Bipolär

Hej!

Ska börja med att säga att jag inte på något sätt vill ha en diagnos utan snarare bara veta om det ens är en möjlighet.

Jag läste på världens mest pålitliga sida wikipedia om manodepression. När man läser om olika sjukdomar så hittar man alltid nått som passar. Problemet är att allt verkar passa mer eller mindre. Jag har läst om det tidigare(nått år sedan eller så, då jag var mer eller mindre deprimerad). Men ansåg inte att det stämde då och antog att det inte var jag... nu börjar jag dock bli mer orolig.

Hur vet man om man är manodepressiv?(Min föredetta psykolog gav mig ingen diagnos alls, troligen eftersom jag inte var ärlig utan sa vad jag visste att han ville höra. Funderar på att försöka igen...) Jag kan ju inte veta utan att få en riktig diagnos.. men vad är egentligen vad? Alla har ju humörsväningar. Dessutom har jag hört att bipoläritet är "överdiagnostiserat" och att många som tror sig ha det egentligen inte har det.

Blir du manisk? Då behövs inte ens en psykolog.

Läs detta:
http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1388

Notera cyklotymi som är en lindrigare variant.

Tack för länken. Ska läsa mer på den lite senare.. lite tight om tid

Du får helt enkelt gå till en psykiatriker så denne eventuellt kan ge dig en diagnos och erbjuda dig medicinering. Psykiatrikern kan också ge dig en remiss till en neuropsykiatrisk undersökning, men det är lååånga köer dit så en sån får man vänta på i flera år!

Det verkar stämma bra, att jag varit mer eller mindre deprimerad från och till i ~2 års tid tvekar jag inte på. Men det där med mani känns både rätt och fel.

Det stämmer helt klart in, men att folk skulle uppfatta mig som galen osv. Stämmer inte, å andra sidan är jag jävligt bra på att uppträda som jag förväntas eller vad man ska säga. Efter år av påklistrade leenden och annat. Men jag ska kolla upp detta, är på väg nedåt - mot ett mer deprimerande tillstånd just nu. Augusti - September var på topp, sov max 5-6 timmar per natt, gjorde en del impulssaker som jag ångrar nu. Inköp av mobilbredband t.ex. Hade under tiden väldigt svårt att koncentrera mig, pillade med massa saker men tog inte riktigt tag i nått..

Jag känner igen mig ganska mycket i din situation. Själv så känns det som att jag är uppdelad i flera olika personligheter, på fester så är jag världens partykille som snackar och skojar med alla, pratar konstant och kan inte sluta fundera över det jag säger och tecken jag får av andra, och många människor i min närhet klagar på att jag betér mig hysteriskt i sociala sammanhang. Mina tankar går oftast såhär, jag drar ett skämt, märker att det inte var så kul och ska korrigera det med ett nytt skämt, och eftersom jag aldrig blir nöjd och avslappnad så kan jag spendera timmar med att prata och skämta för att jag ska nå den där perfekta bilden av mig själv som jag vill visa upp. Samtidigt så har jag inga sociala fel, utan har lätt att umgås och prata djupt med de flesta människorna, men jag kan förstå att andra människor blir trötta på mina energiexplosioner.

Och sen har vi personen som jag är när jag är ensam, och som är nästan konstant nere känns det som. Ibland så får jag energispurtar när jag är ensam också, vilket gör att jag oftast sover väldigt lite, ser till att få en massa saker gjort, kan plugga långt efter att jag fått brinnande huvudvärk för att jag spänner mig och tänker så mycket.

Och samtidigt så märker jag av en extrem dragningskraft till olika former av flykter. Förr så hade jag spelepisoder där jag blev helt beroende av ett spel i några veckor och spelade hela tiden samtidigt som jag funderade över dte när jag inte spelade, och tänkte på förbättringar samt hur duktig jag var eller skulle bli inom spelet. Nuförtiden så har jag snarare drogepisoder när jag fastnar för nån drog för att fly bort lite och få tiden att gå, vilket jag tar oftare och oftare tills det är helt uppenbart att jag har problem, och då får jag en energispurt, lägger av med drogen och känner mig allmänt stark och duktig i några veckor tills mörkret återvänder och jag går tillbaka till drogen eller hittar en ny som jag spenderar min tid med.

Samtidigt så är inte problemen så stora att mitt liv blir diret lidande av det, men jag känner hur jag år ut och år in (har känt detta i säkert 7 år nu) sliter ut mig själv. Har också gått hos psykolog men fick ingen form av diagnos, oftast därför att jag hos psykologen var på bra humör och tyckte att det nog skulle fixa sig eftersom jag skulle få hjälp (har alltid haft en enorm tillit till olika former av auktoritet), samt att jag är så pass artig av mig att jag inte kan sitta och klaga i en timme. Men mja, är inte ens säker på att jag har ett fel, men ibland så känns det som att jag kommer köra rätt över kanten.

Förlåt TS om jag snodde tråden, men jag har funderat över det här så länge att jag kände mig manad att dela med mig, och nån som vet kanske kan säga om detta är "riktiga" symtom.

-edit- Kan också tillägga att jag upplever olika former av overlighetskänslor när jag blir stressad. Kan sitta och kolla på film med mina grannar, och helt plötsligt börjar hela rummet skaka, men precis innan jag ska påpeka det för de andra så kommer jag på mig med att det förmodligen inte är verkligt, och andra gånger så tar saker och ting och rör sig, men precis innan jag ska säga nåt så kommer jag på mig. Har också upplevt depersonalisering några gånger när jag helt plötsligt kommer på att jag inte är jag i verkligheten, vilket leder till ångest och självmordstankar.

Tack för en intressant text. Verkar helt klart som att du har hjärnspöken om inte på samma sätt som mina. Jag är a/social i perioder, snarare än alltid manisk på fest och alltid deppig hemma.

Har också samma problem med mina tidigare psykologbesök. Där mådde jag bra, och gjorde jag inte det så vågade jag ändå inte berätta det som troligen betydde något. Men jag ska till vårdcentralen på torsdag. Får hoppas att det topphumör och den energikick jag har nu håller i sig. Då bör jag kunna tvinga fram ett psykologmöte... helvetes jävla köer.

1.1 Bipolär sjukdom.

Vad är bipolär sjukdom?
Bipolär sjukdom är en kronisk sjukdom som har ett växlande förlopp i stämningsläget. Delvis att man som människor växlar från att vara 1) deprimerad till att vara 2) manisk, eller
3) hypomanisk. Och för att diagnostera sjukdomen utgår utifrån man från den ”amerikanska diagnosmanualen DSM-IV (The Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, 4th Edition, 1994).” Fahlén, T (årtal okänt) Sid. 8

1.2 Depression.

Nedstämdhet sänkt självkänsla, tankar kring självmord och oförmåga att känna glädje är några kännetäcken när det gäller depressioner. Enligt DSM-IV för egentlig depression skall ”minst fem av följande symtom under samma tvåveckorsperiod där minst ett av symtomen nedstämdhet eller minskat intresse eller minskad glädje måste föreligga.
1. Nedstämdhet
2. Klart minskat intresse eller minskad glädje.
3. Betydande viktnedgång, eller viktuppgång > 5%/månad.
4. Sömnstörning varje natt.
5. Psykomotorisk agitation eller hämning.
6. Svaghetskänsla eller brist på energi.
7. Känslor av värdelöshet eller skuldkänslor.
8. Minskad tanke- eller koncentrationsförmåga eller obeslutsamhet.
9. Återkommande tankar på döden, återkommande självmordstankar, självmordsplaner, självmordsförsök” ( http://www.praktiskmedicin.com/sjukdom.asp?sjukdid=384 )


1.3 Mani.

Motsatsen till depressionen är mani. Där individen har mycket överskottsenergi, man ger sig in i stora projekt, man är inspirerad, engagerad, och känner en stor självkänsla. De som upplever manier utifrån upplever ofta de maniska som orealistiska, oresonliga och ibland otrevliga. De maniska är ofta påträngande och bemöter kritik med vredesutbrott och ilska. Manier kan vara i gränslandet till psykotiska och kan ge den maniske hallucinationer.

Fig 1.1 Polerna svänger kraftig. I en klassig bild som förklarar manodepression

DSM-IV För mani är:
”Under en period på minst en vecka är sinnesstämningen
abnormt förhöjd, expansiv eller irritabel. Samtidigt ska minst tre av följande sju symtom finnas med i bilden
1. förhöjd självkänsla eller grandiositet (överdriven tro på egna kunskaper och färdigheter, och egen betydelse och makt)
2. minskat sömnbehov
3. ökad pratsamhet eller svårighet att hålla tyst
4. tankeflykt eller upplevelse av tankerusning
5. lättdistraherad (uppmärksamheten dras lätt till
ovidkommande stimuli)
6. ökad målinriktad aktivitet eller psykomotorisk agitation
7. ger sig in i lustbetonade aktiviteter som tenderar att leda till obehagliga konsekvenser (t.ex. köpgalenskap, omdömeslösa investeringsplaner, sexuella felsteg”
Fahlén, T (årtal okänd) Sid. 16

1.4 Hypomani.

Hypomani ett ”lättare” tillstånd i jämförelsevis till maniska tillstånd. Men många patienter tycker sig att de kan ta för sig under detta tillstånd. De får mycket mer gjort. Det kan upplevas som något ökade kreativt och produktivt. Nackdelen med detta tillstånd är att personen kan bränna ut sig och man tar på sig mer än vad man kan slutföra och man tänker inte sig för tillräckligt
( http://web4health.info/sv/answers/bipolar-hypom.htm ).

DSM-IV beskriver Hypomani på följande sätt:
”1. Perioden kännetecknas av samma symtom som vid manisk episod, d.v.s. individens sinnesstämning är förhöjd, expansiv eller irritabel och minst tre av de sju symtomen i lista B (se sidan 15) ska finnas med.
2. Perioden ska ha en längd på minst fyra dagar.
3. Perioden ska medföra en tydlig förändring av patientens normala
Sätt att fungera.
4. Perioden får däremot inte vara så allvarlig att den orsakar
påtaglig funktionsförsämring socialt eller i yrkeslivet.
DSM-IV påpekar: ”Förändringen i sättet att fungera kan för vissa
innebära ökad effektivitet, prestationsförmåga eller kreativitet.
Men för andra kan hypomani orsaka en viss social och
yrkesmässig funktionsnedsättning”.
5. Perioden får inte vara så allvarlig att den motiverar sjukhusvård.
6. Psykotiska symtom får inte finnas.”
Fahlén, T (årtal okänt) Sid. 24

Den sista av DSM-IV kriterium i bipolär sjukdomarna heter blandepisoder. Till denna episod är det vanligt att sjukdomsbilden tillhör oro, ängslan, snabba kast i stämningsläget och psykotiska symtom. Den intensiva aktiviteten och plågsamma känslokasten skapar ofta en hög självmordsrisk. Och de psykotiska symtomen som är vanliga i sjukdomen bidrar tyvärr till att den korrekta diagnosen inte kan sättas. Det är vanligt att människans olika poler vänder snabbt mellan maniska och depressiva fasen. Vilket gör det svårt att sätta rätt diagnos.
I Sverige använder man sig vardags av ordet cykloid psykos.

1.5 Bipolär typ 1.

Man kategoriserar in människor som lider av bipolära sjukdomar, manodepressiva sjukdomar då det finns olika förlopp och olika symtom som är faktiska och typiska för olika, Typer. För bipolär typ 1 så är ofta sjukdoms infall en depression eller depressioner och man kan tro att det ha rört sig om en ren depressions sjukdom. Men när första manin kommer får diagnosen ändras. Om inte effektiv behandling sätts in kan de olika perioderna komma tätare och bli allt svårare. T.ex. så övergår nästan en mani nästan direkt till en depression. De maniska perioderna riskerar att hota den sociala situationen. Ekonomin raseras, arbetet rinner än ur händerna och depressionerna blir längre och mer plågsamma, mellan 10 - 15 % tar sitt liv. Av personer som haft 1 manisk period kommer 90 % få en till manisk episod om inte förebyggande medicinering/behandling sätt in.

1.6 Bipolär typ 2.

Människor som får diagnosen bipolär typ 2 har en depressions sjukdom bakom sig varvad med en hypomanisk episod bakom sig. Så att gränsen mellan typ 1 och typ 2 i bipolär sjukdom svävande är tydlig då främst hypomanier kan övergå till riktiga manier. Så om hypomanier övergår till en riktig mani så får man diagnosen bipolär typ 1. Tydliga skillnader i typerna är att typ 2 bara söker vård för depressionerna då hypomanier ofta ses som något positivt och kreativt från individens sida.

1.7 Rapid Cycling.

Detta är en svårbehandlad del av manodepression. I denna typ så pendlar man väldigt fort mellan depression och mani. Denna förekomst av sjukdom förekommer ungefär 4 gånger per år och när de andra bipolära sjukdomarna är 50/50 mellan män och kvinnor så är Rapid Cycling 70 – 90 % dominerat av kvinnor. Ofta har dessa kvinnor i Rapid Cycling en störd sköldkörtelfunktion.

1.8 Cyklotymt Temperament.

Några procent av befolkningen av tätt återkommande perioder av hypomaniska tillstånd som växlar till inte helt egentliga depressiva episoder. Dessa humörsvängningar har präglat den vuxna människan hela det vuxna livet och man kan tro att det kan vara ett för stadium till en bipolär sjukdom. Men människor som har en Cyklotymt Temperament behöver aldrig utveckla en bipolär sjukdom.

1.9 Cyklotymi.

Kännetecken för Cyklotymi är den överdrivna överkänsligheten och stormiga livsstilen. Den sociala funktionsförmågan är försämrad och man problem med instabilitet. Cyklotymi övergår ofta till bipolär typ 1 eller 2, men kopplingen till typ 2 är vanligast.
Fahlén (årtal okänt)


saxat från ett arbete, är själv manodepressiv.

sköt om dig

Borderline då ? Det kan gå hårfint ihop med mano..

En del som har borderline, går lite mer åt de maniska hållet, det är lite olika. Fast inte att man blir helt manisk, men man kan hålla igång hela tiden, tankar snurrar, saker man måste göra hela tiden, stress, svårt att koppla av och sova.

Nu läste jag inte igenom tråden så noga men, du kanske kan läsa lite om det om du vill..

nej, det gjorde du nog inte...

Har någon blivit manisk eller hypomanisk av SSNI? Det kanske inte är så vanligt som antidepp, inte så insatt av just den sorten..

Däremot vet jag av egen erfarenhet hur det kan gå med SSRI. Jävligt bra.

Klart att alltid något passar, symtomen som rankas upp är väldigt många och av vitt skilda slag. Precis som du säger så har alla svängningar.
Jag tror att bipolaritet är en av de diagnoserna som just nu ges på för tunna premisser, det finns de som fått sin diagnos på ett läkarbesök. ETT.
Sen så får du testa med psykolog utan att ljuga eller undanhålla saker. De är ju där för att hjälpa dig. Och kan även svara på alla frågor.