coaxial eller optisk

För att hålla alla skeptiker nöjda kan jag säga att jag nog skulle torska på ert test. Men alla mina kollegor förespråkar koaxialt eftersom att du slipper omvandligen från spänning till ljussignal. Detta innebär ingen jättestor skillnad men en liten och vill man välja det bästa så är alltså koaxialt att föredra.

Detta gäller dock inte i alla fall då, som flera tidigare påpekat, man lider av störningar i ljudet så är optiskt att föredra.

Min alldeles personliga uppfattning (utan att sticka ut hakan och erbjuda mina öron för blindtester) är att den koaxiala kabeln är bättre.

Mindre pill med signalen, varje omvandling (även om det i en ideal värld inte ska påverka) ger en förändring av signalen. Hastigheten skiljer inte jättemycket i koppar kontra plastfiber (vilket det är i det stora flertalet optiska kablar på konsumentnivå) och den relativt korta sträckan gör att tidsskillnaden (som ovan påstods kompensera för tidsfel skapade av omvandling mellan elektrisk-optisk signal) torde vara omärkbar.

Signalen påverkas ganska duktigt i en optisk kabel av andra saker än elektromagnetism, om inte kabel och ljuskälla är anpassade helt till varandra så kommer man få en flervägsutbredning som skapar distorsion. Det är dessutom väldigt noga med att alla kontakter är rena - hur många spritar kontaktdonen på en hemmaanläggning? Sammantaget tror jag nog bitarna kan bli väl så "luddiga" i kanterna på en optisk kabel som på en elektrisk.

Det är billigare att få bra kvalitet i en kopparförbindelse än en optisk => för samma pengar blir kvaliteten bättre elektriskt än optiskt. Den elektriska kabeln än mindre känslig för mekanisk påverkan (hur många har koll på minsta böjningsradie på en billig optisk kabel?) men har ovan nämnda nackdel med galvanisk kontakt mellan olika delar i anläggningen.


Sen om det är hörbart eller inte struntar jag i - jag är lycklig med mina kablar ändå!!

Svaret är ganska enkelt.

Det är så minemal skillnad mellan optisk och koaxial kabel att det spelar större roll vilka tapeter du har i lyssningsrummet, för att få bästa möjliga ljud.

Personligen tycker jag koaxialkablarna är enklast att hantera. Därför använder jag dessa om möjlighet finns.

Vad ÄR detta för dumheter? Som vanligt så har ljudfånerierna ingen gräns. Ovan visar på en total avsaknad av förståelse för skillnaden mellan analoga och digitala signaler.

Toslink är uppbyggd av en 1mm fiber/plastledare. Den är EXTREMT avsedd för multimode, dvs flervägsutbredning, precis som annan kortdistansfiber. Det ger ingen "distorsion".


Den digitala signalen påverkas bara av 3 grundläggande faktorer;

1. - Dämpning och deformation så att mottagaren inte kan detektera alla eller vissa bitar

2. - Latency, fördröjning vid t ex omvandlingar samt överföringstiden i mediet

3. - Jitter, variernade fördröjnng så att vissa bitar glider in i andra, kan få mottagaren att tappa synk.

1. är i princip omöjlig vid de avstånd och signalnivåer som gäller hemma, S/N är enorm i transmissionssystemet så länge man använder ämpliga längder under 5meter.

2. Latency är öht inte ett problem i ljudsammanhang. Det spelar ingen roll om du lägger på några mikro eller tom millisekunder. Jämför med att flytta dig i rummet jämfört med högtalarna så inser man hur löjligt detta är. Därför spelar inte en omvandling mellan elektrisk och optisk signal någon som helst roll, även om den skulle införa en liten fördröjning. Ingenting sitter och jämför om den kommer nu eller sen, och ingenting skall synkas i retur.

3. Det enda egentliga problemet är jitter. Detta är dock inte lätt att åstadkomma, det skulle vara någon tveksam elektronik som man i så fall inför i kedjan.

Det finns nu tydligen guldpläterade toslink-kontakter också. Man tar sig för pannan.....

/capmac

Guldpläterade toslink-kontakter?! Åh herregud.... Är det återigen medelsvenssons generella dumhet som lyckats få tillverkarna att försöka lura i honom att guld är bra i optiska sammanhang?

Vilka tillverkare är det som gör sådana?

Har själv vid flertalet tillfällen gjort blindtester där optisk (pris 200kr) jämförts med coaxial (pris från 400-2000 kr) och ja man hör skillnad.

Anläggningen som användes vid ena tillfället var en yamaha rxv 69x(nånting) och dvdspelare också yamaha i 2000krs klassen. Kopplat till Mission M53 (prisklass 7000kr) med budget 4mm^2 kablar.

Var tidigare skeptiker liksom de flesta på detta forum, men det är en markant skillnad i ljud, har du inte testat själv så kanske man skall passa sig för dömande uttalanden.

Med samma resonemang om digital ljudöverföring som används i denna tråd så skulle man få samma resultat om man använde en coaxkabel för 20kr som en för 500 kr, vilket definitivt inte är fallet. Man skall heller inte glömma att det inte sker några omsändningar av den digitala informationen om den inte når fram korrekt.

Som redan sagt. Hemma så spelar det ingen som hellst roll. Men som nätverkstekniker så märker man stor skillnad vid digitalkomunikation (TP v.s. Fiber).

Vid gigabit ethernet med TP så är maximal kabellängd ca 100m. Det beror egentligen inte på signalstyrkan eller något sådant, uta pga hur lång tid det tar att skicka ett paket.

Hur som hellst, max med TP är ca 100m. Ökar man MTUn (paketstorleken) så kan man kanske ha lite längre, men om det nu skulle vara möjligt, varför gör man det inte då?
Nej, för att det blir jitter, eller för hög dämpning. Ökar man strömmen så lär man ha grövre kablar, osv...

Med fiber och samma speckar så kommer man utan problem 50km. + att det är i princip störningsokänsligt.
Visserligen finns ju skärmad TP (STP), men det lär ju jordas osv.

Vet inte riktigt hur det är med ljudkablar, men brummar det, jorda hela anläggningen!
Om inte det skulle hjälpa (vilket det gör för det mesta), kör på fiber.
Men är det jordfel så lär det inte brumma mindre med fiber.

Men ska man ha "det värsta" så kan man ju gå på fiber redan nu. Finns dock ingen bättre anledning än att man vill betala mer för samma upplevelse.

Jag tror jag har fått svar på min fråga.
men blev jag kolokare. NEJ
Men den lekman anläggningen jag har spelar det nog ingen roll.

Kommer köra på optiska kablar på grund av att de är billigare och störnings fria.

Nu avser jag gå in i OT-träsket ordentligt, du misstolkar det jag skriver och varför jag skriver det. Jag kommer att lägga ut texten nedan vad avser fakta. I övrigt så är mitt svar menat att peka på att världen inte är så enkel som man gärna förenklar den till att vara, optisk förbindelse är inte nödvändigtvis bättre än elektrisk. Mitt svar är också, om en något subtilt, menat att ironisera över HiFI-världens påhitt. Jag är inte audiofil men jag tycker att det är fascinerande att ta reda på fakta och väga teorier mot varandra. Därmed inte sagt att jag lever efter dem eller ens bryr mig om att testa dem. Jag är helt säker på att jag inte hör någon skillnad, vilket jag också skriver. Jag tycker dessutom att det är intressant att studera människor som oavkortat förkastar alla teorier och hävdar att de är irrelevanta. Jag ser båda alternativen (audiofil - skeptiker) som ytterskott och försöker hålla mig skapligt i mitten...

De fenomen som jag beskriver handlar inte om skillnad mellan digitala och analoga signaler, det handlar endast om de fenomen som uppstår i en optisk kabel. Det är inga lösa påståenden, det är fakta.

Lite kort om fibrar, de kan förenklat delas in i singelmode och multimode där multimode kan delas in i gradientindex och stegindex. Skillnaderna består i olika uppbyggnad av kabeln, rent fysiskt, och ska matchas mot vilken ljuskälla (eller våglängd på ljuset) som ska användas med fiberkabeln.

En singelmodfiber är uppbyggd så att ljusledaren är anpassad för en viss våglängd och vid den våglängden så finns det bara en väg för ljusstrålen att gå. Således ingen problematik med flervägsutbredning (däremot dispersion (dämpning) beroende på orenheter i fibern, smutsiga kontakter, glapp i överföringar i kontakter (luftspalt mellan fiberns ändar t ex) mm). Kabeln blir dock dyr och används i högpresterande sammanhang när signalkvaliteten är viktig eller det handlar om långa sträckor.

De båda multimodefibertyperna är inte anpassade till en viss våglängd utan tillåter ljuset att gå flera vägar inne i kabeln. Stegindexfibern har ett brytningsindex i kärnan och ett annat i manteln på kabeln. Det ger flervägsutbredning. Gradientindexfibern har dopat material med ett brytningsindex som förändras med avståndet från kärnan på fibern vilket ger mindre problem med flervägsutbredning. Naturligtvis finns även här problemet med dispersion som hos singelmode. Anledningen till att man skulle kunna välja en sådan kabel är t ex att avståndet är kort och toleranserna i ändutrustningarna är stora. Man kan inte köra lika långa avstånd eller lika höga hastigheter som med singelmode men det är en billigare kabel.


Du skriver att en toslink är en multimodefiber och att det uppstår flervägsutbredning vilket inte skulle vara en källa till distorsion. Det är fel, multimodefibrar är billigaste sortens fiber som ger en sämre signalöverföring på grund av att det blir flervägsutbredning. Flervägsutbredning är ett oönskat fenomen som försämrar den digitala signalen eftersom signalen förvanskas. Jag försöker ge en förenklad förklaring (väl medveten om att det är en pedagogisk utmaning att beskriva det här enkelt i ord):

Den ljuspuls som skickas i fiber generas av en ljuskälla (kan vara både vanlig LED eller laserdiod, dock kan man nog räkna med en LED i billiga system). Pulsen ska detekteras i andra änden av en fotodiod. Mottagardelen har ett förinställt värde på vid vilken ljusmängd den anser att det är en ljuspuls och inte, med andra ord efter en viss detekterad ljusmängd så växlar signalen från etta till nolla (eller tvärtom). Vid källan är ljuspulsen ganska väl sammanhållen (i tid) vilket ger en relativt tydligt definierad början och slut på pulsen. När signalen utsätts för flervägsutbredning så kommer ljuset färdas olika lång väg genom fibern. Kort väg innebär att ljusstrålen når fotodioden tidigt, lång väg innebär att ljusstrålen når fotodioden senare. Då kommer den relativt väldefinierade starten på ljuspulsen att blir mindre väldefinierad, den sprids ut i tiden. I detektorn kan man inte med säkerhet säga att ljuspulsens start detekteras rätt i förhållande till hur den ser ut vid ljuskällan, det kan uppstå tidsfel - små men mätbara och de kan efterhand påverka signalen genom bitfel.

Alla de tre fenomen som du nämner genereras av det jag har beskrivit ovan, både av flervägsutbredning och dispersion.

Att det sen inte spelar någon roll kan man ju diskutera till det är dags att lämna in och grävas ner, jag återuprepar det jag har sagt i mitt första inlägg - jag påstår mig inte höra någon skillnad. Att jag väljer att använda en elektrisk kabel är att jag tycker att vissa grundprinciper är värda att hålla sig efter:

• Pilla inte i onödan på signalen - dvs omvandla inte mellan olika transmissionsmetoder om det inte behövs. Alla omvandlingar påverkar signalen - jag ser inte syftet med det.
• Använd det som ger bäst kvalitet för pengarna!
• Finns det något som skulle kunna vara en fördel med en optisk kabel? Jag ser inte det, den optiska kabeln är känsligare mot mekanisk påverkan och smuts t ex. Lättare då med en elektrisk kabel.
  
  
  

Sen är det så att ovanstående bara är irrelevant information för topic i den här tråden - men det bjuder jag på eftersom jag tycker genuint illa om människor som bara dissar andra baserat på sin egen personliga uppfattning som dessutom faktamässigt är fel.

HiFi är en subjektiv upplevelse - du kan ALDRIG säga att någon annan har fel i de som dom upplever. Om dom är nöjda så är väl det gott och väl?!? Oavsett vad fakta säger.

Peace, out!

Har sett sådana med egna ögon på Biltema..
Deras egna märke

De säljer även jättedåliga 3.5mm -> 2xRCA för den som är intresserad.

Haha ok.

Ja kablar från CO och BT brukar inte hålla någon nämnvärd bra kvalitet.