Religion - en mentalsjukdom

Det kan också vara så, att när man ev. hamnar i ett "sökande stadie" att man faktiskt tar sig igenom olika religioners innehåll för att hitta den som man kan anamma. Vilket inte är helt fel skulle jag säga, för det ger också möjlighet att jämföra - vad är rätt/fel för mig? För det är ju det som det slutligen handlar om, vad som rätt eller fel för respektive person i hjärtat.

Det är nog mest Jehovas vittnen som går dörr till dörr tror jag. Ser de mig på stan så slår det aldrig fel, de kommer alltid fram till mig av alla människor att välja på. Deras tillvägagångssätt är mission. Man måste inte öppna dörren och man kan vänligt men bestämt gå sin väg, finns inga måsten här.

Jo, men då tänker vi rätt lika ändå, varför tror du eller inte tror du som du gör och hur kommer det sig? Å andra sidan skulle religion på Flashback antagligen gå i konkurs då...

Varför jag inte tror på någon gud är ganska lätt att svara på. Vi kan leka en lek; varför tror du inte på vissa gudar, typ Oden, Zeus, Allah, m.fl. Antagligen hittar du svaret på frågan där.

Jag skulle aldrig leta i religioner vad som är rätt för mig. Det kan jag lista ut ändå. För det mesta blir det bra, ibland blir det dåligt. Då försöker jag ändra det. Eftersom ingen har hittat på en god Gud än, så är det inte ens någon ide att leta bland "heliga texter". Jag har ingen lust att gå och tycka illa om homosexuella, ha dålig kvinnosyn, dyrka något ont, m.m. De flesta troende får ju slå knut på sig själv för att tolka dessa texter till något gott. Det är väl där den mentala delen kommer in, för att knyta an till trådtiteln.

Ja du har en poäng där, jag kom ju fram exempelvis till varför jag inte kan tro på hur Gud beskrivs i Kristendomen för min egen del.

Ja det är en bra taktik också, för du lägger dig till med erfarenheter som du drar nytta av.

Jag förstår, du har lite ryckt ut saker ur sitt sammanhang och sen tolkar du efter det? Eller kanske utifrån hur en del enskilda personer handlar? Men är du säker på att det visar religionen föreskrivande? Eller har du helt enkelt gjort det lätt för dig? Jag säger inte du gör fel, jag bara tänker vidare lite. Därför ser inte jag en sådan koppling som du gör till att det skulle vara mindre mentalt instabilt att tolka texter så det blir något bra, eftersom det redan finns en struktur och förklaring, det gäller bara att läsa saker och ting i sin kontext och då behöver inte ens mentalitet blandas in.

Ja,fast jag tycker att det är dom troende som ofta rycker ut texter och citat. Jag försöker se med neutrala ögon. "Är detta gott eller ont. Är detta moraliskt?". Så brukar jag fråga mig själv när jag diskuterar olika texter. Ska en troende få "komma undan" med, "det var andra tider då" när jag påpekar något riktigt omoraliskt från bibeln? Själv skulle jag ha högre krav på Gud, om jag var troende. En Gud som inte klarar av att se vad som är moraliskt gott, oavsett människors syn i just den tiden, är han något att ha? Det är så mycket ondska och omoral i bibeln som folk bara viftar bort med "det gäller inte nu" och liknande. För mig räcker det med att Gud har tyckt detta var moraliskt gott, för att jag ska ta avstånd. Samtidigt säger många troende att Gud ändrar sig inte. Så något mentalt är det i vissa troendes hjärnor. Men jag vill inte kalla det mentalsjukdom.

Det troligaste orsaken till att någon kallar det ena eller andra för mentalsjukdom(eller något annat nedsättande) skulle jag tro har att göra med att man snabbt eller i affekt vill markera sin position.

Jag håller nog med dig till största del, men man kan fråga sig om man inte bör ingripa eller opponera sig mot vissa vägar till lycka? Som jag var lite inne på tidigare, tror jag man måste väga in när och till/mot vem/vilka ett budskap riktar sig. T.ex. bör inte barn indoktrineras från tidig ålder, utan ges redskap och så många perspektiv att de själva kan fatta beslut utifrån vilka de anser sig vara.

En religiös troslinje kan vara så hård sträng och kompomisslös att folk verkligen blivit sjuka.

Att behöva ideligen tolka en "guds ord" och identifiera sig som okunnig el. inte ens lita på sna sinnens förmågor som ju är egentligen värdelösa med tanke på ständiga tolkningar när texten självt ju var guds ord! tyder på att texten är oduglig som den är, nänniskan ogillar m.a.o vad som står och går och mår så dåligt av det dessutom..


Människorna mår inte bra av att läsa den och följa den, men med lite tolkning så försvinner mentala svårmodet? dock kan också tolkningarna i sig förorsaka fler svårigheter/hinder än lättnader... än vad som är bäst för människan, för att känna sitt livsberättigande.

Att låta människan ifrån hennes givna berättigande att forma sitt liv och respektera det , är i religiös kontext fel, ofta straffbart i frndamentalistisk interaktion och ses som regelbrott att hävda sin helt personliga integration. men.. religionsinmatnin kan som sagt, utvecklingshämma viklket är väldigt sorgligt, men också spill med människoliv som har så mycket mer att ge, än att bara stagnera i gudsrädsla eftersom auktoritetstron alltid kommer med på gudsköpet.

Vilket ju tydligt onfattar tok-kategorin "pådyvlande teism", som spillar sin egen och andras tid med oftast absurd pseudo-vetenskap, pseudo-filosofi och/eller semantisk akrobatik.

Och en religiös trodde att det var den allmänna indoktrinering med hela livet i skolan som gör folk inkapabla att förstå hur verkligheten ser ut!

Finns alltid två sidor till en mynt...

Kritiserar du den nutida akademiska metafysik, logik, epistemologi och vetenskap?

Det finns tråder där du i så fall har möjligheter för att belägga sånt verklighets-främmande trams.

Kritiserar allt skapat av en annan människa...

Litar du inte heller på din egen verklighets-uppfattning*? (Om du nu har nån alls, och inte är helt psykotisk).

* D.v.s. dina egna verklighets-sökande/-beskrivande möjligheter eller verktyg.

Vilka fina ord du använder när du begår hädelse går knappt att prata med dig innan man vill skicka dig till helvetet!

Dömer andra människor och dylikt, det är för orent för andligt folkslag!