Det som sker när man magnetiserar

Har jag förstått det hela rätt?

Om man tillför en elektrisk ström genom ett ämne så får ämnet överskott av
elektroner och bildar joner. Därmed delas jonerna upp och det blir en plus och minus pol. Det blir ett elektrisk fält..

Är jag helt ute och seglar?
Vad är det som sker annars i så fall?

elektronerna i atomen spinner åt samma håll har jag för mig, iaf vad läraren sa idag!


Har för mig det.

Okej, sker detta efter man tillfört ström?

Kan du\ni en mer utförlig förklaring, att e- spinner åt samma håll i atomerna fattar jag nu, men alltså mer utförligt tack=).Vad händer mer inne i ämnet???

Uhm, det känns som att jag är på ganska djupt vatten, men atomerna i alla bra ledare har väl ett gemensamt elektronmoln, vilket innebär att "atomerna" redan är i jonform på sätt och vis?

Trycker du in elektroner i elektronmolnet på en sida av en ledare så repellerar de varandra så att de trycks ut elektroner på andra sidan, typ? Kändes vettigt, heh.

Det elektriska fältet som driver strömmen i en elektrisk krets orsakas av den spänningskälla man använder. I ett batteri, till exempel, upprätthålls en potentialskillnad mellan pluspolen och minuspolen genom kemiska reaktioner i battericellerna. På ena sidan råder ett överskott av negativ laddning, på den andra ett underskott. När man kopplar in ett batteri i en krets kan elektrisk ström börja flöda eftersom de fria elektronerna i ledaren känner av det elektriska fältet som orsakas av potentialskillnaderna. Metaller som koppar och järn leder elektricitet bra på grund av att atomernas "yttersta" elektroner i dessa material blir delokaliserade när man för atomerna samman och bildar makroskopiska strukturer. I metallföremål som består av många atomer uppstår det alltså en slags moln av fria elektroner som inte är bundna till någon speciell atom. Dessa fria elektroner påverkas mycket lätt av eventuella elektriska fält man utsätter dem för och gör metaller till bra ledare.

En bättre förståelse av hur elektrisk ledning fungerar i olika material kräver en viss bekantskap med hur de s.k. bandstrukturerna i fungerar.
När det gäller halvledare som kisel o. dyl. (som inte är metaller) är denna bild särskilt viktig, och jag skulle rekommendera följande läsning:

http://en.wikipedia.org/wiki/Electronic_band_structure

Trådens rubrik nämner magnetisering, vilket är en annan typ av fenomen. Låt oss ta en vanlig, omagnetiserad bit järn som exempel. Alla järnatomer har ett så kallat magnetiskt moment; man kan föreställa sig de enskilda atomerna som pyttesmå permanentmagneter. I omagnetiserat järn ligger dessa små magneter huller om buller; deras magnetiska moment pekar åt alla möjliga håll, vilket leder till att ett storskaligt magnetfält inte uppstår. Om man däremot utsätter järnbiten för ett starkt magnetfält, kommer atomerna att vända sig i den riktning som det dikterar. När det yttre magnetfältet tas bort kommer järnatomerna att bli kvar i ett stabilt, ordnat tillstånd och alla individuella atomer kommer att bidra till ett storskaligt magnetfält; man har tillverkat en permanentmagnet genom magnetisering.

Eeeh, fan vad dum jag är. Jag måste ju läsa vad som efterfrågas.

Nja, närliggande moment i omagnetiserat järn är ju fortfarande parallella men domänernas magnetisering är slumpmässigt orienterade. Lägger vi på ett svagt yttre magnetfält så ändrar domänernas magnetisering riktning så att ett nettofält i samma riktning som det yttre skapas, och lägger vi på ett starkt yttre fält så kan själva domänstrukturen omorganiseras så att vi får en permanentmagnet.

Visst är det så. Jag antar att jag överförenklade en smula när jag satt och skrev.