det mesta som fanns innan de drog.

Credits till dig, Noll, som fått intresse av att forska i den biten av svensk kultur som under hela efterkrigstiden mörkades ner av sossarna som eftergift
till Sovjet!

För att återgå till foruminriktningen, så undrar säkert många hur estlandssvenska låter.

Som en blandning av dalmål och gotländska med forrnordiska ("isländska") inslag, är mitt första spontana svar. Men det är ändå inte riktigt sant, alla svenska öar och svenska fastlandssocknar i Estland hade sitt eget lokala mål.

I extremfallet kunde en estlandssvensk från Odinsholm i östra kustremsan vara tvungen att tala rikssvenska med en svensk från Runö långt nere i Rigabukten, en ö med enbart svenskar men med en långt driven dialekt, om de skulle förstå varandra. Dialekterna hade glidit isär alltför mycket under århundradena.

Rikssvenska kunde alla som hade haft en bra lärare i de estlandssvenska skolorna, men dialekterna var det som talades.

Sveriges andra universitet grundades i Dorpat/Tartu 1632.

Det har varit väldigt mycket svenskt i Estland. Hoppas att den ömsesidiga kulturen kommer att finnas kvar på ena eller andra sättet.

Svenska och finska är ju i teorin jämställda språk i Finland (dels genom språklagen, dels genom det faktum att vi har både finska och svenska som officiella språk) - i praktiken är det ju inte på långa håll jämställt däremot, och det finns många institutioner som inte efterföljer lagarna, helt enkelt p.g.a. brist på folk som inte kan språket.

Nu är ju förvisso "svenska dagen" en gammal tradition men jag tror faktiskt den betyder mer nu än då rent språkmässigt. Historiskt sett är ju så verkligen inte fallet, men om man tar "nutidshistoriskt" så tror jag faktiskt det. I dagsläget sitter verkligen finlandssvenskarna i situationen att det "må bära eller brista".

Svenska dagen handlar ju lika mycket nuförtiden om att uppmärksamma "finnarna" på att det faktiskt finns finlandssvenskar som språket i sig. En allmän språkdag skulle med andra ord betyda att svenskan skulle falla i bakgrunden (eftersom vi är procentuellt färre än de med finska som modersmål).

OK, så vi talar om en rik och mäktig minoritet. Är det så konstigt att någon retar sig på "svenska dagen"?

funderar på en sverigefinsk dag i Sverige.
Tror det hade varit en bra ide faktiskt, att som finlandssvenskarna uppmärksammar det svenska i Finland uppmärksamma det finska i Sverige. T ex svedjefinnar/skogsfinnar, sverigefinnar etc.
Rätt sköj. Sverigefinnarna är fler än finlandssvenskarna dessutom. Om nu det spelar någon roll.