Inherent Vice kan beskrivas som en korsning av Raymond Chandlers
The Long Goodbye och
The Big Lebowski. Invecklad deckarintrig och skruvad humor. Läste den för ett tag sedan. Man kan iofs störa sig lite på att han gör det svårt för läsaren med flera plots och ett otal karaktärer att hålla reda på, men roande läsning är det inte desto mindre. Pynchons bästa och mest lättillgängliga roman är dock enligt min mening
The Crying of Lot 49, snarare en lång novell än de mångskiktade, svårgenomträngliga romaner han annars är känd för och den ideala boken att inleda sin Pynchon-läsning med.
Citat:
Ursprungligen postat av
Mikeyjames
I Inneboende brist så är det ju två antagonister som heter Puck och Einar. Efter att ha slötittat på Maria Lang-deckarna på TV4 så är det ju en Puck och Einar med där också.
Är det en tillfällighet eller kan Pynchon ha läst Maria Lang?
Ett onekligen märkligt sammanträffande att paret i Pynchons roman har exakt samma, inte vanliga, namn som huvudkaraktärerna i Langs deckare, efternamnet hos bådas Puck börjar dessutom på samma bokstav. Hur i hela friden Pynchon skulle kunna känna till Maria Lang kan man ju undra, men han är ju känd för de mest udda och obskyra referenser i sina romaner, så vem vet?