Religion - en mentalsjukdom

Been there, done that.


Det besvaras bäst genom att undvika generaliseringer och istället använda så precis och specifik subkategorisering som möjligt.

Det är precis det jag INTE gör med min subkategorisering.


Behöver jag tillstånd för att subkategorisera? Iövrigt förmodar jag att den majoritet av teismen som är "vettig" gärna ser sig distanserade från pådyvlande, mentalt dysfunktionell teism.


Jag efterlyser manifesterat saklighet; det är bara att presentera sånt, så blir det säkert honky dory.

Dramaqueen, kanske dags för dig att börja förstå de ord och termer du tager i mun : uppvigling...

Ta reda på ordets innebörd innan du går till personangrepp på dessa onödiga grunder : topic är fortfarande RELIGIONEN som resonansbotten, för OCKSÅ förmörkad livssyn där livskvalitet kan gå(och via dokumenterad erfarenhet så också skett varför topic är RELEVANT) förlorat.. inte enbart.. förhärligandet och gudstron som en vinst av idel glädje och behag.


DET topic, du helt enkelt icke tycks förstå vad det öht handlar om, nej handlar inte om dig!


Men du har dig själv som bränsle, och det genomgående - fall på eget grepp.

Igen, detta topic är ännu högaktningsfullt, relevant.

Har du saklighets-allergi/-fobi, sen min efterlysning av saklighet gör dig så frän? Det är ju en tydlig indikation på emotionell instabilitet som jag vill klassificera i kategori 2.

Vissa medlemmar behöver inte placeras i fack öht, man spatserar så frivilligt egna meriter rakt in i emotionellt in i uppeldande gudsförledande egensinnighetens platå och står där och tittar utåt ofärstående..

Dit in vart det var meningen att förhålla sig objektivt men upptäcker ni att det inte längre går?
Eller vad?
Att kombinera en selektivt upptagen livstro, med förmågan att selektera lite objektivt, åtmnstonde?


Lite olyckligt men kan ha med omognad, ointresse och kunskapsbrist att göra. Man har så fullt upp med att fila på sin gudsförklaring.


Att det sedan har med arrogant trotsighet att göra också, ja det är inte okänt att mentalt störda (på en skala...) individer sällan medger att deras "signaler från gud" inte... är självinducerade.

Tyvärr finns rätt många som börjar utåtageranden, nöjer sig inte med "diskussion och resonemang" , det är det där med aggreggerandet som är så emotionellt antänt.

Beming skulle mot alla odds ha rätt, och drog sig inte att svartmåla vad än som inte bejakade hans rätt sjuka inställning mot än det ena än det andra till slut.

Så sjukdomsvinst kan gå hand i hand med vinsten i att tro sig ha fått-fatt-i-gud, att ha "exklusiv" hävd mot andra och då vetenskapligt resonemant som-inte-fått-fatt-i-gud... som ju faktiskt ej heller påstår sådant extraordinärt... mervärde ur framtidskänslan.. och "sanningsanspråken" med det.


Men det ser enormt olika ut, en neurotisk livsattityd är inte lik den andre, och av naturliga skäl... eftersom varje person... har samtidigt personliga egenskaper och egenheter.. som dras in i aggreggerandet istä. för nyktert resonerande för gudstro... och att deras verklighetsuppfattning, börjat upplösas.. olika allvarligt, så klart...

..vissa klarar ändå av att t..o.m jobba, med de lider lite kval, för de vill ju så gärna att deras gud bejakas mer i öppen dager... att gud.. ska få bli första premiss, igen... som i de mycket forna dagarna.

Ack, vad svårt att behöva ses som människa, i sin nakenhet.

Child you poor child of destiny-faith, för dig är allt av objektivitet bläh...

En religionsskadad individ, skulle med all säkerhet inte må bra av denna offerkofte-mentalitet du yttrar.

Börja lära dig mentalsjukdomarnas uppkomst, så ska du nog kunna förhålla dig seriöst här i tråden.

Tills dess, får du ägna dig av dina sårade känslor och slicka dina sår, av alla de "projektiler du upplever dig träffad av"


lite sorgligt, hur skevt du tar upp något så enkelt som "ett topic" för du förmår inte avgränsa var topic brjar och var det slutar. din känslovärld, är liksom irrelevant, särskilt i att greppa termerna, dels religionsfilosofiska termer, sedan vetenskapsfilosofiska termerna : och hur de möts i komplexicitet.. där det faktiskt spårar ur för en del.. dem, som avses i denna tråd : vilka yttringar det kan få, t.ex neuroser men olika bejakande samt olika förnekade.


man får undra om du öht avslutat grunskola och sedan ens satt din fot på ett gymnasium och att du är helt black om foten vad gäller högre studier, det kräver ingen kommentar ens.

enl de kriterier som vi har i detta landet.. sedan internationellt, där står du ju tomhänt, gå och ta dig en macka så du får upp blodsockret lite ist. för detta mycket andefattiga tramsande du ägnar dig åt i tråden eller något, eller fortsätt dina stunder-av-utbyte, på bibelforum och sådant.

Och med skepticism, kommer man ofrånkomligt till en annan term : eskapism


Att söka gud.. är ett så pass mastodont känsloarbete, att jag ser flyktiga eskapader som närmast nödvändigt ofrånkomliga, men sedan ska man tbx också. för att alls styra sig åt sådant håll som nu "guds andemening" t.ex..

Det appellerar någonting, som behöver lätta på foten.. vilket alla inte klarar, dem som förlorar sig...

,,,det är det alla medlemmar, uppenbart misstolkar, att topic avser dem som blir störda i sin kognitiva utveckling, där mental kapacitet kräver fortsatt respekt för den existens som nu är, och inte kan förflyktigas med vilka tolkningar som helst, att äga anspråk, det är anspråken som kan bli så förfärliga...

...och slött bejaka, dem som redan tappat fotfäste - prsonligen hyser jag en hel del ömmande för dessa, som har det ibland otroligt jobbigt med inre kval. jag förfäktar inte över dem, sett för många sådana fall.. att kunna förlöjliga det.

så miss dramaqueen här och hennes nyae bundsförvant, jag ser att dessa och några till helt enkelt saknar den djupare respekt som kan krävas.

den ene saknar bildningen som krävs, ja båda egentligen.

det är inte så attuttalade neuroser är barnlek... iaf inte om du frågar mig, det färgar av sig ofta i social interaktion till nackdel för den med felaktigt bajakad "gudstro"

men går man in i tråden i syfte att göra sig bekräftad, är det annat... man får inse att flashback funkar som också jössesarena, inget mig emot... men man får då ta "käftsmällarna" där de är relevanta.

ämnet mentalsjukdom med allt tyckande, är lite för sorgligt, mentalt förvanskad verklighetsuppfattning men där gud och religionen ist. agerar terapi via trosmannual.. tja.. ett kapitel helt för sig självt.

vi har gått in på det, antal ggr redan, så jag ska icke bli långrandig - ger mig ut i solen några timmar nu.. brb


/ take care

Ja, det verkar ju nästen vara en spegel-effekt. Dess mer (filosofisk) skepticism, dess mer eskapism kokar den pådyvlande teism ihop som en kneejerk-effekt ... tills det till slut når nivån av delvis (eller hel) verklighets-förnekande i en flykt in en retorisk/demagogisk bubbla.

Goddag ... yxskaft.

Du hade väl inte tänkt dig, att jag skulle lägga ner min speciella typ av religionskritik p.g.a. att några pådyvlande och mentalt dysfunktionella teister upptäcker att jag kan vara en besvärlig opponent och att dessa så plötsligt blir självömkande.

Vi kan ...på lämplig tråd ... diskutera "självinsikt" i tros/religions-relevante sammanhang (om du nu vill ge dig in på ännu en auktoritets-dyst).

Det sakliga i din pop-psykologi lysar fortfarande med sin frånvaro.