Religion - en mentalsjukdom

Naturligvis räcker det med att "du kan se det". Det är så NPD-syndromet fungererar.


Jag gärna kritik av min ateism (liknande kritiken av teism på denna tråd) på lämplig tråd.

Eller här på denna tråd, om du är kapabell till att hitta en gemensam kommunikations-platform och delta från denna.

Din mentala dysfunktionalitet i samband med pådyvlande teism betraktar jag fortfarande som intressant för tråden.

Jag vidhåller att den tunna hinnan mellan frenetiskt ihärdig illusion och sansat förnuft om existensens grundval, som drivande mekanism (the gamous GAP) i "gudssökandet" per definition... är så hårfin, i det mentala landskapets fantasirikedom att en som söker gud, kommer uppleva sig smått sinnesrubbad, temporärt eller kroniskt.

Deet är öht inget konstigt, utan otroligt många gudssökare har vittnat om hur de trodde att de till slut blev galna, och började tvivla.. överge megalomanin för att ta sig an en mer sansad, förhållning till gudsidén/begreppet.

Gudsbegrepp, tycker jag f-ö är betydöigt mer passande än att dra runt med ordet Gud, som om... en gud existerar, när gud i sanningens namn, ännu saknar evidensen.

Av enbart den orsaken, är det absolut inte svårt att se hur en del folk eller individer lite här och var tappar fotfästet, och kan framstå som lite inte-så-realistiska-som-man-skulle-kunna-önska...

Och hur tankarna går när de är ensamma, vill jag inte ens tänka på. (den så kallade *gudsdialogen)

Har dock kläckt gåtan om guds existens och ska försöka fatta mig kort :

Vad mänskliga härförare och stamfolk genom de äldre tidernas villfarelse och sökandet efter kunskap gäller, då jag itne betvivlar att gudsförklädnaden mycket väl kan tyda på människans strävan mot högre medvetande, frågor och svar... vilka kräver utvecklat sinnelag... och att se sig som mer än en primat... helt enkelt konsekvent misstolkats.

Med enandet gällande MONOTEISM, har man utan tvekan... haft den absolut inre meningen och enats kring ledarskap, och ledarskapsroll = manmenade att det kan finnas ENDAST EN LEDARE..

Som alla vet, brukar ledare och ledargestalter bli mytomspunna, folks nyfikenhet skapar rykten och ledaren i en kultur (nu är detta dessutom gamla forntida tankestrukturer...) rönte med all säkerhet magisk kraft, man tillskrev allt denne sade gjorde, en genialitet above all... ord komna ur en dåtida ledare, var guld och diamant.

Men kontentan : man menade EN LEDARE.. som blev till EN GUD, då man sällan kunde tolka unisont varken då liksom inte ens idag! Förblindades av illusionen hellre än andemening...


Världsreligionerna har alla så många olika falanger och subgrupper, olika teosofier inom kristendom, inom islam osv, att ryktesspridningen förvärngdes och på den vägen är det.

Man menade EN ledare... är det bästa ; ungefär samma som tillämpas ännu i dessa dagar, en högste chef.. sedan mellanchefer, men EN VD, EN chef... som fick så gott som all makt, utifrån att dåtida folk.. ännu saknade både talförmåga, läsförmåga och kognition, tillräckligt at öht begripa sig på något metafysiskt.

Är personligen övertygad om glappet mellan filosofer och folklagret, då.... det ses idag, varför EN LEDARE.. med all säkerhet var vad som avsågs, inte en GUD.. GUD har alltså fått förvrängd storleksordning...

Man förstod med tiden mkt väl.. men alla gjorde inte, utan fastnade i identitetssökande, i ett väldigt stereotypt sätt, som ännu har sina förvecklingar och extrema konsekvenser på olika sätt.

Dvs teisterna själv, är dem som bedrar sig, i tanken om "ett högre mål" där egot bör sättas åt sidan...

Universal-moralen.. du kan inte uppnå något, utan uppoffring och utmaning, man börjar med sig själv, men teister och fatalister med gud som sitt "sökarmål" , har gjort slarvsylta av den tidiga filosofin.

Usch, nu blev inlägget för långt.. men EN LEDARE, var vad man menade... men aldrig nådde fram, innan snöbollen ur de mer sociopatiska förmågorna som snabbt slog mynt av uttrycken "en stor kraft, att leda... gud... så visst finns psykopati inbäddat i gudshypotesen.. utmed vägens gång.

Visst är en kraftig ihärdig illusion nästintill synonym med gudstro,... där det vill sig, vi har levande bevis framför ögonen på daglig basis vad det gälller!"

Kanske kan stänga tråden nu Du summera nyss de milleniumlånga historierna om teister och dess galenskaper. Long story short

Exakt så är det, Gud är LEDAREN. Jag instämmer.

Du lever kanske i en mental värld... om ditt huvud är bokstavligt talat fyrkantigt? Eller bara din frontallob som är fyrkantig?

Oh Greilin.. Du kan bättre än så ärligt talat... ibland poppar ett intellekt fram.. du borde "embrace it".. intellektet menar jag

Nej den innehåller motorbarken och prefrontalkortex. Din då?

Oh thanks a lot, inget mig emot.

Det vore ju helt fantastisk om (jag kunde börja skriva med klass och fason med oneliner-style... nån jävla gång :-) fler kunde förstå semantikens labyrinter... i hur snöbollseffekt + mytomspinnandet om helt vanliga personer vilka hade enbart ledaregenskaper.. kom att bli (antagligen via psykopatiska dissidenser) gud ---- en gud, monoteism. Men kvar återstod splittringen mellan folk, för så länge man gapar efter något så stort som man inte ens kan omfamna, så kan man ju faktiskt inte samtidigt ombesörja folkmoral, den totalt urholkades och solipsism kom att bli en sjuk lufttrampande metodik, i evig spiralgång a la bipolära ytterligheter, ena dagen salig himmelslängtan, nästa mattsvart helvetesosande livsförakt, och människor att förakta efter densamma svavelosande människoförakt och upprättandet av otroligt självpiskande fixering vid förnekelsen av sinnevärlden och oförmåga att ens vilja lära känna naturens primära ordning, som målsökande a priori.

Men som alltid, är intelligentia i minoritet.. och kvar var de masspsykotiska folkstormar som började tolka som kalvar på grönbete med total splittring som följd, samtidigt i detta redan hunnit dra ordet ledare til fördärv.. och börjat etablera mallar för illusionen.. detta då i forntid, medan de få tänkare som fanns, knappast kan ha känt något större gehör av de vildar som faktiskt är de främsta försvararna av religion, idag är det fortfarande vildar och kinskapsföraktare, som är de bästa försvararna av "gud"

De bästa martyrerna är dem som inte ens förstår hur man byggt upp verserad livsstil utefter ren och skär ödestro. Det är ju enbart sorgligt när man tänker till...

.. vad snöbollseffekt är, i mänsklig interaktiv dynamik, önsketänkandet lurar människor gång på gång! man älskar optiska illusioner och synvillor, så de projektionsytor man först skapat, sedan skapat förbud att kriticera det... är något enbart människodjuret kan ägna sig åt, det var aldrig framtänkt av riktiga filosofer, de skulle skämmas med sådana fatalistiska lekar att ta sådana missgrepp på människoförnuftet med dessa evinnerligt förolämpande tramslekarna och därpå kalla det för "filosofi".

Det är väl klart att en person som menar sig framföra "sanning" när han missionerar islam, eller pekar i bibeln och vill ha folk att bli mer "bibliska", självklart inte är kognitivt reko... eller frisk.. många dessutom njuter av att använda sig av det starkare språket och ursäkt att få tänka riktigt, riktigt skruvat.. om andra... lägger upp en gammal bok, som en livsmannual , som är inget mer än sinnesförvridet, att ens inbilla sig, att sådant material.. kan ses som annant än skönlitterärt.

Men jodå, även i Sverige finns kulturelit (självutnämnd) som klassificerar och på allvar menar att , njeee.. minsann är bibeln ändå sann på något sätt, någonstans, man vet mara inte hur.. och l'är aldrig komma till mål heller, eftersom det är ett mentalt bedrägeri.

Blev det för mycket nu igen.. ? ... who cares

,,,det som är bra med räkneverk, de jobbar åt en, så jag ska slippa skämmas, och ja.. jag är en sådan som inte är den som är den, att ta den sista kakan på fatet... medan alla glor, so.. what.

katastrof?


Värre katastrof, att världen är så grundlurad gällande planetens stora ihåliga bluff... man menade ledare, och fick det till "gud" som skulle va nåt annat än människa...


...men ärligt, är så trött så jag håller på att gå av på mitten, vilken otrolig dag det varit idag, fy tusan.... med lite sömn, kanske jag lyckas en annan dag.

Godnatt hjärtat

Jag har också tänkt idag och kommit fram till att jag är en något agnostisk "troende på något högre", och har nog alltid varit. Eller iaf sedan jag var liten. På mellanstadiet eller så.

När ett barn först hör om Gud så får man liksom en känsla. Känslor hos små barn är lite som en snöbollseffekt (för att citera H.b.b.). Först en liten känsla som saknar ord. Sen blir den till tankar, ord, mening... Man studerar, talar om det, osv.

"Finns Gud". Denna barnsliga tanke, men hur många barn har inte frågat sig det?
Barnatron är självfokuserad. "Om jag får en cykel i julklapp så finns Gud". Typ sånt.
Det var ingen som sa till mig att Gud finns och skickar mig till helvetet. Nej sånt kände jag inte till.

Vad jag funderar på är varför vissa kan "tro på något högre" medan andra inte kan.
Jag tror det kan ha att göra med känslan man har som barn, kanske en känsla av att "någon ser dig". Jag har viss erfarenhet av det, möjligt det kan spela in, när man måste vara observant på att väggarna kan ha öron...

Ja ni anti-teister tror att ateist är normaltillståndet alltså. (Djupa tankar..)
Men sanningen är att ingen är uppväxt i en tomt vakuum. Man växer upp i en kontext som innehåller vissa saker. Behöver inte vara uttalat eller pådyvlat. Jag tror att finns det liksom ett "tomrum" så kanske en person därmed har en öppning för "Gud".

Vissa människor är väldigt träiga invändigt. ALLT de gör är sånt de lärt sig av fysiska människor. Då har de inget uttrymme i sitt inre för det där "högre".

Jag säger dock inte att det är något fel på det. Tänk på den romerske soldaten i evangeliet:

Lukas 7:1Då han hade sagt allt som folket skulle höra gick han in i Kafarnaum. 2En officer där hade en tjänare som låg sjuk och var nära döden. Officeren satte stort värde på honom, 3och när han fick höra talas om Jesus skickade han några av judarnas äldste till honom för att be honom komma och rädda tjänaren till livet. 4De sökte upp Jesus och vädjade ivrigt till honom. ”Han är värd att du gör detta för honom”, sade de. 5”Han är en vän av vårt folk och har själv låtit bygga synagogan åt oss.” 6Jesus följde då med dem. Men när han var nästan framme vid huset skickade officeren några vänner och lät hälsa: ”Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värd att du går in under mitt tak, 7och därför vågade jag heller inte själv komma till dig. Men säg bara ett ord och låt pojken bli frisk. 8Jag är själv en som står under befäl, och jag har soldater under mig, och säger jag till den ene: Gå, så går han, och till den andre: Kom, så kommer han, och säger jag till min tjänare: Gör det här, så gör han det.” 9När Jesus hörde detta förvånade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde med honom: ”Jag säger er, inte ens bland israeliter har jag funnit en så stark tro.” 10Och när de utskickade kom tillbaka till huset fann de tjänaren frisk igen.

Soldaten hade tro på Jesus -- fastän han kanske inte trodde på Gud, och judisk var han inte. Men han trodde på överheten.

Det verkar på sätt och vis enklare att vara träig invändigt och bara tro på det som man ser framför sig. Men det är inte möjligt för alla människor att vara det. Vissa har ett oroligt inre som behöver ett ankare.

§1 En annan anledning att folk tror på Gud kan vara att man outtalat har en elak far eller mor, som liksom ligger som ett konstant dömande i ens huvud. Detta behöver inte vara uttalat ens. Då blir det lätt att man tänker sig att det konstant dömande är "Gud".
Man kan inte komma ifrån att i princip ALL "personlig Gud" är baserad på våra EGNA erfarenheter. Det är ju paradoxen -- att vi hittar på Gud efter vad vi känner för. Har vi haft snälla föräldrar tänker vi oss att Gud är snäll. Har vi haft dömande föräldrar tänker vi oss en dömande Gud. Osv.

Så återvänder vi till huvudtesen. "Troende på något högre". Jag har ingen religion, och jag får säga att religionerna har gjort det mycket svårt. Det har krävts väldiga ansträngnigar för att slå mig loss från kristendomens idé om Jesus och Gud. Frågan är "varför är det så"? Varför ska vi tvinga folk till att "älska Gud"? Det är helt ologiskt.

Samtidigt kan inte Jesus klandras för vad religionerna gjort. Jesus sa inte att vi skulle tvinga varandra. Han sa inte att vi skulle följa lagar för lagarnas egen skull. Hans budskap var snarare att vi ska "kasta bort religionerna". Och pga sin ståndaktighet i frågan blev han avrättad. Sådan är åtminstone den kristna berättelsen.

Men, som jag också sa, jag är lätt agnostisk. Jag är fullt medveten om att vetenskapen inte ger någon anledning att tro på att det finns något högre. Det är enbart jag som människa som känner att jag vill, eller behöver. Vad gäller frågan om vad "Gud är" så kommer man inte heller ifrån tesen i §1, att så fort vi gissar vad Gud är eller vill så baserar vi det på våra egna idéer.

Ett steg för att slå sig fri från religionerna är detta som Jesus sa:

Matt 22:36”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” 37Han svarade honom: ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd.

Denna MYCKET VIKTIGA vers. Och märk väl i 37, det säger med hela ditt FÖRSTÅND. De kristna måste ha lyckats ignorera detta viktiga ord. De kristna säger ibland att man ska sätta sin "tro" mot bättre vetande. Men Jesus säger, som DIREKT SVAR PÅ TAL, att det allra viktigaste är att man har kärlek till Gud MED SITT FÖRSTÅND. Det innebär inte blind icke-vetenskaplig tro, eller hur?
Ens tro måste vara förankrat i ens SJÄL, HJÄRTA och FÖRSTÅND.
Allt som hindrar denna kärlek, ska vi som människor därför kasta bort. Det sa Jesus.

Varför är det så svårt för oss människor att slå oss fria från religiös förtryck? Varför har "Gud" skapat religioner som talar om kärlek och frihet, och sen så pådyvlar människor detta på varandra? Tyvärr räcker inte mitt intellekt till för att besvara denna fråga. Kanske nån dag kan man instifta ett nobelpris i teologi till den som kan ge ett bra svar på frågan.
Varför måste vi "älska Gud"? Kan man tvingas till att älska? Nej, det kan man inte. Det vet varje person som läst grundkurs i psykologi. Ändå så har kristna ibland den uppfattningen att kärlek ska man tvingas till, och de sprider det från en generation till en annan. Jag kan tyvärr inte ge något svar på varför det går till så.

I frågan är kärlek kan ju en ateist har högre kärlek än en troende. Så är det ju.
Kanske är kärlek för krävande? Vi måste rannsaka oss själva, vi måste ifrågasätta våra föräldrars uppfostran, vi måste ifrågasätta allt vi gjort och hur vi gjort det.... Vi måste överge vårt barnsliga "jag tycker [bla bla bla]" vilket är baserat på våra barnsliga begär..... Som Jesus sa, i detta till synes hemska stycke:

Matt 10:34Tro inte att jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. 35Ty jag har kommit för att ställa en man mot hans far, en dotter mot hennes mor, en sonhustru mot hennes svärmor, 36och mannens husfolk skall bli hans fiender. 37Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig.

Att söka tro är en ständig kamp, och människan tycker inte om att kämpa. Vi vill hellre hitta den där saken vi kan köpa för att ge oss frälsning och sen sitta på i all bekvämlighet. Faktum är att människan går MYCKET LÅNGT för att hitta den där "bekvämlighetssitsen" när man inte behöver kämpa mer....
När man sätter sig som en amerikan på sin breddade stol och med armarna i kors säger att "jag kommer till himlen, det gör inte du". Men för deras skull sa Jesus:

Lukas 14:9Till några som litade på att de själva var rättfärdiga och som såg ner på alla andra riktade han denna liknelse: 10”Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den andre tullindrivare. 11Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där. 12Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper.’ 13Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: ’Gud, var nådig mot mig syndare.’ 14Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre. Ty den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”

(och på många andra ställen säger han liknande)

Till syvende och sist tror jag att man faktiskt inte FÅR NÅGOT av att vara troende. Man får inte evigt liv i "himmeln" eller något annat. Man måste GE UPP sig själv -- sitt EGO. Vad är sen nyttan för egot att sitta och spela harpa i himlen, när man har dödat det?
Kanske denna paradox gör det är så svårt att locka folk till kärlekens evangelium. Därför fortsätter vi att bete oss som våra föräldrar gjorde mot oss, och deras föräldrar i sin tur, etc.

Jag kan inte riktigt besvara huruvida kärlek inom t.ex. ett äktenskap är bättre eller sämre än kärlek till Gud. Det är möjligt att religionerna bara är ett substitut för annan form av kärlek.
Men det är en knivig fråga, för att kärleken till en människa kan ju ta slut av olika anledningar. Det kan även ersättas med annat, såsom alkohol.

Puh, det finns mer att säga i fråga men det får räcka för idag. Synd jag inte får betalt för att skriva de här alstrena, hade nog gått att sälja.

Det har du rätt i. Det är inte bhakti, hängivenhetens och kärlekens yoga (yoga-förena [med gudomen]).


"Överge alla slags religioner och överlåt dig till Mig allena! Jag skall befria dig från syndens alla återverkningar. Frukta ej" Bhagavad-gita 18.66

Visst är det olika föreställningar av vad gudomen är vi följer, oftast andra människors föreställningar. Få har direktupplevelser om gudomen innan de fått idén från någon helig bok vars religion de följer.

I mitt tycke det viktigaste budskapet i NT. Men som sällan följs.

Mycket grundar sig i frälsningsläran. Skriftviftarna vill egentligen göra gott när med olika medel pådyvlar eller tvingar folk till tro. De är rädda att människor går under annars om de inte följer den "enda sanna" tron som missionsivrarna givetvis själva alltid tillhör.

Absolut.


Ahamkara (falskt ego) råder starkt under kali-yuga (vår tidsålder).

Bibeln beskriver olika typer av kärlek (agape, eros, philia, storge) men som på svenska bara har ett ord, kärlek.

Allt går att sälja med mördande reklam :P Men det var en del intressanta tankegångar.