Stridsvagn 103 "Stridvagn S"

Ett pansarbefäl under min värnplikt nämnde att man kalkylerade med ett förhållande T72-Strv103 på 1-6. Sex utslagna svenska vagnar för varje nedkämpad sovjetisk. Den sovjetiska maximala skottvidden med genomslag i "S" var ca 3ggr längre än vad "S" klarade av i motsatt förhållande. Det var också därför som de var tacksamma för att den var så lätt att backa/fly med. Han kallade även "S":en för "Bandkanon 103".

Nu kan jag inget om modern pansarstrid så jag vet inte hur mycket man skulle ta på allvar av det där.

Nej men jag menar att israelerna, tyskarna och amerikanerna skulle haft avsevärt bättre möjligheter att värja sig mot fientliga attackhelikoptrar än svenska förband med Strv S hade. Stridsvagnar agerar ju inte ensamt, utan i förband och då ingår lvkv som en mycket viktig komponent. Tillskottet av luftvärnskanonvagnar på CV90-chassi var ett välkommet tillskott, men kom ett par decennier för sent.

Lvkv fm/43 (namnet till trots levererade de under början av 1950-talet) var exempelvis organiserad i en bandluftvärnspluton om tre vagnar i varje pansarbrigad vilket var helt otillräckligt. På grund av atomhotet hade man dessutom börjat tillämpa utspridningen av förbanden med minst 3 km mellan kompanierna vid gruppering och sammandragning vid anfall. Hade det dykt upp en Hind eller Frogfoot (då var förvisso fm/43 redan pensionerad) under Kalla kriget hade svenska stridsvagnsförband fått det svårt.

Strv S var förvisso bra på att gömma sig, men så fort motorn sattes igång stod värmesignaturen upp som ett vulkanutbrott.


Tror han överdriv lite där. T-72 var inte ryssarnas bästa vagnar, långtifrån, T-72 var billiga och enkla massproducerade vagnar ungefär som T-34 under andra världskriget. För "genombrottsvagnar" hade ryssarna under andra världskriget exempelvis de tyngre IS-2, och samma sak under Kalla kriget där de bättre förbanden hade bättre stridsvagnar. Strv S hade ett eldrör som förvisso hade lägre kaliber, men eldröret var långt (hög utgångshastighet), och dessutom med överlägsen optik vilket skulle ha medgett att det även rent praktiskt blev möjligt att träffa (och enligt min fasta övertygelse, enkelt få genomslag i front på T-72 utan aktivt tilläggspansar) även på längre avstånd.

På strid på närmare avstånd med kortare duellavstånd (hundratalet meter) i lite mer skogsklädd terräng än Skåne tror jag dock att ryssvagnarna skulle slakta svenskarna då Strv S märkliga egenheter skulle bli till en ganska påtaglig nackdel. Sen förs strid som sagt inte enbart med stridsvagnar, med lite ryska attackhelikoptrar och dylikt i luften som understöd till ryssvagnarna skulle svenska stridsvagnsbesättningar förmodligen få dålig nattsömn och kallsvettningar.

De finns en massa människor som pratar sig varma för vagnen utan torn och till dem har jag en lite fråga: "Om det nu var en så j-a bra idé, hur kommer det sig att ingen annan kopierade lösningen:"

Eller som jag hörde en brittisk pansarofficer säga: "Det är bara ett land som inte varit i krig på 200 år som kan komma på en sådan idé"

Kort sagt: för att ytterst få länder i världen som hade en vapenindustri värd namnet hade samma "förutsättningar" som vi under Kalla kriget. Med "förutsättningar" menar jag då allt från terräng, strategisk doktrin, ekonomi, o s v.

/feldgrau

Japp och vill minnas den går lika fort framåt som bakåt.

Vagnen hade 3 mans besättning: vagnchef, förare och signalist/bakåtförare.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Stridsvagn_103

Kopierade lösningen är väl lite felaktigt uttryckt, Strv S var i sig en svensk vidareutveckling av ett äldre koncept som bland annat tyskarna hade med sina Sturmgeschütz. Efter andra världskriget fortsatte tyskarna (när Bundeswehr efter en tid startades upp) använda samma koncept i sina Kanonenjagdpanzer i pansarbataljonerna som ersatte amerikanska M 41, M 47 och M 48-stridsvagnar som Bundeswehr fick donerat i början.

Konceptet i sig fann tyskarna varandes god, men på grund av det allt kraftigare skyddet på ryssvagnar som T-64 och T-72 blev 90 mm kanonen för klen och omöjlig att byta ut på grund av den begränsade storleken på kasemattpansaret. Det fanns helt ingen weiterentwicklungsmöglichkeit. Där ombeväpnades de med pansarvärnsrobotar.

Ja, och tyskarna då.

http://www.youtube.com/watch?v=fARGfVA7Mm8

Intressant film

Såna "uträkningar" håller jag för det mesta rät kallsinning mot. De bygger oftast på gamla truppares analytiska förmåga. Det vill säga ytterst begränsad.


Ännu en skröna. Den bygger på hur stridsfordon klassades. Definitionen av en stridsvagn - var det i samband med CFE-avtalet? Nej, det måste vara tidigare - var att den skulle, bland annat, vara bandgående och ha en kanon rörlig i 360 civila grader. Således skall 103:an (och dess systrar) blivit bandkanoner då kanonen inte var rörlig.

Det stämmer dock inte. Inte heller att bandkanonen skulle ha blivit stridsvagn

Däremot stämmer det att 103:an var fullständig värdelös rent teknisk/taktiskt. Med å andra sidan är alla stridsvagnar odugliga i vår nuvarande säkerhetspolitska situation.

Försvarets viktigaste förmåga idag är counter insurgency. Det löser vi knappast även med världens modernaste stridsvagnar - som de framsynta borgarna skickat i knät på oss för en massa pengar.

Det är ett verkligt svek mot svenska soldater...

Potensiellt ett bra koncept, men illa genomfört av Bofors.
Jag tänker då på t.ex. CODAG-maskineri istället för enbart diesel,
koaxkulsprutorna
(inte sammanskjutna, så träffläget ändrades mellan varje eldskur),
hydraulsystemt och arbetsfördelningen
(föraren/skytten hade för mycket att göra och bakåtföraren/radiooperatören för lite)

Fördelarna i form av den överlägset bästa kombinationen
av eldkraft, skydd, ergonomi och ammunitionsförvaring för en så låg vikt,
förmåga att simma över vattendrag, istället för mera omständig djupvadning,
fullbredds schaktblad i fronten, bakåtförare, vagnchefshuven med ksp,
och eldledningsystemet höll alla världklass.

Med hydraulsystem av japansk kvalitet
(japanska typ 74 hade också höj och sänkbart
samt elever och dumpningsbart chassie,
som verkar ha funger utmärkt)
renodlat kolvmotormaskineri, och en mera rationell besättningsindelning
(säg förare, skytt och vagnchef/bakåtförare)
skulle vagnen ha kunnat vara i absolut världklass.


eller om man så vill på samma sätt som alla andra samtida stridsvagnar.
Staben var på den tiden (och är det i huvudsak fortfarande)
ett sätt för att kunna observera bättre under gång,
komma snabbare till skott och för att vid sammanstöt
kunna verka tills man har hunnit ta en improviserad eldställning.


Värmesignaturen var ingen nackdel om vi inte skulle ha hamnat i krig
mot USA eller Västtyskland efter ~1980.
Detta då den Röda Armén (och frontflygen med vill jag minnas)
var så gott som kliniskt ren vapensystem med passiva IR-sikten.


Leo 1 hade problem vid frontala träffar med allt från RPG och uppåt.
Strv 103 hade problem med T-64/T-72/T-80 med pil, d.v.s. deras närstridsammunition.

Det blir således lite som att jämföra en Tiger med en Sherman.
I det ena fallet begränsad rörlighet och tillförlitlighet,
men å andra sidan skyddsnivå, eldkraft och eldledningssystem i världsklass.
I det andra fallet hög rörlighet och tillförlitlighet, men relativt låg skyddsnivå
och medelgod eldkraft.

Ang. Leo1 vs. Strv 103 i Bosnien, så kan det ha handlat om ekonomiska hänsyn
(Med en bataljon i Bosnien, så har vi har inte råd
att skicka ner ett ensamt stridsvagnskompani,
då vi dessutom måste skicka ner batrep och delar av bridagrep")
D.v.s. att det skulle ha varit oproportioneligt dyrt att skicka ner ett enda kompani
av en vagn som var underhållskrävande.


Nja, mig veterligen så hade Strv 103 inga problem med att slå hål
på T-72 frontalt på alla rimliga stridsavstånd med pil.
Detsamma gällde självfallet för T-72 med pil.
Problemet var bara att sovjetisk pil hade sämre precision
(man hade RSV för medellånga och långhålla avstånd)
Så ur aspekten eldkraft/skydd hade Strv 103 enligt mig ett övertag.
Man hade även fördelarna av att ha överlägsen observationsförmåga
och ett överlägset eldledningssystem, kombinerat med en ur skyddssynpunkt
överlägsen ammunitionsförvaring.


Jag skulle vilja påstå det motsatta.
Med T-72:s begränsade observationsförmåga, riktbegränsningar,
och relativt långsamma tornrikt,
var den allt annat än optimal för närstrid i kuperad terräng.

Tallhedarna och myrarna i Norrland däremot...


Detsamma kan sägas om Merkava, A-10, Hind, Bkan, Draken etc. etc.
Konceptet bakom Strv 103 hade en begränsad livslängd.
Kraven på transmission och hydrauliktekniken var höga
och konceptet blev omodernt i.o.m. introduktionen av fullgoda stabsystem,
IRV och kompositpansar.

Så det tidsmässiga fönster där Strv 103 dels var både möjlig och potensiellt konkurrenskraftig
var smalt, kanske ett årtionde eller så.

Jag blev tvungen att titta närmare på fordoner ifråga:

http://www.youtube.com/watch?v=Gf1Oy...elated&search=

En konstruktionsmässig nydaning, tyvärr långt från krigets krav. Men världens "bästa" stridsvagn enligt pansarknektarna. Tills dess att den dåvarande arméinspektören Åke Sagrén av PR-skäl förbjöd förevisningar av svenska stridsvagnar.. När var det? 1991?

Begriper dock inte hur man resonerade kring dikespassager. Skulle alla ske under fredslika förhållanden? Med hänsyn till att du måste visa flanken till fienden samtidgt som du förlorar alla möjligheter till lokal eld i målet tyder beslutet på det. Inte ens en automatkanon som innebär att du inte - utan vidare - kan välja ammunitionstyp kan underlätta den striden.

/Zäta - ej pansarknekt

JAPP


Försöker du antyda att flytvästen kring 103rna skulle innebära en sörre taktisk/operativ rörlighet? Du har du fel. Den lilla remsan skulle sannolikt innebära att de få stridsvagnsförband vi hae skulle ha sjunkit som stenar om de var tvugna att passera ett vattendrag!


En helt ny vagn skulle göra susen alltså...




Om det hade varit som du beskriver så var det alltså inte bara en tidsfråga innan sovjeterna hade illgång till den synnerligen enkla teknik som krävs. Eller hade de den redan???


Och krig har ju aldrig handlat om ekonomiska hänsyn. Eller var det tvärtom...



Så 103:an fixade närstrid på korta avstånd. Hmm, bra profil på en stridsvagn. Nåja...