Citat:
Ursprungligen postat av
Macbajs
Nä. Det är bara levande tänkande varelser som kan vara subjektiv och objektiv i sina resonemang. Varken en handling eller en motivation kan tänka eller föra resonemang, och kan därför inte vara varken subjektiv eller objektiv.
Ja, men det är irrelevant. Och det du tycker är "absurt och livs-slösande" kan de tycka är bra. Det finns ingen absolut mening med livet (tror jag). Vi skapar våra egna meningar med våra liv. Det hindrar inte att jag tycker att vissa saker är vansinne.
Jo handlingen kan, men är, vara i fördröjning alt. helt synkad med teorin. Alltså verklighet och teori brukar stämma, medan verklighet handling och tes, för det allra mesta ger icke objektiv handling.
Beräkningen efter teori och handling, när teori och avsikt ytterligare förenar sig med handling, har effekten av avgöra om det är objektivt el. subjektivt, men effekten är beroende av tid, då olika individer har olika kroppar och psyke, så kan handling TE sig subjektiv för vissa men objetiv för vissa.
Du glömmer också vinklarna, i vad som är och inte är objektivt.
Men finns gott om seenden som är snabba i beräkning, med omvandlingsförmåga, när det objektiva sägs subjektivt, att faktiskt kunna kolla det. Din tro har alltså ingen gud så länge det framhålls att han är sann. Det är sanningsmissbrukandet som får objektiv/subj. så gungande och stretchbart och nöjesbetonat. Och stark trosfundamentalism så olämpligt att ha som verktyg i vetenskap. Ja själasörjare är annat eller tröstare och mänsklig empati EQ, men det är liksom underförstått och inbäddat i intelligens.
Konst är dessutom nåt helt, helt annat! det är ju en metod, inte en teori. medan det inom religion tages för absolut sanning, fix sanning.
Så länge varelsen visar färdighet att klara av att läsa, är det redan på väg att förstå obj/subj. Det är inte som sport heller.
Nej man skapar INTE egna meningar med sina liv, du verkar pantad. Ärligt.