Människor eller robotar i rymden?

Inspirerad av mitt eget inlägg i senaste ISS-tråden tycker jag att det är dags att ta reda på var ni flashbackare står i människa-robot debatten.
Frågan är alltså: Tycker ni att man ska fokusera resurserna på att utforska solsystemet med hjälp av robotar eller ska man satsa på att skicka iväg människor till nya spännande platser?

Det är inte en lätt fråga. Robotar har en stor fördel med att man kan utföra fler uppdrag för mindre pengar. Man sätter upp ett mål där man bestämmer sig för vad man vill veta, sen konstruerar man en maskin som utför uppdraget.
Lite massa behöver skickas och man kan strunta i hemresan i bästa fall. Säkerheten blir mer eller mindre en ekonomisk fråga och man kan kosta på sig ett eller annat misstag.
Extra spännande om man är tekniknörd då det involverar autonoma system med tänkande maskiner och annat smått och gott.

Men människor har sin charm. Även om det inte finns något bättre än robotar så får jag erkänna att jag vill se människor på mars innan jag dör, mest för att det skulle kommas ihåg som en milstolpe i mänsklig utveckling för all framtid.
Sen har ju människor sina egna fördelar. Man kan improvisera uppdrag enklare när man väl är på plats.
Nackdelarna är dock mycket uppenbara. Det kostar multum och lite till. Inte nog med att man måste bära med sig otroligt mycket mer massa, sen ska det vara otroligt säkert också vilket kostar pengar.
En fördel som ofta missas är att det tilltalar allmänheten på ett helt annat sätt vilket gör det enklare att motivera dom stora kostnaderna för skattebetalarna.

Själv lutar jag nog åt att föredra robotar för tillfället. Men jag kan ändra mig i takt med att vi lär oss mer om solsystemet och rymdfärder. Om man bara kommer över den allmänt rådande atomskräcken så ställer jag mig nog i människo-lägret.

Ser fram mot en givande debatt. Inga funderingar är för dumma för att tas upp.

Varför välja? Vad gäller kostnaderna så kommer dom att pressas ned om man tillåter privata rymdfärder.

Obemannade rymdfärder är att föredra rent ekonomiskt, människor är bara i vägen.
Men rymdfärder är helt ointressant för mej utan människor i rymdfarkosterna.

Har man en begränsad budget så kan man vara tvungen att välja var man vill lägga fokus. Nasa har iofs råd att skicka sonder just nu, men vad händer när man ska bygga månbasen, eller åka till mars för den delen?
Sådana superprojekt har en tendens att svälja budgeten för många andra projekt. Se bara på apollo som exempel. Det har knappast blivit betydligt billigare sedan dess att resa till månen.

Vissa förespråkare av bemannade rymdfärder brukar ofta påpeka människans överlägsenhet över robotarna genom att hänvisa till vår förmåga att improvisera och utföra komplicerade uppgifter. Detta stämmer förvisso, men man bör inte glömma att maskiner på motsvarande sätt faktiskt kan göra saker som människor inte kan. Robotarnas/rymdsondernas styrka är att de kan resa extremt långt utan psykiska och fysiska påfrestningar. De är dessutom inte i behov av kostsamma bekvämligheter såsom andningsbar luft och tempererade miljöer, vilket leder till fler men billigare resor och i förlängningen mer forskningsdata. Av dessa anledningar brukar jag hålla starkt på obemannade rymdfärder när det gäller solsystemets utforskning i stort.
Nu är det så klart väldigt svårt att göra långtidsbedömningar av sådant här. Det är möjligt att den forskning som bedrivs ombord på ISS kan leda till mer kostnadseffektiva och säkrare bemannade rymdfärder i framtiden, men å andra sidan kanske AI-forskningen kan ge oss oerhört smarta och mångsidiga utforskningsrobotar att skicka iväg. Med utgångspunkt från vad vi kan se idag dock, finner jag personligen att argumenten för obemannad rymdutforskning överväger (fler resor + lägre kostnad + eventuellt smartare och bättre robotar i framtiden.)

Detta kanske är lite utanför ämnet, men jag upplever ofta att rapporteringen kring bemannade rymdfärder har en unken doft av vulgär hjältedyrkan. Istället för att fokusera på den oerhört fascinerande vetenskapen och teknologin, brukar nyhetsrapporteringen oftast handla om astronauterna och deras vedermödor under färderna. När det skjuts upp en ny raket är det tydligen intressant nog för de vetenskapligt illiterata journalisterna, men några forskningsresultat, hur intressanta de än kan tänkas vara, rapporteras nästan aldrig i större media.

Lika häftigt som det antagligen var för farfar och farmor att se Neil Armstrong i direktsänding 1969, lika snopet känns det nu när vi vet att det inte blev några turistresor till månen för $100 000. Och att det eventuellt inte kommer bli verklighet ens under våran livstid...

Jag tycker ändå att det kunde vara värt att bygga en internationell månbas, främst för att befrämja samarbete mellan nationer. Man skulle kanske kunna tänka sig ett stort teleskop på månen också.

Bortsett från en internationell månbas så är jag helt och hållet på robotarnas sida. Hellre 100 robotar som vistas på Mars kontiunuerligt, än 6 människor som gör ett kort besök på 60 dagar.

Men om problemet är vulgär hjältedyrkan så är lösningen fler människor i rymden. Tag flygets historia. T.o.m. de första betalande passagerarna sågs som hjältar, trots att de i praktiken inte gjorde mer än en lika tung postsäck.

Idag så är flygresor inte det minsta uppseendeväckande. Flygpassagerarna avgör själva om flygresan är att se som ett spännande äventyr eller ett bekvämt fortskaffningsmedel.

Än i dag så har endast tolv personer gått på månens yta. Inte fler än att de skulle få plats i min lägenhet. Men de som har åkt charter till Mallorca sju gånger, varken mer eller mindre, är "oräkneliga".

Varför människan inte skulle kunna leva ute i rymden utan att det kostar skjortan förstår jag inte. För människan är nämligen inte anpassad till ett liv på Jorden, hon är anpassad till ett liv i östra Afrika. Minsta fattiga backstugesittare förfogade över en imponerande samling teknologier och strategier för att kunna överleva i den kalla Norden.

Rymdturismen är snart här. Virgin galactic räknar med att komma igång med sin verksamhet år 2009 och kommer till en början att flyga 6 personer till ca 110km höjd en gång i veckan för 1,4 miljoner SEK per biljett. Målet är dock att det ska bli betydligt billigare med tiden och att flygningar ska ske dagligen.

http://www.virgingalactic.com/flash.html

Vore kul om dom lyckades ta sig till low earth orbit med någon framtida farkost. Har för mig att branson sa att det var ett framtida mål i någon intervju.
När den privata sektorn kommer igång tror jag det börjar hända saker. Fast fort kommer det nog inte att gå om dom bara har turism som enda inkomst.

Japp, om det inte går åt h-vete med Spaceshiptwo så är målet att nästa modell ska kunna nå low earth orbit. Fast det är väl betydligt svårare att göra det någorlunda ekonomiskt va?

Ja. Det går åt långt mycket mer soppa för att komma upp i dom hastigheterna. Om inget revolutionerande händer så kommer det att kosta pengar att göra dom flygningarna. Vet inte hur mycket man sparar ifall dom skulle köra med samma koncept som SS1-2 (ha olika framdrivningssystem beroende på om man är i atmosfären eller på väg ut i rymden).
Men om Richard Branson säger att det är ekonomiskt möjligt så är det säkert också det.