Diskussion om Lucio Fulci och hans filmer

Såg om The House by the Cemetery igår då det varit snack om den och Fulci tidigare i veckan på forumet. Sett filmen tidigare vid några tillfällen men då har den aldrig riktigt satt sig, gillade inte det "långsamma" tempot som ungdom och tyckte även då att det var för blodfattigt jämfört med Zombi 2 eller The New York Ripper. Idag många år senare upplever jag det suggestiva, långsamma tempot som filmens största behållning, likt HP Lovecraft väljer Fulci att stämningsfullt bygga upp en lurande fara i skuggorna som blir mer och mer hotande ju närmare uppenbarelsen om vad som döljer sig i husets källare vi kommer. Tyvärr är ju ungen fortfarande horribelt jobbig att lyssna på, dubbningen är filmen i särklass största nackdel och man kunde ha skött det bättre tycker man, skär i öronen varje gång han öppnar munnen. Men utöver dubbningen är det inte mycket annat att klaga på, blod och gore finns det som än sparsmakat vilket är lugnt för min del numera, kan inte klaga på bristen av det idag. Man har ju trots allt växt upp och behöver inte hävda sig inför klasskamraterna om vilka blodiga filmer man ser på hemma i smyg, haha.

Glad att filmen kom upp till tals så jag fick anledningen att både se och omvärdera den, den är snäppet över en godkänd film enligt mina kriterier, ligger på samma nivå som The City of the Living Dead (där har vi också en Lovecraft-inspirerad film till av Fulci).

Och som vanligt är Fulci en hejare på slutscener, inte lika stark sådan i denna som i exempelvis Zombi 2 och The Beyond men passar bra in i filmen som helhet.

3,5/5

Trevligt att du börjat se filmen genom nya glas ifrågavarande de mer subtila teman och detaljer som Fulci och Sachetti inkorporerat både via manus och regi.

I denna film är ju hans bruk av barn som en representation av oskyldighet men framförallt vidsynthet som allra mest emfatiskt än någon annan av hans filmer och som vidare leder ju till att de som begränsar sina sinnen och vägrar öppna sig för det otänkbara helt enkelt möter sin egen självförvållade undergång genom en mer obehaglig död än den som Bob fick.

Bob kunde ha blivit räddad av att han kunde se May (för att hans öppna barnsinne tillät honom att kunna se henne) och därmed kunde öppna upp för hennes hjälp och varningar genom hela filmen. Nu går det ju inte vägen alls för honom eftersom han också dör, men åtminstone blev inte hans död brutal och utdragen som sina föräldrars utan han tillåts tack vare sitt oskyldiga. rena sinne leva vidare i efterlivet medan hans föräldrar som p.g.a deras mentala beskaffenhet förblir död-döda.

Med Fulcis pessimism är detta efterliv ändock en väldigt deprimerade existens där man inte har så mycket annat att göra än att invänta att fler och fler oskyldiga liv som Freudstein erövrat kommer anlända och med enda behållning i deras nya halvdöda existens är Fru Freudsteins gästvänlighet.

De människor som blir mördade av Freudstein och inte är lika rena och som begränsar sina sinnen kommer givetvis inte hit, utan möter en permanent död som Bobs föräldrar.


En totalt annan tolkning öppnas givetvis upp av den fabricerade Henry James-citatet "No one will never know whether children are monsters or monsters are children" vilket följaktligen gör det mer sannolikt att allting bara är en fantasi av en ondsint Bob som hatar sina föräldrar. Allting slutar ju med att han blir fri från sina dominanta föräldrar.



Beträffande den otroligt sänkande dubbningen så inväntar jag att filmen ska släppas med italienskt tal och engelska undertexter (kanske redan finns?), då jag tycker att klippet nedan indikerar att hela filmen skulle bli en helt annan upplevelse.
https://www.youtube.com/watch?v=7u7fXeJZqO0




Om det finns andra här som är lika förtjusta i filmens musik får ni inte missa denna svensk egna gestaltning av ledmotivet:
https://www.youtube.com/watch?v=b7aw31E4ANg

Jag kan rekommendera denna bok (om ni vill nörda ner er mer) som handlar om Fulcis filmer: Beyond Terror The Films of Lucio Fulci

En fantastisk bok och jag kan rekommendera författarens andra böcker Nightmare USA och de två om Jesus Franco, Murderous passions och Flowers of perversion.

Det är nog ett av de bästa bokköpen jag gjort! Super hög kvalité på innehållet, den var rätt dyr men värd varenda krona om man nu är ett Fulci-fan.

Gillar både The Beyond, City of the dead (Zombi flesh eaters 2?) samt house by the cemetery. Tredje filmen är särskilt bra då den är både lite sorglig och dessutom mer konsekvent än hans andra filmer som har en massa väl tramsiga shots som känns märkliga och malplacerade. Därav house by the cemetery känns mest som en riktig skräck och inte lika b-humorskräckis som hans zombiefilmer.

Men alla tre lyckas med hans originella stil av otäck stämningsfullhet. Känns så nära man kan komma att göra en filmatisering av en märklig mardröm. Speciellt det subtila, hur främst kvinnliga svagare karaktärer upprepat genom hans filmer hamnar i paralys/trans medan de utsätts för grym body horror (kvinnan med syra i ansiktet, den yngre kvinnan som kräks upp inälvorna). Misogyni kombinerat med hur både zombier och levande "bad guys" kan vara utstuderat grymma och sadistiska bidrar verkligen starkt till filmernas unika otäcka stämning.

Vad jag känner igen från Fulci's katalog så har jag bara sett 2st, Zombi 2 och Zombi 3, som jag tog med när jag påbörjade ett röda tråd-tittande av Night of the living dead-filmerna inkl. alla inofficiella sidospår. Zombi 2 är det tänkt jag ska se om inom kort, för sist såg jag den italienska versionen, men det fanns även en engelskdubbad version som jag ville fått sett och skaffade.

Är iofs även öppen för möjligheten att jag sett Black Cat från 1981, den kändes lite bekant, men det ligger många år bak i tiden isånafall.

I övrigt växer mina kunskaper om klassiska italienska filmer långsamt i takt med att jag plöjer svenska Netflix 600+ titlar stora italiensk/fransk/brittiska klassiker-utbud, och det finns faktiskt 3st filmer med Fulcio i det såg jag nu, för den som vill passa på.

Una sull'altra/One on top of the other (1969)

Il ritorno di Zanna Bianca/Challenge to White Fang (1974) En sequel till White Fang från 1973 som man nog bör se först.

I guerrieri dell'anno 2072/Warriors of the year 2027 (1984)

Jag plöjer nämnda Netflix-utbud kronologiskt så jag har inte hunnit fram till dssaa än, är nånstans runt 40-talet just nu, men ser fram emot dom. Den här tråden gjorde mig dock sugen så jag kanske ser min engelska kopia på Zombi(som min kopia heter) redan idag. Aningen förvirrande att en och samma film heter både Zombi och Zombi 2 beroende på marknad eller utgivare.

Några andra som jag kan rekommendera:

The Beyond (1981)
Don't Torture a Duckling (1972)
The New York Ripper (1982)
City of the Living Dead (1980)
The House by the Cemetery (1981)
Manhattan Baby (1982)
A Cat in the Brain (1990)

Kul att någon annan rekommenderar A Cat in the Brain (1990), den är faktiskt helskön. Främst för Fulci som sig själv i huvudrollen.

Precis, att Fulci spelar huvudrollen gör den än mer intressant och underhållande.

Ja den är klart hans bästa undee hans senare period, kul att Godard också gillade den .