Religion - en mentalsjukdom

OK.

Ligger nog nära mentalsjukdom eller i alla fall felprogrammering genom hjärntvätt. I alla fall då man ser på alla apokalyptiska profetior. Just idag på lördag ska jorden gå under pga en kollision med någon sorts planet enligt en amerikansk gubbe som räknat fram det med hjälp av bibeln. Och tittar man på självmordssekten ISIS som längtar efter och räknar med apokalyps så kan man absolut dra den slutsatsen att de inte mår bra i denna värld. Individer som är så självmordsbenägna brukar man medicinera.

SRs Konflikt hade en intressant genomgång av apokalyptiska sekter inom judendom, islam och kristendom.

Lyssna

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...programid=1300

Visst. Men sånt är inte representativt för all religion.

Med tanke på att en del tråder på religionsforumet innehåller inlägg från personer som verkar vara mentalt dysfunktionella (vilket inte kan diskuteras inom ramen av dessa tråder), så bumpar jag denna tråd, så mental dysfunktionalitet med religiös association legitimt kan diskuteras här istället.

Så kan det som hör till andra tråders legitima ämnen diskuteras DÄR och manifestationer av mental dysfunktionalitet kan tas upp HÄR.

Den stora psykosen idag och de mest hjärntvättade är förstås de som inte tror att Gud existerar, när det i själva verket är han som ser till att du kan stå upprätt, ty Gud låter solen gå ner över båda goda och onda

Och det menar du, att du på lämplig tråd kan ta din egen bevisbörda för?

(Eller skall vi ta en rond med bevisbörda-jonglerande?)

Och det är i så fall Guds fel att jag inte tror, så alltså är det Gud själv som hjärntvättat mig. Varför gör Gud så?

Och mot detta ställs icke-religionistens verklighets-sökande och verklighets-beskrivande (i form av nutida, västlig, akademisk filosofi och vetenskap). Menar du på fullt allvar att bibelviftande är bättra verklighets-beskrivande än akademisia?

Det är inte sjukt alls att vara religiös.

Såhär ser jag på det.

Alla människor behöver någon form av "tro" i sitt liv. Den här "tron" kan vara på gud, på ödet, på slumpen, etc. Men den behövs eftersom vi inte kan kontrollera allting i våra liv. När man kommer till ett vägsjäl och ingen av vägarna tycks bättre än den andra vill man gärna ändå "tro" på att det valet man gjorde var rätt. Vissa säger att gud hjälpte mig välja rätt. Andra säger att turen var på min sida.

Sen kan man ju diskutera om antika religioner som tex kristendom gör gott eller ont i dagens samhälle men själva "tron" i grunden är något människor behöver för att klara av osäkerheten som kommer med att leva. Antingen det eller så tror man sig kunna kontrollera och räkna ut allt hela tiden men det är knappast en enkel väg att gå och inget som passar dom flesta.

Ja det var ju en sida av saken.

En annan sida kan vara ; tror man på livet behöver man inte tro på gud.

Han Tage Danielsson skrev en Bok eller något med titeln: Utan tvekan är vi alla idioter. eller något liknande.
Du ska nog inte dra slutsatser som att gudstroende är dumma. Vi är alla blinda och ser inte mycket av verkligheten. Vi tror vi gör det. Men vi gör inte det.

Så du tror alltså på någonting och tron existerar därför i ditt liv. Håller du inte med mig då om att alla behöver något att tro på?