Evighets meningen :/

Jag undrar varför en del kör med något jag kallar "evighets meningen".

Och evighets meningen går ut på att man skriver sin mening men punkt,komma och så vidare.
Men man skapar inte nästa mening på ny rad = att det ser ut som en evighets mening

Jag finnar detta sätt att skriva på med stor irritation för det blir så grötigt.
Och sen vet man inte vart saker och ting har sin början och slut.

Personligen har jag svårt att läsa sådana texter för det blir bara en enda röra.
Och sällan jag klarar av att läsa hela inlägg som är skrivet på detta sätt för koncentrationen faller snabbt.
Och skall jag klara av att läsa sådana inlägg så måste dom antingen vara korta eller MYCKET intressanta

!!OBS!! Detta handlar inte om stavfel,menings uppbyggnad eller liknade så det klagar jag inte på,så det kan vi hoppa över i debatten,utan bara evighets meningen. !!OBS!!

Någon annan som finner detta jobbigt också?
Eller är det bara jag


Samma mening skrivet på det "felaktiga" sättet,så ni kan se vad jag är irriterad på:

Jag undrar varför en del kör med något jag kallar "evighets meningen".Och evighets meningen går ut på att man skriver sin mening men punkt,komma och så vidare.Men man skapar inte nästa mening på ny rad = att det ser ut som en evighets mening Jag finnar detta sätt att skriva på med stor irritation för det blir så grötigt.Och sen vet man inte vart saker och ting har sin början och slut.Personligen har jag svårt att läsa sådana texter för det blir bara en enda röra.Och sällan jag klarar av att läsa hela inlägg som är skrivet på detta sätt för koncentrationen faller snabbt.Och skall jag klara av att läsa sådana inlägg så måste dom antingen vara korta eller MYCKET intressanta!!OBS!! Detta handlar inte om stavfel,menings uppbyggnad eller liknade så det klagar jag inte på,så det kan vi hoppa över i debatten,utan bara evighets meningen. !!OBS!!Någon annan som finner detta jobbigt också?Eller är det bara jag

Du menar att man ska göra ny rad för varje ny mening? . Hört talas om löpande text?

Jag tror han "stör sig" på sådana som bland annat inte har mellanrum efter komma, men jag är inte säker. Den som tycker att det inte spelar någon roll hur man skriver så länge man blir förstådd får gärna översätta till svenska åt mig.

Kolla på samma mening som jag tog som exempel.

Grejen är att man får inget början och slut på meningarna vilket med för att det blir oläsbart(för mig då)

Givetvis korta inlägg är enkla att läsa.
Men långa inlägg och förklaringar skrivet på detta sätt är inte så lätta att läsa.

Bara man använder sig av punkt, komma och framför allt styckeindelning så tycker jag det är betydligt skönare att läsa än när folk byter rad efter varje punkt.

Med styckes indelningen menar du då att man skriver ett gäng meningar som förklarar en sak.
Sen när man är på G och förklara nästa sak så skapar du ett mellanrum mellan dom 2 olika förklaringarna?

Om du menar det så skapar ju det en bra läsbarhet än mot 1000 tecken på en jävla rad.

Sen ska jag ju säga detta är för mig och antar det är en vanesak att läsa "Evighets meningar" men jag har aldrig vant mig med det

jepp, precis så...

Om folk skriver t.ex. så här: http://www.flashback.org/showpost.p...17&postcount=1 så försöker jag inte ens läsa skiten, blir jobbigt när det inte finns någonstans att stanna av läsningen överhuvudtaget utan att tappa bort sig.

HAHAHAHA sicket typ exempel för hur jag kallat "evighets mening",är ju faan skrämmande.
Undrar om dom ens kan läsa det själva

Nyckelordet är struktur, att bygga upp sitt budskap på olika strukturella nivåer.

Ordbehandlarna har stycket ("paragraph") som nyckelbegrepp. Stycken bär
en hel bunt egenskaper, exempelvis textens storlek. Man kan bestämma att
skriva ett inskjutet stycke för en utvikning etc.

Dagstidningarna redigeras mycket medvetet i stycken, lagom stora stycken
för att avhandla en aspekt på ämnet, exempelvis.

Ja att inte styckeindela speciellt när man byter ämne är ett jävla otyg och det verkar bli vanligare och vanligare. Jag stör mig dock LIKA MYCKET på den förbannade särskrivningen som breder ut sig och du var väldigt duktig på den "konsten".

www.skrivihop.nu rekommenderas.
.

Jag håller med dig helt, eller nja, kanske inte helt, men till en viss gräns, säg sjuttio procent eller något sådant, kanske inte så högt men, ja du vet vad jag menar, jag håller med dig typ om att det kan vara störande när det bli evighetslånga meningar där man bara undrar om det ska ta slut och man kanske till och med ibland får svårt att hänga med för att det blir så många rader så att man tappar bort sig till slut och måste börja om från början för att det är en sån kompakt massa av svart text när det igentligen borde vara lite mer lätt och luftigt med mellanrum lite här och där så att man lätt kan följa med utan att tappa bort sig och bli förbannad, du vet så där jävla förbannad som man kan bli iland för minsta lilla sak och man bara vill ta datorfan och kasta ut den genom fönstret som om det inte vore nått överdrivet i det liksom, men man kommer alltid på sig i sista stund och låter bli för man vet om man gör det så kommer man fem sekunder senare att stå i hissen på väg ned till bottenvåningen för att se om det finns något kvar och rädda, men det finns ju aldrig något kvar att rädda om man sular ut datorn genom fönstret istället står man där och gråter som ett barn och därför håller jag helt och hållet fullt ut till sjuttio procent ungefär med om att det kan vara lite irriterande ibland med folk som skriver allt för kompakt.

Så blir det jobbigt om texten ska vara faktaförmedlande, men undantagsvis är det den effekten man vill ha. Jämför denna monolit från Noveller & lyrik, där just jobbigheten är det fina i kråksången; Syntax degraderas till tjänst i dekonstruerande form och en orkad genomtraggling belönas generöst. Nyckelordet är som sagt struktur; Ett massivt textblock är att föredra framför ologisk/inkonsekvent styckeindelning.