Den stora tråden om Lucid dreaming [/Mod.]

Det går, men det är svårare. Om du är vaken och går rakt in i REM-sömn så är det lättare att komma ihåg ditt mål att klardrömma eftersom du tänkte på det nyss. Lägger du dig som vanligt så har du haft timmar av djupsömn före och flera perioder av REM vilket gör att dina mål lätt försvinner.

Ska du klardrömma utan att behöva vakna så förlitar du dig på att de vanliga drömmarna du har innehåller nåt som får dig att förstå att du drömmer, vilket är en förmåga som du får indirekt genom träning med reality checks i vaket tillstånd. Tänker du på lucid dreaming konstant hela dagen innan så ökar du dina chanser.

Gick du till affären och frågade om det lugnat sig?

Och hur tänker på någon man inte känner till hur det är?, upprepa den tomma frasen, klardröm, klardröm
Hur ser en sådan reality check ut, ursäkta men det här är ganska svårbegripligt

Realitychecks går ut på att kontinuerligt när du är vaken kontrollera om du drömmer eller inte, för att göra det till en vana som sen överförs till dina drömmar. Det finns många sätt, men jag tycker det bästa är att hålla för näsan och försöka andas genom den. Det går inte när du är vaken, men nästan alltid när du drömmer. Kan du andas genom näsan så vet du att du drömmer. Ställ en klocka på din telefon som påminner dig varannan timme eller nåt och gör en reality check varje gång.

Vill du bli bra på att klardrömma så är detta nästan ett måste, plus nån form av dokumentation av dina drömmar efter du vaknat; det kommer göra så att du kommer ihåg framtida drömmar bättre och allt kommer kännas klarare.

Att tänka på lucid dreaming rent generellt hjälper eftersom du har större chans att det kommer på dina tankar när du faktiskt drömmer, och då har du också en klarare bild på din vilja att klardrömma, och då kan du göra en reality check för att se om du drömmer. Du behöver inte veta exakt vad det är, bara ha själva fenomenet och dina planer att klardrömma i tankarna, kombinerat med reality checks.

Nej, jag har inte ännu vågat mig på att göra detta, tyvärr. Just nu är jag bosatt utomlands så jag är långt borta. Något av en tråkmåns, jag vet...

Är det nån fler som varit med om att hjärnan hakar upp sig i vaket tillstånd? Har hänt mig en gång. Hjärnan upprepade samma sekvens som alltså hände om och om igen. Det var alltså 100% verklighet för mig. Om man nu tänker att hjärnan står för alla synintryck och att den så att säga reproducerade dessa intryck som en upphakad grammofon.....dessa sekvenser upprepades så många gånger att jag trodde jag dött och detta var det som hände efter döden, jag trodde att jag nu hamnat i det som vi kallar för "helvetet" och att detta skulle pågå för evigt. Jag kunde alltså tänka fritt samtidigt, men inte påverka vad jag gjorde. Jag var fången i händelsen, och det var 100% verkligt. Vet inte vad min kropp gjorde egentligen under denna episod, och vet inte heller hur länge det höll på. Kändes som en evighet, men det kanske bara rörde sig om tio minuter? Märkligaste händelsen någonsin, har aldrig läst om någon som upplevt detta, skulle vara intressant att få någon förklaring eller höra om någon upplevt nåt liknande.

Hittade just denna tråd och kände att jag bara måste skriva av mig efter nattens upplevelse. Det är nämligen så att jag tror eller snarare är rätt så säker på att jag för första gången i mitt liv fått erfara sömnparalyse följd av lucid dreaming.

Så det började med att jag gick och la mig väldigt sent, runt morgonkvisten för att vara specifik. Blev tvungen att kliva upp bara ett par timmar efter då jag hade ett möta att vara delaktig i så fick inte många timmars sömn den natten. När jag kommit hem var jag rätt så jävla slut men gick ändå inte och la mig direkt som jag först kände för. Istället satte jag mig ner och spelade tv-spel i ca en timme innan ögonen började att ge upp och jag beslutade mig för att ta en lång tupplur. Inte ens denna gång blev den särskilt långvarig då en kompis ringde och väckte mig strax efter jag somnat och ville snacka en stund. Efter jag motvilligt lyssnat på vad han hade att säga försökte jag att göra ett nytt försök att få lite sömn och det var då det hände.


Det började med att jag kände hela min kropp bli stel och paralyserad. Detta följdes av ett högt vibrerande ljud precis vid örat följd av röster och fotsteg i vardagsrummet. En bit in i detta så klev jag helt spontant upp ur sängen men det jag inte insåg var att vid tiden jag klev upp så var jag redan i drömmen. Jag minns inte exakt vad det var som hände då det blivit lite suddigt nu men minns att väldigt märkliga saker inträffade i min lägenhet där jag bland annat fortfarande hörde röster och möte även människor som jag inte känner. Minns även att jag vid ett flertal gånger vaknade i drömmen och tänkte "Ahh det var bara en dröm" ovetande om att jag fortfarande var i den. Detta upprepades kanske 3 eller 4 gånger innan jag vaknade på riktigt alldeles utmattat.

För den saken så tyckte jag att det var en riktig cool och häftig upplevelse som även motiverade mig till att fördjupa mig mer i det spirituella och jag hoppas att det finns någon med mer erfarenhet som kanske kan guida mig om hur jag ska fortsätta och även kunna utnyttja drömvärlden till max.

Den enda som gjorde mig en aning besviken var den att jag misslyckades med att urskilja dröm från verklighet dvs det slog mig aldrig att jag drömde utan trodde på fullaste allvar att jag var vaken vilket ledde till att jag inte fick ut så mycket av min resa. Kände mest att jag bara gick runt i min lägenhet och försökte lösa alla konstiga saker som inträffade men jag hoppas kunna bli bättre på det.

Är det fler här som ibland kan blunda och se saker innan man somnar? Eller som ibland befinner sig i en dröm och känner att om man pratar så kommer man vakna, och gör man det så kan man även höra sig själv prata i "verkligheten"?

Yes. Bildspel framför ögonen nästan varje kväll.
Brukar även väcka mig själv genom att skrika i drömmen för då gör jag det även i verkligheten. Brukar ta några försök då jag mest kippar efter luft men sedan går det. Maken älskar det... 😬

Kära flashbackare!

Jag minns en återkommande dröm jag brukade ha som barn. Rummet jag befinner mig i är dunkelt, det är svårt att urskilja möblemanget som blott ger sig till känna som svarta silhuetter vars former inte riktigt vill ge sig till känna. För varje litet, ljudlöst steg jag tar så måste jag stanna upp för att lyssna så att någon eller något inte har hört mig. Länge stirrar jag ut i ett kompakt mörker för att se så att inget är i rörelse innan jag fattar mod att ta nästa steg. Och så fortsätter det tills jag slutligen lyckas leta mig fram till den räddning som ska skingra alla illavarslande skuggor. Lampknappen.

Många år senare så ser jag en film -som jag inte minns så mycket utav, eftersom det nu är många år sedan som jag såg den- som handlar om just drömmar, klardrömmar ...eller kanske om livet i sig är en dröm. Något åt det hållet. Filosofisk, och mycket dialog. Den är också animerad på ett säreget vis vilket bidrar till en väldigt surrealistisk stämning. En av karaktärerna säger vid ett tillfälle något som fick mig att le, bitterljuvt, eftersom jag känner igen det så väl; att i drömmar så kan man aldrig släcka eller tända lampor.

För några månader sedan läste jag en bok om klardrömmar. Eftersom jag alltid haft lätt för att minnas mina drömmar -jag har också vid ett fåtal tillfällen innan dess upplevt klardrömmar, som i samtliga fall mynnat ut i flygdrömmar- så kändes det som om förutsättningarna var goda.
Jag började utföra verklighetskontroller i tid och otid. Jag använde mitt digitala armbandsur för detta ändamål. Jag började skriva ner mina drömmar i en drömdagbok vilket skulle visa sig vara svårare än jag först kunnat tro, av olika skäl, som jag lämnar därhän. När jag vid ett tillfälle utförde en verklighetskontroll så hade batteriet i min klocka tagit slut, displayen var tom och drömmen fortskred som en vanlig dröm. Jag befann mig utomhus och skulle göra en verklighetskontroll men det skarpa solljuset gjorde siffrorna oläsliga, jag drömde vidare som vanligt ännu en natt. Jag befann mig i ett dunkelt rum, och att läsa av klockan var ogörligt. Jag famlade mig fram i mörkret tills jag fann en lampknapp, jag tryckte men inget hände. Jag mindes drömmar jag hade haft i min barndom, där lampknappar inte fungerar och möbler som hotfullt tornar upp sig snart skulle visa sig vara det som jag befarat -troll. Ett annat minne dök upp, en kommentar ur en film jag sett för längesen, att i drömmar kan man aldrig tända eller släcka lampor. Och då visste jag att jag drömde. Jag letade inte ens efter en väg ut ur rummet, ett scenskifte och jag flög, högt, högt i det blå!



Jag hade några fler klardrömmar efter det, men hela projektet kom av sig lite av olika orsaker. Jag för dock fortfarande drömdagbok. Filmen som jag såg heter waking life (2001). Boken jag läste heter Are you dreaming av Daniel Love. Väldigt bra bok som jag kan rekommendera om man är intresserad av ämnet.

/AÄE

Ursäkta om det har avhandlats tidigare i tråden. Går det att köpa Galantamine receptfritt från en svensk återförsäljare?