Vad handlar dagens feminism om?

Jag kan tänka mig att jag har en hel del fördomar som inte stämmer, om modern feminism.

Jag kopplar samman den med "kvinnans rätt att ta för sig, ha sex med vem hon vill och behandla betahannar som skit", i jämförelse med tidiga nittonhundratalets "bildade" feminism.

Dåtidens feminism handlade om att kvinnor kan, och vikten av att vara intelligent och att respekteras. Jag respekterar den rörelsen, då jag anser att tjejer i dagsläget underskattar sin intelligens eller använder den på fel sätt.
Vad jag erfar i dagsläget, är dock att feministerna mer är tjejer som är bundna av sin sexualitet och kravkänslor. Det verkar mer bygga på "girlpower" än logik, och en alfahanne kan få en osäker feminist att smälta och bli tillgiven.

Helt enkelt, bilden jag har av dagens feminism kontra dåtidens feminism är att det nu handlar om att ta för sig sexuellt och synas i det allmänna utrymmet, men samtidigt finna sig i att vara ett knullobjekt, en slags Pussycat Dolls-feminism. Då handlade det om att ta för sig samhälleligt och intellektuellt.

Har jag rätt någonstans, eller är det bara fördomar?

Du har en poäng i vad du skriver.

Mitt intryck av dagens feminism är att den går ut på att skörda så mycket frukter som möjligt utan att för den sakens skull behöva bära några ok, genom att utnyttja den allmänna PK-mentaliteten som råder idag.

Någon fråga om jämställdhet mellan könen är det knappast. De frågor där män är i underläge är ointressanta för feministrörelsen. Att hymla om jämställdhet är bara en metod att utnyttja PK-systemet för att nå till den nivån på ett smidigt obestridbart vis. Se det som ett delmål.

Feministerna, liksom blinda hönor, pickar ibland fram ett korn av sanning. Men sedan är det mycket jävla galenskap också. Ta bara den här professor Lundgren som på fullaste allvar snackar om satanistiska manliga nätverk där man offrar foster och vad inte. Det är ren och skär galenskap. Eller den här Tiina Roseberg som ju är allmänt skogstokig och förespråkar något slags politisk lesbianism för att mannen är fienden. Det är jävla stollerier. Sedan så är det så att radikalfeminismen, vilken är den typ av feminism som har störst utbredning i Sverige, är en sorts marxism. Alla kvinnor som var marxister på sjuttiotalet blev när den politiska konjunkturen vek radikalfeminister. Därför är ju feminismen i Sverige tydligt vänsterinriktad och förknippad med Vänsterpartiet och kommunister som Gudrun Schyman.

Om radikalfeminismen:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Radikalfeminism

Om ni vet något om marxismen så kan ni liksom se hur radikalfeminismen utvecklats ur marxismen.

Patriarkatet = det härskande könet (män) / Kapitaliseterna = den härskande klassen.

Män = härskande grupp / Kapitalist = härskande klass

Kvinnor = exploaterad grupp / Proletariatet = Utsugen klass. Revolutionär klass.

Könskampen = strid mellan kvinnor och män om makten i samhället / Klasskampen = strid mellan arbetare och kapitalister om makten i samhället.

Osv osv.

Väldigt klarsynt. Jag hade snarare sagt att dåtidens kvinnokamp var en rättmätig kamp mot orättvisor och att nutidens feminism bara är en språngbräda för kvinnliga psykiatriska diagnoser.