Jag börjar då såklart med den elegante - Manuel Rui Costa.
I mitten på 90-talet så började jag följa fotbollen på riktigt och i Italien i Fiorentina så spelade en liten portugis vid namnet Manuel Rui Costa. En riktig elegant mittfältare som hade en enorm blick för spelet.
Jag blev kär. Han var den ultimate fotbollsspelaren enligt mig, även om han inte var 'bäst' så var det alltid honom man var när man körde fotboll själv med kompisar.
Sedan dess så är Fiorentina mitt andra lag och jag har följt Rui så bra jag kunnat genom åren.
Även om jag vet att han har sitt hjärta i Benfica så gjorde han mycket gott för Fiorentina under de åren han spelade för dem.
Det hela började när jag som barn i början av 90-talet började se engelska ligamatcher på lördagar, som barn gillar man mål - vilket Shearer bjöd på i överflöd.
När jag blev lite äldre började jag även uppskatta hans uppenbara ödmjukhet och anspråkslöshet. Naturligtvis är karln extremt tråkig, men parat med hans klubblojalitet och enkla spelstil så växte bilden av "en man som gör sitt jobb" fram. På det hela taget mina bevekelsegrunder lite grumliga, men jag gillade verkligen Alan Shearer.
Nuförtiden är det lite mer oklart, ska be att få återkomma i frågan.
Har aldrig varit ett fan av fransk fotboll, visst kan jag imponeras av skönspelet från vissa lag där, och kan tycka det är charmigt att vissa lags publik ser fin fotboll före bra resultat. Men annars är det inte mycket alls faktiskt.
Men när jag var på Djurgården - Bordeaux för ett par år sedan så såg jag den absolut bästa fotbollspelaren i mitt liv. Då har jag ändå varit på Djurgården - Juventus och ett ex antal landslagsmatcher. Men vad den spelaren gjorde så fort han hade bollen, så fort Bordeaux hade bollen, så var det liksom någonting som satte en klump i halsen.
Hans styrka, blick för spelet, kyla och smarthet var det man föll för den matchen, och då var ändå inte dte en match där han presterade särskilt bra. Men det var känslor som sa klick på allvar, och jag är glad att jag fick se en av mina favoritfotbollspelare innan han la skorna på hyllan.
Sen gillade jag även Dugarry tidigare, VM 98 var året mina känslor för honom vaknade till liv. Men under den matchen insåg jag ett faktum. Han var för mig världens bästa och största fotbollspelare jag sätt. Därav min favorit.
Detta är inte en helt enkel fråga, hade jag varit äldre hade jag nog svarat Beckenbauer, men eftersom jag inte är det så svarar jag istället Vinnie Jones. Skönare kille får man leta efter gav alltid 110% vilket kunde resultera i härliga konflikter med mot och medspelare.
När jag var yngre så var Ian Wright favoriten med tanke på alla mål han gjorde i Arsenal, blev kär efter den match jag såg på Highbury 1995.
Det finns många härliga spelare, men Vinnie Jones är nog ändå min klara favorit, med på listan finns också: Cantona, Gazza, R Koeman, Viera, Roy Keane och Ballack fram tills han flyttade till Chelski.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!