Citat:
Ursprungligen postat av
Bogomil
MÅSTE religions debatten domineras av käbblande mellan t.ex. pådyvlande teism (/tro/religion) och anti-teism; eller mellan olika versioner av pådyvlande teism (/tro/religion) ...
... ELLER finns det en möjlighet för en dialog mellan t.ex. liberal*-teologin och AGNOSTISK ateism?
* Jag syftar här till "gammal-liberalism" (~frihet OCH ansvar).
Självklart måste det inte det.
Däremot tror jag inte att alla debattörer alltid är så medvetna om agnosticismen som ligger i begreppet teism - teism innefattas per se av agnosticism, utifrån att gud inte är en manifesterat begrepp utan enbart OMTALAT begrepp.
Så självklart msåte man inte positionera sig prompt på ytterpolerna "för gud" eller "emot gud"
Det blir ett barnsligt battlande, en slags ordstrid som ger dålig atmosfär och dessutom befäster fördomar hos personerna som debatterar medan ämnet/sakfrågan kan förbises, det kanske blir så för att man lägger prestige i att minsann vara kunnig i n¨ågot FÖR ATT man är endera övertygat "gudstroende" (som om det i sig generarar större *kunskap om Gud? Liksom antiteister kan brösta sig med "ha ha.. var-är-nu-den store hiomlapappan,. ingenstans
Nu tror jag att intresset för teologi är överlag, svagt. Och försvagas också i takt med tiden - tiden som parameter i sig kommer nog att på sikt låta religion teologi och agnosticism liksom hettan omkring "ateism" att ebba ut..
För det mesta representeras teismen av etablerade religioner, befinner man sig inte aktivt i en religion med de värdsliga aktiviteterna, så värderar man kanske inte heller de religiösa men värdsliga aktiviteterna som särskilt värdefulla så länge det teosofiska innanmätet i religionsförklaringen inte blottläggs - och, det kan vara något som flashbacks-teister är särskilt dåliga på/ ej äger erfarenhet i.. varför agnostiker som tittar in här, kan se debattlinjen som infantil och helt sakna den nerv som SKULLE kunna uppstå.. om bara teisterna var lite intresserade av allt det de påstår sig "tro på" det är inte bara Gud.. utan vägen-till-gud.. motivationen!
Motivationen återfinns förstås sällan bland ateister, som lätt kan raljera och i princip håna en teist redan i första ansatsen, så antiteister eller ateister som saknar något egentöligt intresse för att öht sätta sig in i religion/tro och teosofi (jag ska inte påstå att jag ibland inte hemfaller åt det lägret, men! beroende på tonen som ngn teist anlägger... försöker undvika slentrianpåhopp just för att sänka någons tro.. det dödar debattklimatet och ganska så fort)
Man kan försöka anstränga sig, att.. upprätta någon slags acceptans när alla ändå vet att guden är utom denna värld, dvs inte förverkligar sig till mänskliga sinnens förmågor att upprätta relatifon, vad människan dagligdags menar med relation.
det blir ju tyvärr subjektivt, när något "rör sig" utanför de fysikaliska ramarna.. hur ska man annars förklara för någon att jag samtalade med en ande i morse.. ?
Vem och hur ska det isf skapas tillit om det? För att religionspaketen angivit kriterierna, så inte så konstigt att man ska få lov att utkräva av teistisk debattör, att lägga fram kriterierna för när det var en ande/spöke och när sådan upplevelse övergår till att "det var gud"
När det ju sker i människors inre önskan - en religion uppmanar till tilltro, trofasthet, lojalitet.. och guds-sökandet...
Det där metafysiska.. blir lätt en pålagd mantel över något som oavsett rör sig imentala tassemarken, om jag får säga det så oförskämt.
Att inte tro på Gud och inte kunna därför upparbeta försök att -åtminstonde-försöka hänga med i det jag kallar för mentala tassemarkerna, kan omedelbart ge reaktioner från godtrogna teister att man därmed! käbblar .. men det håller jag inte med om, först o främst är det tacksamt att man läser vad som skrivs och förstår man inte, anstränger man sig att inte dra för snabba slutsatser och växlar för att ge sig lov att angripa det sagda till antiteism, som sker lite då o då här inne.
Jag själv ser för min personliga del, inget värde i att fördjupa mig i metafysik för att tro mig därmed "förstå mer, av agnosticism" för mig blir det overkill och jag känner att det kan bli ett finlir som jag tror, är endast skäl för att dryfta existentiellt luftrum där INGEN längre förstår vad den försöker säga.. bättre att isf säga.. "där tar kunskapen slut, det finns inget att ens vidhänga frågetecknen omkring"
------------
Men, eftersom religion och gudshävden nu är så etablerad, så finns många teologiskt intresserade, men de verkar inte söka sig till Flashback, eller hur? De verkar... för de finns, inte känna behov av kanske fördomar? dryfta på Flashbacks-arenan - kanske för att antiteisterna och ibland ateisterna, ibland uppvisar liute för stor intolerans och lite för snabbt avfärdar en resonemangslinje för att "vinna" , det kan vara bättre att låta teisten ventilera färdigt.. men om igen, är teisten själv dåligt insatt i teosofiska förklaringsmodeller.. så kan det bli lite fattigt och då blir den istället positionerad och placerad, så som teisten positionerar ateisten på förhand att vara emot allt som nuddar gudsbegreppet och ofta blir, ateisten antiteist.. och blir därmed en notirsk t.ex kommunist.. och med det ond, elak illvillig icke-insatt och diskussionen är död.
Jag tror att det är de mer resonerande troende (för få intellektuella för att säga det i klrspråk som jag tror eller uppfattar forumet) , (de tror men är inte vana att pröva sin tro med resonemang : det blir torftigt och då är vägen till att ge upp och istället ägna sig åt kontra det som ersätter vidgande resonemang) som är undertaliga här och ateister som vill o önskar lite resonemang, får oftast kategorisk tvärsäker gudstro som debattpartner istället och detta tippar förr el senare över till nåt slags icke-diskussions-klimat. Där man ska vinna-eller-försvinna.
Eller så blir debattföringen så försiktig att enradsinlägg dominerar och varje sådant skapar fler osynliga frågor , det blir trögt samtalsflöde som triggar folk till att skicka in något förolämpande, för att det är så trögt flöde och egentligen inget egentligt intresse.
Olika medlemmars personliga smärtgräns och kränkandetröskel , kan också vara avgörande innan gruppmentalitet går igång.
Diskuteras t.ex gud.. men man inte gör skillnad mellan ande och gud.. mellan andlighet och guds natur.. då gäller det för en troende som investerat sina känslor i begreppen att lyfta huvudet lite (men man kan ju inte beställa x grad intellektuell kapacitet.. i något som är emotionellt betingat)
Gudstron är trots allt emotionellt frambringad och vilar på människors emotionella investering, därefter byggs religion upp som institution med helt värdesliga parametrar inbyggda , så småningom, inte så att folk gått omkring och varit jätteintellektuellt bedömande om guds natur och därefter försökt känna något för denne berömde monoguden eller vilka gudar änglar andar väsen de nu involverar.. men man kan strida om också det, och plötsligt förneka att ens egna känslor styr huruvida men vill orkar kan och ska, tro.. och be..
Med ateister är det ofta inte likadant, man kan inte tro.. den emotionella nerven väcks aldrig att skapa "gudsrelationen"
en intellektuell gudsrelation, är som alla vet inte samma som emtoionellt antänd hängiven tro, trosövertygelse
en teolog, hålelr sig sval gentemot ateister, en emotionellt laddad person som står o faller med trosgemenskapen, upplever ju att den blir angripen i sin person. teologen har ju fullt upp med att förfina ordandet o ständigt hitta nya argument o numera hämtar man från strikt vetenskap för att modernisera något som alltid fallit utom vetenskapliga ramar. Det är därför de troende så ofta tappar tålamodet - de saknar vanan och träningen i att applicera teosofi med den tros-vardag de känner för sitt personliga vidkommande.
Det blir jag o min tro, (ungefär, jag känner gud eftersom det är jag som tror och nä'r jag tror så finns han för hade jag inte trott på gud hade han aldrig funnits heller) kommer antiteisten och säger var-är-din-gud .. den troende säger då guden är i mig, dvs översatt jag=gud så ska du siskutera ifrågasätt därmed min förmåga min persona.. det som sker så ofta här på fl.b
så har den därmed kanske ofrivilligt omkullvält personen som tror, och ingen av dem har från första början haft avsikt att diskutera gudsbegreppet om inte "teisten" var den som satte anklangen, med hjälp av grupptrycket.
(att ignorera möjligheterna till mer motiverade diskussioner, är inte något som är alltför typiskt från teisternas håll, de verkar gladare att utnyttja ignore-funktion, nåt jag sett hos flertalet "teister" som är stadigt återkommande i forumet)
Som att plötsligt bestämma sig för att om jag inte kan redovisa för algebra, så tänker jag minsann inte fortsätta med matematiken, klappar igen och ignorerar frågor som öht förolämpar mig med krav om att jag ska behöva.... och så ägnar man sig istället åt något man tycker passar ens person bättre.. letar efter "snälla debattörer" som inte ska vända o vrida på ens "förheligade tro"
lite trist, ja! (och kan också omedvetet bli gödande grund till att motdebatter infinner sig mer o mer slentrianmässigt till slut)
..bl.a av den anledningen, har jag t.ex svårt att gå in i tråd där jehovas vittnen spekulerar.. inte för att jag inte tåler religiös spekulation, utan för att jag av erfarenhet fått bevisat deras mentalt hårdhänta attityd. Kan vara andra troende som kör med samma förväntan om att en "tro" ska kunna bestå av vilket skrot o korn som helst, och blir ignorant vid minsta fråga.. och beter sig mobbande gentemot relevanta frågor som är menade att tillföra diskussionsvilja men tolkas som "elakt" dvs, teister kan vara snabba på att döda atmosfären.. vilket ger antiteism ett givet mandat att isf.. känna på samma attityd fast utan gudens barmhärtiga och självklara närvaro.