Religion - en mentalsjukdom

Men behöver de verkligen tro på allt det där? Det räcker väl med att de säger att de tror på det för att platsa i den religiösa gemenskapen?

Jag tvivlar på att de flesta religiösa verkligen innerst inne tror på det de säger sig tro på. Men de vill vara med i den religiösa gruppen, därför säger de att de tror att jesus gick på vattnet osv. Vad gör man inte för att få vara med i "gänget"?

Jag tror snarare att det är enklare att intala sig själv att "Gud finns och han vakar över mig" än att inse den hårda sanningen.

En form av ansvarslöshet rent ut sagt, där man anser att Gud står för allt det goda som händer i livet - och att Djävulen står för allt det dåliga man gör - utan att försöka förklara varje enskild händelse med logik

"Jag överlevde, tack gode Gud!" <--- Vilket förklaras av att förnuftiga vetenskapsmän har utvecklat bra bromsar till bilar enligt den logik som naturens lagar ordnas efter.

eller

"Gud, varför lät du Djävulen ta min mor?!" <---- Vilket förklaras av att kärringen åt för dålig mat som ledde till benskörhet, blodproppar och hjärtinfarkt pga av sitt omdömmeslösa beteende.

Dock är det så att den vanliga förklaringen, från religiösa tillskyndare inom olika samfund, brukar vara att Gud lämnat människor fria att följa sitt eget samvete, dvs. utan detaljingripande från högre makt. Ansvarsförhållandena mellan Gud och rättssystemet framgår t.ex. av svensk lag, som så sent som för bara femtio år sedan om domarens ämbete förklarade:

"det hörer Gudi till och icke honom själv och därför hörer domen som han avsäger Gudi till"

Tanken är då att rättssystemet med guds sanktion, i efterhand skall ta hand om konsekvenserna (våld, mord av oskyldiga etc.) och att rättmätiga straff utmäts. Gud lämnar alltså fältet fritt för brottslingar att göra som de vill trots den pina som oskyldiga och deras överlevande familjer drabbas av.

Inom den muslimska världen utvidgas rättsskipningen (sharia-lagen) till att gälla stening av homosexuella, som offentligt uppvisat "olämpligt beteende" eller människor som varit otrogna i äktenskapet. "Gud", som "ser allt" och "vet allt i förväg", låter alltså eländet ske utan att ingripa trots att "han" är medveten om resultatet (såväl i själva brottsögonblicket som vad gäller de grymma straffen).

För muslimer gäller att Gud hör allt, vet allt och inget glömmer. Eftersom man i Koranen kan läsa om Guds tanke med människan:

"Jag har skapat de osynliga väsendena och människorna enbart för att de skall känna Mig och dyrka Mig."

(observera: "...enbart för att..."). De belöningar som i detalj beskrivs utfalla för muslimer som följer t.ex. bönerutinerna (fem böner dagligen), visar hur denna dyrkan tvingar den renlärige att använda dagen.

Det är inte egendomligt att icke-troende kommit fram till att Gudsbilden, som växer fram (en hänsynslös, grym sådan), inte bara är orimlig (en Gud som medvetet låter all ondska utvecklas och frossar i att efteråt se de felande grymt straffade), spiller över på tillskyndarna som, trots dessa fruktansvärda "fakta", ständigt försvarar och vördar sin Gud.

Majoriteten har inte alltid rätt.. Hur var det nu i Tyskland från 1939??

Gudstron blir naturligtvis som mest effektiv när den introduceras i barndomen innan barnet fått lära sig kritiskt tänkande. Livsåskådningen att de måste lyda och inte ifrågasätta för att de då kommer brinna i helvetet blir enormt stark och betingar hela verkligheten med rädsla. Man lärs också upp att utan gudstron har livet ingen mening och utan gudstron har man inte moral. Man lärs upp att akta sig för falska profeter, undvika skriftlärda och att "visa" förblindats av gud. Man utnyttjar en lång rad mänskliga drifter för att sätta tankemönstret i cirkulation och försvara sig mot det man egentligen behöver veta.

Vuxna som givits tron har förmodligen enklare att överge den än barn, men det rör sig inte om att rekrytera dem med bra utbildning och trygg tillvaro, istället sker den främsta rekryteringen i otrygga och nergångna områden bland människor som söker gemenskap.

En vettig förälder vet att man inte kan pracka på nån religionen. Försöker man pracka på nån det blir det ofta revolt i ungdomen emot det. Det blir iaf sällan bra, när man tvingar nån att bli kristen.

Och det du säger att kyrkorna leta upp svaga människor gör mig bara så ledsen att du skriver så. Det handlar om att det kristna hjälporganisationerna är dom enda som hjälper det svaga och hemlösa med mat och sängar för natten. Staten skiter fullständigt i hemlösa.

Du har rätt, det är inte alltid lätt att vara troende. Jag granskar mig själv rätt ofta, och får tankar som "kan det verkligen gått till så här" osv.

Dock tvivlar jag aldrig på att jesus finns efter mitt första möte med honom,den upplevelsen kan ingen ta ifrån mig.
Vissa dagar känns det som man borde ge upp allt och bara gå sin egna ovissa väg. men på nått skummt sätt finner jag alltid tillbaka till honom. Det är som en kärleks upplevelse. Jag vill inte leva utan den tröst och frid han ger mig. Fast ibland är det jobbigt att leva med jesus. Ens samvete blir så påtagligt mycket större, och att bry sig för mycket tär på en mig ibland

Nejdå, det fungerar finfint. Finns mängder med ungdomsläger för sånt.


Jag är inte säker på att sådana hjälporganisationer behöver vara kristna, inte heller är jag säker på att man gör det utan att ha ett skäl för att leverera "budskapet".

Som jag inledde tråden: Om vi säger att jag skulle påstå att Tomten existerade på fullaste allvar, skulle alla säga att jag var mentalt sjuk, inte sant?Jag skulle knappast mötas med respekt och vördnad och ingen hade sagt jag var kränkt om någon var så fräck och sa att han finns inte utan är en sagofigur.
Men gudstroende är som prinsessan på ärten och nåde den som ifrågasätter deras tro som är en tro på en annan sagofigur.
Mycker märkligt att man kan ifrågasätta alla andra ideologiska byggen utan att deras medlemmar känner sig kränkta, men de religiösa är hyperkänsliga och det löjliga är att hela samhäller har respekt för dem. De får väl tåla kritik som alla andra.

Problemet är att de flesta på allvar en gång trott på tomten utan att få mentala rubbningar av det - lite besvikelse i efterhand kanske, när tomten identitet avslöjas. Du kan då hävda att det brukar röra barnaåldern, men tänk om vissa delar av barnaålderns föreställningsvärld i vissa avseenden (lång och kraftig indoktrinering) kan hållas kvar hos den vuxne! Har du några synpunikter på hur det kan ske?

Bismillah

Om en vetenskapsman tycker religiösa är mentalsjuka så kanske det beror på att han inte kan föreställa sig en värld utanför den vetenskapliga som är hans lite trånga värld? Och då är hans tolkning att det som finns utanför den är sjukt, eller tom metalsjukt.

Jag tycker det är en viss skillnad på att gå ut och säga 'vanföreställing' om troende - det visar ju i alla fall att den personen är kapabel att inte döma personer som varande sjuka, medan det är vad du gör. Hur kan man vara vid vid god mental hälsa och påstå att så många människor är som är troende är mentalsjuka? Hör du inte själv hur absurt det låter?

Sen en notering då jag ser att det finns en i tråden som inte förstått vad det i Islam innebär att 'dyrka Mig' och har gjort en egen tolkning av det.

Det betyder samma i Islam som är givet för judar och kristna, ''du skall inga andra gudar hava jämte Mig'' - dvs dyrka ENDAST Mig - ingen annan, inget annat (makt, pengar tex). Krångligare än så är det inte.

Den välkända teorin "Folk är idioter" bevisas helt enkelt igen!