Citat:
Föddes i Växjö, bodde kort i Stigsjö utanför Härnösand, sedan Strängnäs, Västerås, eventuellt i Hökhuvud/Folkmora by i Uppland, slutligen Strängnäs igen - om man tolkar hans olika boenden rätt i denna aningen röriga text:
https://www.geni.com/people/Bo-Setterlind/6000000003051609713
Jag efterlyser en bok med berättelser och betraktelser, avsedda att läsas högt vid skolans morgonsamlingar. Boken bör ha tryckts någon gång under perioden 1965-1980. Jag minns att vår religionslärare (kvinnlig frälsningssoldat för övrigt) ofta läste ur den under mina år i lågstadiets tredje och fjärde klass, 1979-81. Jag fördjupade mig också själv i boken när jag hade möjlighet.
Något utpräglat religiöst innehåll fanns inte i de berättelser som fastnade i minnet, vilket inte hindrar att boken kan ha getts ut på Verbum, Libris eller något annat förlag med kristlig profil. Budskapet i historierna var ändå påtagligt: man ska älska sin nästa, hjälpa varandra, inte sprida skvaller och falska rykten om andra, vara tacksam för allt det man fått, etc.
Jag försöker relatera några av historierna. En handlade om en liten svart flicka i USA, möjligen vid namn Mary Jane, som började i en dittills segregerad skola. På skolgården möttes hon första dagen av vita elever som skrek: Bort med negerungarna! Skicka hem dem till Afrika igen! Riv av dem det krulliga håret! Och hon mobbades obarmhärtigt, till exempel hällde någon ut rött bläck över böckerna i hennes bänk. Men till sist blev hon vän med en vit tjej.
Jag och mina klasskompisar (vi var tio-elva år) nästan började lipa över alla hemskheter som den stackars lilla negertösen fick utstå. Och vi diskuterade under lärarinnans ledning rasdiskrimineringen i både USA och Sydafrika. Just vid denna tid skrev tidningarna om en rad ruskiga mord på svarta barn i Atlanta, Georgia, och vi undrade om det kanske var nån rashatare som begått dem. (Jag minns att jag vid ungefär samma tid på TV såg en dokumentär om Ku Klux Klan, och dess verksamhet förr och nu.) Verkligheten var dock inte fullt så enkel.
https://en.wikipedia.org/wiki/Atlanta_murders_of_1979%E2%80%931981
https://www.georgiaencyclopedia.org/articles/history-archaeology/atlanta-youth-murders/
En annan berättelse återgav en holländsk sägen om en rik änka i den frisiska handelsstaden Stavoren. Hon hade befallt kaptenen på ett av sina handelsfartyg att segla ut och hämta hem den dyraste skatten i världen. Kaptenen kom tillbaka med en last av guldglänsande vete - han hade förstått att vårt dagliga bröd var det dyraste som vi hade. Den ursinniga änkan hade gett honom sparken direkt, och befallt att vräka vetet i sjön. En gammal man hade då varnat damen och sagt att man inte ostraffat kan göra så med Guds gåvor - en vacker dag skulle hon kanske själv tvingas tigga ihop sitt bröd. Änkan hade tagit sin dyrbara ring, slängt den i sjön, och sagt att det var lika omöjligt för henne att bli fattig som att få tillbaka ringen.
Nå, ni gissar kanske vad som hände: några dagar senare bjöds änkan in till en bankett, där hon blev serverad en härligt tillagad fisk. Och inne i fisken fanns hennes ring. Inom kort sjönk alla hennes fartyg i en storm, hennes rikedomar gick förlorade, och hon levde resten av sitt liv i armod och elände. Ja, sådan var historien om den rika änkan från Stavoren, som aldrig var nöjd, som föraktade vårt dagliga bröd, och inte brydde sig om att hjälpa de fattiga! löd sista meningen i berättelsen.
https://en.wikipedia.org/wiki/Lady_of_Stavoren
I en tredje historia fick vi lära känna en pojke som aldrig var nöjd. När det regnade ville han att solen skulle skina, när det var sommar önskade han att det vore jul. Ideligen längtade han efter nånting bättre.
Då tog hans mamma och berättade en saga för honom, en saga om en annan pojke som gav sig ut i världen för att hitta Lyckans Land. Under sin vandring träffade gossen människor som ville bli hans vän. Han mötte arbetsgivare som erbjöd honom jobb och en god förtjänst. Pojken viftade övermodigt bort deras erbjudanden. Det var Lyckans Land som var hans mål. Det var dit han skulle.
Han kom aldrig dit. En dag var han gammal och grå, och insåg bittert att han förspillt sitt liv på det fåfänga sökandet. Han hade mött sin lycka många gånger, men inte tagit emot den.
Historien gjorde djupt intryck på mig, och jag har ibland tänkt på den när jag under senare år har kommit på mig själv att slösa bort tid och energi på oväsentligheter. Som till exempel att skriva långrandiga inlägg på Flashback ...
Men jag undrar om det finns fler forummedlemmar, i synnerhet i åldern 45-65 år, som tror sig ha hört de här berättelserna. Kanske ni i så fall också minns bokens titel?
EDIT:
För snart fyra år sedan efterlyste jag i tråden två böcker jag minns från mina barnaår, en om Markus och hans trollstav, en annan med berättelser om Blåknattarna, Småbävrarnas räddningskår, Pablo Possum och dansmössen, med mera. Jag har ännu inte fått något svar.
Något utpräglat religiöst innehåll fanns inte i de berättelser som fastnade i minnet, vilket inte hindrar att boken kan ha getts ut på Verbum, Libris eller något annat förlag med kristlig profil. Budskapet i historierna var ändå påtagligt: man ska älska sin nästa, hjälpa varandra, inte sprida skvaller och falska rykten om andra, vara tacksam för allt det man fått, etc.
Jag försöker relatera några av historierna. En handlade om en liten svart flicka i USA, möjligen vid namn Mary Jane, som började i en dittills segregerad skola. På skolgården möttes hon första dagen av vita elever som skrek: Bort med negerungarna! Skicka hem dem till Afrika igen! Riv av dem det krulliga håret! Och hon mobbades obarmhärtigt, till exempel hällde någon ut rött bläck över böckerna i hennes bänk. Men till sist blev hon vän med en vit tjej.
Jag och mina klasskompisar (vi var tio-elva år) nästan började lipa över alla hemskheter som den stackars lilla negertösen fick utstå. Och vi diskuterade under lärarinnans ledning rasdiskrimineringen i både USA och Sydafrika. Just vid denna tid skrev tidningarna om en rad ruskiga mord på svarta barn i Atlanta, Georgia, och vi undrade om det kanske var nån rashatare som begått dem. (Jag minns att jag vid ungefär samma tid på TV såg en dokumentär om Ku Klux Klan, och dess verksamhet förr och nu.) Verkligheten var dock inte fullt så enkel.
https://en.wikipedia.org/wiki/Atlanta_murders_of_1979%E2%80%931981
https://www.georgiaencyclopedia.org/articles/history-archaeology/atlanta-youth-murders/
En annan berättelse återgav en holländsk sägen om en rik änka i den frisiska handelsstaden Stavoren. Hon hade befallt kaptenen på ett av sina handelsfartyg att segla ut och hämta hem den dyraste skatten i världen. Kaptenen kom tillbaka med en last av guldglänsande vete - han hade förstått att vårt dagliga bröd var det dyraste som vi hade. Den ursinniga änkan hade gett honom sparken direkt, och befallt att vräka vetet i sjön. En gammal man hade då varnat damen och sagt att man inte ostraffat kan göra så med Guds gåvor - en vacker dag skulle hon kanske själv tvingas tigga ihop sitt bröd. Änkan hade tagit sin dyrbara ring, slängt den i sjön, och sagt att det var lika omöjligt för henne att bli fattig som att få tillbaka ringen.
Nå, ni gissar kanske vad som hände: några dagar senare bjöds änkan in till en bankett, där hon blev serverad en härligt tillagad fisk. Och inne i fisken fanns hennes ring. Inom kort sjönk alla hennes fartyg i en storm, hennes rikedomar gick förlorade, och hon levde resten av sitt liv i armod och elände. Ja, sådan var historien om den rika änkan från Stavoren, som aldrig var nöjd, som föraktade vårt dagliga bröd, och inte brydde sig om att hjälpa de fattiga! löd sista meningen i berättelsen.
https://en.wikipedia.org/wiki/Lady_of_Stavoren
I en tredje historia fick vi lära känna en pojke som aldrig var nöjd. När det regnade ville han att solen skulle skina, när det var sommar önskade han att det vore jul. Ideligen längtade han efter nånting bättre.
Då tog hans mamma och berättade en saga för honom, en saga om en annan pojke som gav sig ut i världen för att hitta Lyckans Land. Under sin vandring träffade gossen människor som ville bli hans vän. Han mötte arbetsgivare som erbjöd honom jobb och en god förtjänst. Pojken viftade övermodigt bort deras erbjudanden. Det var Lyckans Land som var hans mål. Det var dit han skulle.
Han kom aldrig dit. En dag var han gammal och grå, och insåg bittert att han förspillt sitt liv på det fåfänga sökandet. Han hade mött sin lycka många gånger, men inte tagit emot den.
Historien gjorde djupt intryck på mig, och jag har ibland tänkt på den när jag under senare år har kommit på mig själv att slösa bort tid och energi på oväsentligheter. Som till exempel att skriva långrandiga inlägg på Flashback ...
Men jag undrar om det finns fler forummedlemmar, i synnerhet i åldern 45-65 år, som tror sig ha hört de här berättelserna. Kanske ni i så fall också minns bokens titel?
EDIT:
För snart fyra år sedan efterlyste jag i tråden två böcker jag minns från mina barnaår, en om Markus och hans trollstav, en annan med berättelser om Blåknattarna, Småbävrarnas räddningskår, Pablo Possum och dansmössen, med mera. Jag har ännu inte fått något svar.
__________________
Senast redigerad av Ördög 2025-09-20 kl. 17:13.
Senast redigerad av Ördög 2025-09-20 kl. 17:13.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera