Tripprapport - toppisar och röka

Jag och några kompisar bestämde oss för att ta några svampar i en låg dos och bara chilla hemma ett tag. För mig blev det 15 st. Ändå visade sig det här att bli den mest fuckade kvällen i hela mitt liv. Notera att jag har svampat innan där jag har tagit uppemot 200 svampar och aldrig känt mig nära såhär.
Vi tog svamparna vid klockan 21 tisdag kväll den 23 oktober. Ungefär vid 21:40 på en färd att köpa kol och tobak började svamparna kicka in. Jag var i ett skönt tillstånd och det var min polare som följde med mig också. Kan inte riktigt beskriva känslan, men jag var i alla fall väldigt glad och entusiastisk för kvällen som skulle komma. Allt kändes perfekt, och jag anade verkligen inte att kvällen bli som den blev. Efter vi köpt tobaken och kolet drog vi hem till mina andra två polare som också hade shroomat med oss. När vi kom hem så gick vi in i vardagsrummet. Där satt det och en gubbe som heter Björne, som är kompis till min polares morsa.
Han satt där och spelade mandolin och det var riktigt trevligt faktiskt. Lukten av vattenpipan som bereddes gjorde mig bara ännu mer bekväm. Jag bara satt där och var in the moment. Eftersom att jag tagit en så pass låg dos såg jag ingenting speciellt. Allting kändes perfekt och det rådde ingen fråga om snening. I vardagsrummet satt jag bara på en stol och analyserade mandolinspelandet. Det var verkligen skönt att bara sitta där och höra mandolinen spela.
Och till slut, vid klockan 12, kändes det som att de mesta svamparna hade gått ut. Ungefär vid det skedet så gick vi in i min polares rum och kollade på lite Futurama. Det var jävligt mysigt och jag kände mig fullt normal. Kanske en aning djupare i tankegången och avslappnad, men annars var det lugnt.
De som var där ville nu ta en spliff, men det fanns ingenting att röka.
Efter ungefär 10 minuter hittade då min polare en bit dunderbrunt hade legat under tangentbordet jag vet inte hur länge. Alla blev skitglada, och jag kände också för att chilla lite extra.
Vi rökte spliffen och den kickade väldigt snabbt. Det blev som BOOM, och sen var jag i ett ännu mer avslappnat tillstånd än innan. Svamparna hade vid det här tillfället nästan avtagit helt och jag kände mig mer hög av det bruna än svampen. Jag började jag rita störda grejer på ett papper jag fick av polaren. Bland annat hade jag ritat massa random saker i en typ av skrivstil och försökt hitta bokstäver som jag råkat göra. Jag kom fram till att jag hade skrivit ”mone” och ”chan” på pappret. Det här kan låta fucked up men som sagt kände jag mig mest hög av det bruna.
Efter en sisådär 10 minuter av ritande gick vi in till vardagsrummet för att göra färdigt den tredje vattenpipan. Min ena polare sa då till mig, ”- Potte – kan inte du lira lite mandolin?”, och ärligt talat hade jag varit sugen på det jävligt länge. Jag har själv en mandolin hemma och har spelat gitarr under ett långt tag.
När pipen var klar satte vi oss alla vid bordet. Det var en skön stämning och belysningen var perfekt. Nu kände jag mig nästan enbart stenad. I detta ögonblick tog jag till mig mandolinen och började spela. Det var här allting började hända.
Jag fick in ett satans flow på mandolinen. Aldrig har jag nog freestylat så bra som när jag satt där med mandolinen. Jag började skaka i takt med instrumentet, och ju bättre jag spelade, desto mer började jag skaka. Under det här tillfället sa min polare – Spela nånting snabbt. Jag började då göra det och jag började skaka ännu mer. Till slut fick jag ett sånt rus att jag totalt försvann. Under 1-2 sekunder var jag på ett helt annat ställe, och det enda jag såg var ett blå-grönt sken, mandolinen, och en svart pulserande grej, som då föreställde en själ eller nånting. När jag kom tillbaka från det där snabba tillståndet så var det första jag sa: Fan va stört, jag tror jag uppnådde nirvana eller nåt. Mina polare kollade på mig med ett smile. Efter jag sa just den där meningen kände jag inte igen nånting runt mig. Mina polare var som statyer och när dom sa någonting tänke jag; Vilka fan är det där som sitter där? Vad gör jag här?
Jag började noja som fan, och tänkte, vad fan händer med mig?
Jag förklarade då för mina polare att jag inte kände igen dom, och att jag inte visste vart jag var. De sa då: Det är shroomsen, ta det bara lugnt.
Jag blev plötsligt skiträdd, nojad och fylld med ångest. Jag la undan instrumentet, och ville inte ha någonting att göra med det. Jag ställde mig upp och började gå runt i lägenheten fram och tillbaka. Ingenting var igenkännbart, det var som att jag kommit till en annan dimension. Mina polare försökte lugna ner mig men det gick inte. Vi gick in till datarummet där ena polaren hade satt igång lugn musik. Jag kände då en viss lugnhet, men när jag kom in mer i lugnet, sögs jag mer in i det tillstånd jag varit i när jag satt med mandolinen. Musiken började klinga så enormt i mina öron, och till slut skrek jag ”STÄNG AV!” Jag hade då fått tunnelseende och var nån sekund från att bara ramla ihop.
Jag kände då mig tvingad att gå ut. Det här stället kändes inte säkert. Det slutade med att jag gick ut på de mörka södergatorna. Precis när jag kommit ut och hade gått i ungefär 15 sekunder, tänkte jag: Kommer jag någonstans? När jag kollade åt sidan hade jag då varit på samma ställe jag gått ifrån. Det var precis som i en film. Typ matrix, att jag kunde se igenom ”illusionen” av våran värld.
Det som verkligen fick mig att inse att någonting var fel var när jag hade gått i några minuter. Jag kollade då åt sidan igen och ställde mig frågan: Gick inte jag precis förbi här? När jag kollade rätt fram hade jag då åkt bak för 5:e gången i rad. I helhet var det som att jag gick 5 steg och gick bak 4. Det här var det värsta av allt . Det störda var att jag kände all fysisk och psykisk närvaro på alla ställena. Det slutade med att jag gick runt och kände på väggarna om dom verkligen fanns där.
När det var som värst ringde då min mobil. Det var min polare som sa att hans morsa hade kommit hem. Hon är healer och kunde säkert hjälpa mig ur det här tillståndet. Jag sprang nu mot lägenheten, och för att hålla mig lugn, kollade jag på andra sidan vägen för att kunna lokalisera mig. Det tog väl runt 5 minuter, så var jag tillbaka.
När jag väl var där så berättade hon för mig att jag antagligen hade kommit in i en extas och att jag var rädd för att konfrontera det. Allt det här pratet hjälpte mig att noja ur, och sakta men säkert började jag mot förbättra mig. 2 timmar senare var det över.
Det här var en sjuk händelse för mig. Jag har aldrig varit en andling människa och i princip har jag bara dissat det. Jag har tänkt vad fan är en extas?, det är bara skitsnack.
Jag tar nu ett låååångt uppehåll från all svamp och all weed, för jag pallar verkligen inte uppleva det jag gjorde igen. Jag kanske ska se det här som en positiv händelse, men det är ändå riktigt svårt för mig att göra det.

Ge gärna feedback, skulle va intressant.

Snedtripp, känner igen det som fan.. känslan av att vara i en annan dimension å att man inte kommer nånstans. Var med om precis samma sak IGÅR!
Ja å flickan hade tagit alldeles för mkt svamp, ca 5-6g var torkad cubensis.
I början var det jävligt trevligt, men det ballade ur ordentligt efter 2 timmar. Vi var ute å gick i örgryte, man hittade rätt, men man kände inte riktigt igen sig, nånting kändes hela tiden riktigt jävla fel å obeagligt med de här stället.

Tjejen fick för sig att vi kommit till underlandet å att alla människor var den onda hjärter dams spioner

Bra tripprapport! Det enda jag kan klaga på är att texten blev lite halvjobbig att läsa utan styckindelning. Men annars bra!

4/5

Ahaa, jävlar.. Det är inte nice alls o vara i den situationen asså. Var nojad över att jag blivit fucked up 2-3 dagar efter. Hahhaha, tjejen verkade de ha ganska soft ändå Men det konstiga är hur jag kan ha sneat på 15 st toppisar. Jag har själv tagit 2,5 g cubensis och rökt 3 feta joints vid annat tillfälle, och då sneade jag bara lite smått. Fattar fortfarande inte riktigt vad som kan ha hänt..

Tackar tackar!

Hmm,, värkar skumt har aldrig provat svamp men är väldigt sugen,,, iaf vad ja tänkte säga är, det du beskriver när du var utomhus och gick och det kändes som om du gick 5 steg frammåt sen 4 tillbaka känner jag igen från ett helt vanligt hasch-rus.

Jag och en polare hade bara tänkt röka lite innan vi drog in på krogen så vi gjorde iordning en ganska stor, rökte den och började sakta röra oss mot vårat mål.

Detta var hans andra gång han rökte, även jag var ganska ovan så vi tog det lungt och jämförde hur vi kände, benen domnade ganska fort o jag började röra mej i en rullande takt. Blundade lite medans vi gick och fick en bild av mej själv när jag gick frammträdde lite svagt och blev starkare men blev tvungen att titta igen då jag kände att jag tappade balansen,,,

Repeterade detta 3-4 gånger till och när jag då öppnade ögonen sista gången så visste jag inte längre var jag var, fick tunnelseende och kunde inte konsentrera mej på någonting längre än gissningsvis nån sekund, Kroppen rörde sig av sig själv och jag blev lite nojjig att någon skulle "upptäcka" mej,,, (var mitt i centrum i en medelstor stad).

Ja gjorde massa rörelser för att värka normal som att klia mej i huvet och prata med min kompis, och mellan allt detta så fastnade en bild i huvet på mej, just det du beskriver. Jag kollade rakt fram och såg klart och tydligt vägen framför mej, jag slet bort blicken och fick tillbaka lite medvetande, jag vände tillbaka blicken igen för att se vad som hände och den fastnade på exakt samma sätt och exakt samma bild kom fram, jag hade inte rört mej men jag kände klart och tydligt att benen fortfarande gick.

Jag slet bort blicken och försökte fördröja tiden genom att kolla på en stor klocka men fastnade igen på bilden av vägen framför mej, detta upprepades flera gånger tills jag kom fram till ett övergångsställe och min kompis tog tag i mej och hindrade mej för att gå rakt ut i trafiken,,, Efter att stått stilla en stund så vart jag nästan helt normal igen.

Fick i efterhand förklarat för mej att jag inte sagt eller gjort någonting bara gått rakt fram hela tiden men just den känslan av att gå men inte komma frammåt var mycket läskig men i efterhand extremt roligt och skönt och har försökt komma dit igen men utan resultat.

Förlåt nu blev det som en hel "tripp"rapport för mej med, förlåt för det. Men tyckte att det du beskrev liknade mycket det jag kände, men jag har ju aldrig provat svamp så kanhända att det är en helt annorlunda känsla du beskriver. Hoppas du förstår vad jag skriver, jag är hämskt trött och detta e första gången jag försöker beskriva ett rus så tyck inte illa om mej

Hämskt rolig rapport föresten =)

Ha det bra!

Fin, fin rapport. Något jobbigt att styckena inte var indragna/alternativt ett radavstånd för varje nytt stycke, men det är en petitess.

Tänkte bara på att 200 toppisar är riktigt jävla mycket! Om du inte började snea av ca 200 toppisar så måste du ju ätit svamparna välldigt nära inpå tripparna så att din toleransnivå höjt sig mycket för de tilfället.. stämmer de?

Jag sneade på 20 toppisar men inte på en låda copelandia till exempel. Det är jävligt upp och ner det där.

Bra rapport 4.5/5

Känner igen mig fett. Tog toppisar för ett tag sen, men det spårade ur helt. Vet inte om det var tillagningen som låg bakom det, eller om man blivit lite fuckad i psyket efter barndomsminnen.

Vet inte riktigt vad som klassas som psykos och vad som klassas som snetripp, men jag fick självmordstankar. Tappade greppet helt och synade allt. Fick för mig att det var för all evighet, och tid inte existerade. Så jag såg alltså ingen utväg på det, utan allt kändes förutbestämt och jag var den enda som var smart nog att se det. jag såg människorasen mer ´som dumma djur, och inte som människor.

Där satt jag i en soffa, fast i ett tillstånd där jag inte hade någon makt, lutade mig tillbaka och blunda, hoppades jag skulle dö.

Sen sa min polare, som bara rökt: "tare lugnt mannen, jag ser att du skevar ur. bara 1.5 timme kvar"

Den meningen var det bästa jag hört i hela mitt liv. Det räddade mig kändes det som. Inge mera toppisar för min skull.