Svenska vapen under andra världskriget

För att brodera ut det lite:

Patron m/32 (8x63mm Bofors) togs fram för ksp m/32. Hylsdimensionerna är väldigt lika .30-06 och patronens totala längd lika 6,5x55mm, men laddningen är kraftigare än i .30-06. Så kraftig att gevär/karbin m/40 (ombyggda Kar98K från Mauser) i 8x63mm är det mest kraftfulla infanterigeväret någonsin (försöksmodeller undantagna). Rekylen var så kraftig att man tvingades montera en speciell mynningsbroms på m/40, vilket medförde att det inte gick att montera en bajonett på bössan. Gevär/karbin m/40 användes av soldater i ksp-enheter med ksp m/32. Patron m/32 fanns i ett flertal olika varianter inklusive pansarbrytande och brandprojektil.

De flesta gevär/karbin m/40 såldes till Israel efter kriget, och blev senare ombyggda till 7,62x51mm där, så m/40 i originalskick, för 8x63mm, är sällsyntheter.

(Jag envisas med att skriva gevär/karbin därför att båda beteckningarna används i litteraturen för m/38, m/39 och m/40)

Njae, Kg 21/37 och 39 Bren (inte 40) är inte några tunga kulsprutor, utan precis som beteckningen anger kulsprutegevär (Kg). Till det kommer Kg 40 SAV som var ett inhemskt bygge och som inte fanns i någon större mängd.

De tunga kulsprutorna hette Ksp m/14 (österrisk-ungerska Schwarzlose med 6,5 mm kaliber) och Ksp m/36 med 8 mm kaliber.

En typisk skyttegrupp bestod av 11 man: 8 gevärsskyttar, 2 man som skötte ett kulsprutegevär samt en gruppchef med kpist.

Det verkliga sorgebarnet i den svenska armén då som nu är var artilleriet där man dels hade färre pjäser per batteri jämfört med andra länder och dels hade pjäserna mindre kaliber jämfört med andra länder.

Vid krigsutbrottet var standardpjäsen i artilleriet 7,5 cm kanon m/02 med trälavett. En artilleribataljon hade tre batterier med denna pjäs, två batterier med fyra pjäser och ett batteri med tre pjäser (totalt 11).

Som jämförelse kan nämnas Tyskland som hade 10,5 cm haubits som standard vid krigsutbrottet. Varje bataljon hade även här tre batterier men med 6 pjäser per batteri. (totalt 18).

Automatgeväret motsvarar inte amerikanska BAR, som i Sverige kallades "kulsprutegevär" (kg). Ett sådant ingick i varje skyttegrupp. Kg m/21 och kg m/37 var båda av Colt Brownings konstruktion.
Det svenska automatgeväret ag m/42 började ersätta repetergeväret m/96 i skyttegrupperna under de senare krigsåren. Ag m42 är en halvautomat och kan således inte skjuta automateld.

Fantastiskt, 6 år efter diskussionen dött ut så dyker någon upp och fortsätter som om ingenting hänt...

A andra sidan ar det lovvart att det faktiskt finns anvandare som anvander sokfunktionen.

Äntligen fick vi klarhet. :)

Lite nyfiken på hur bra Ag m/42 var med tanke på hur struliga de andra ländernas halvautomatgevär var vid den tiden. Det var väl egentligen bara M1 Garand som var riktigt lyckad.

Vad jag vet är det väldigt skicklig på att äta tummarna av amerikanska hobbyskyttar nu för tiden.

För en ganska bra genomgång av bössan.

http://www.youtube.com/watch?v=VmvI_...=results_video

Det var svenska AG42 också. "AG-tumme" var en vanlig åkomma i skyttegrupperna.