handlandets principer

Angående Titanias inlägg: Just idag råkade jag vara sugen på att skriva ett inlägg i en maillista om taoism. Kanske skulle jag för tydlighetens skull påpekat något om det där med (den mycket avgörande!) skillnaden mellan att tala om tao och att faktiskt känna/leva genom/i tao. Om vi någon gång stöter på varandra lovar jag att bjuda på en jättestor god glass!

Kwan: Njaääööää... Alltså, nu känner jag mig lite kluven här och jag vet inte om jag uppfattade din fråga helt rätt. Vad exakt menade du med "en sådan princip"? En fullständig princip som skänker total klarhet i tillvaron?
Isåfall... "Klarhet", på vilket sätt menar du? "Klarhet" som i förståelse för alla skeenden ellet "Klarhet" som i att leva relativt friktionsfritt mot sig själv och sin omgivning?

Touche...

Det jag var inne på var nog det du kallar förståelse för alla skeenden. Men därav följer ju faktiskt inte att man finner "harmonidelen" av taoismen. Läste om ditt meddelande nu och jag får nog erkänna att mitt meddelande var lite out of place. Dock står jag fast vid dess innebörd...:)

Tre skatter äger jag enligt Tao/Lao Tzu
Kärlek, måtta, tillbakadragenhet
mao
handla mot dem
hls Colan

Jag citerar "efterordet" i Stefan Stenudds svenska översättning av Tao te ching:

"De tiotusen tingen bär yin och omfamnar yang, säger Lao Tzu. Båda är närvarande och nödvändiga, såsom mysteriet och manifestationerna båda är det. Men Lao Tzu finner ändå en favorit i yin, det underdåniga och kvinnliga."

Exakt detta är mitt intryck av Lao Tzu's texter också. (Får inte riktigt samma intryck av Chuang Tzu.) ...och faktum är att det sättet att beskriva tao stör mig en aning. (Bara ytterst marginellt iofs, eftersom jag ändå tycker mig få ut väldigt mycket av texterna.) Så som jag ser det är det just i medelpunkten mellan yin och yang som balansen uppstår, och inte närmare yin. Visserligen kan man väl säga att dagens samhälle i stort är förskjutet på tok för långt åt yang-hållet till, och därför är i behov av mer yin, men det känns ändå lite märkligt tycker jag.

Underdånighet, wu-wei (att göra utan att handla) etc har väl sin plats likväl som okonstlat "görande" och handlande faktiskt har sin plats också. Utan att någon av dem är generellt "bättre" eller "sämre". Någon som har någon synpunkt?

/Mats

Visst, jag håller med, och jag föredrar nog Zhuangzi (Chuang Tzu) eftersom han känns mer paradoxal, mer (natur-)mystisk, och generellt sett mer benägen att förklara sig med hjälp av exempel och historier - ett sätt som känns mer "taoistiskt" än att Lao Zi's ibland något abstrakta uttalanden.

(Nog för att jag gillar när Lao Zi säger saker som "Att styra är ett land är som att steka små fiskar", en mening som jag inte förstår över huvud taget.)

Jag menade:

"Att styra ett land är som att steka små fiskar"

Haha... jo. :)

Just Lao Zi's idéer om hur "landet"/"folket" ska styras ger mig generellt sett ett lite mindre tidlöst intryck än andra idéer om han förmedlar. Troligtvis vet jag helt enkelt för lite om hur Kina (eller eventuellt bara någon delprovins av kina?) styrdes på den tiden för att riktigt kunna sätta dom idéerna i sitt rätta ljus. Något säger mig att det finns ganska fundamentala skillnader mellan deras syn på makt/styre och vår demokratiska sammhällssyn.