Citat:
Ursprungligen postat av Reoshi
Jag gillar att föra debatter om just detta ämne i hopp om att få mer kött på benen.. Själv är jag såkallad "ateist", men för det säger jag inte att det omöjligen kan finnas en gud, och just därför jag är så glad åt dessa diskussioner. Blir gärna motbevisad, jag tror verkligen bara på det jag tror är rätt, och är väldigt öppen.. Jag lägger dock stor vikt vid logik och än så länge har jag inte sett ett ända vettigt argument som stödjer teorierna om en "gud".
Ser ingen särskild vikt i att övertala någon, men självklart anser jag ju själv att jag har rätt, och vill veta varför andra tycker annorlunda.. Hittills är allt jag fått höra "Jag träffade gud" "det känner så rätt" osvosv..
Den dagen den upplevelsen, men tills dess ser jag absolut ingen anledning att tro på något sådant som gud, och jag tycker att troende faktiskt saknar logiskt tänkade och förmågan till känslomässig källkritik..
När jag trippade lite för ett par timmar sedan blev jag grymt försjunken i tankarna och började tänka på detta, tänka "hey nu ska vi se om jag kan hitta gud", men inte ens då gick det, och jag var sjukt hög..
Kommer inte förbi det där logiska tänkandet ens med droger ;/
Men en sak, om jag aldrig hade hört ordet gud, om religonen inte fanns överhuvudtaget.. Skulle jag aldrig, aldrig komma in på tankar om något sådant, skulle framstå så absurt.. Total avsaknad av logik och jag har som sagt mycket svårt att föreställa mig vad som skulle leda mig till denna slutsats, samma sak om min dator skulle flyga upp i taket helt plötsligt och sedan börja lysa rosa.. Jag skulle inte anta att spöken fanns för det, nej, det finns tyvärr inget i det som pekar mot nånting. Jag kan helt enkelt inte förklara det och är inte tillräckligt desperat för att ta till någon sådan förklaring som "andar" "spöken" etc. Samma sak gäller religon och gud, ser inget som pekar mot detta, att tro handlar om att söka ett svar som inte finns där, därför tar man till sig detta substitutet Gud.
Varför skulle inte Gud kunna vara logisk? Ja menar det beror ju på vad man ser som gud.
Låt mig berätta lite om min tro.
Jag är varken övertygad kristen, muslim, jude eller buddhist. Men jag ser sanningar i alla dessa religioner. Men samtidigt kan jag acceptera att det kanske inte finns någåt "mer" samtidigt som jag faktiskt tror på att det finns det.
Till exempel det här som Jesus har sagt: "Ingen kommer till himmelriket utom genom mig"
Det här kan man ju tolka lite olika. Vem har sagt att himmelriket ligger uppåt? Jag menar himmelriket kan ju finnas inom oss och då stämmer det överens med buddhismens nirvana. Om vi blir ett med Jesus, alltså ett med Gud, så finner vi himmelriket inom oss. Sen kan man ju tro att allt är Gud, alltså att jag och du är gud, och alla människor är gud bara utan att veta om det. Det innebär att ifall man blir ett med sig själv, (med andra ord blir man sig själv, du vet det som tjatas om överallt att man ska vara sig själv) så blir man ett med Gud.
Jag tror att ifall Gud finns så är mitt ego (det som absolut är jag) lika med gud. Typ.
Och tänk nu såhär att ifall nu våra egon är sammankopplade och alla vi egentligen tillhör en enda stor massa, så är det väl ändå inte så ologiskt? Kanske något som vi inte riktigt förstår men som man kan förklara men inte med vår hjärnkapacitet? Kanske man måste meditera sig fram till sånt som Buddha gjorde? Fan vet jag.. Men jag ser inget ologiskt i det.
Jag ser en stor sanning som jag redan bevisat för mig själv flera gånger i det buddha säger. Alltså det här med att rena våra sinnen från skräp. Egentligen vill människor hålla samman, egentligen vill alla känna kärlek och sammanhållning, men det är bara vissa grejer (läs:skräp)som hindrar en från att upptäcka vad man egentligen vill och så sitter man där nergrävd i konflikter när man har en mycket enklare och skönare väg MITT FRAMFÖR NÄSAN PÅ EN!
Ser inget ologiskt med min tro, men du får säga till om något inte riktigt stämmer.