Citat:
Ursprungligen postat av SanTiago
Jag fattar inte hur folk kan vända kappan efter vinden, att vakna upp en dag och känna att "nu räcker det"?!
Kan det vara så att det blir för mycket för vissa, att det blir för mycket grädde på moset?
Ja du... låt oss anta att du har en framträdande position och i åratal kämpat hårt, gett allt du har för kampen. Du har trakasserats utav myndigheter under hela denna tiden, men plötsligt inser du även att en stor del utav den energi du har kvar går åt till inbördes konflikter och att bemöta diverse illvilliga rykten från den nationella såpavärlden. Likaså ser du alla dessa passiva personer inom rörelsen (9 utav 10).
Du frågar dig själv - är det värt det? Varför ska jag offra allt när knappt någon av de övriga ens hjälper till ett dugg eller vågar stå upp öppet om vad de säger sig kämpa för? När de som är aktiva ständigt hamnar i personkonflikter med varandra? Du tar ett steg tillbaka för att tänka över saken och genast kommer reaktionen från de tidigare så passiva - de börjar nu ifrågasätta dina motiv, är du en blivande förrädare? Har du varit en posör under hela denna tiden? Homosexuell? Knarkare? Vart har alla pengar du dragit in tagit vägen (enligt de passivas uppskattning handlar det givetvis om mycket stora summor)?
När du sedan drar dig tillbaka från det politiska och tror att dina tidigare handlingar åtminstone ska genererat ett visst gillande och väga upp att du inte längre orkar vara så engagerad får du istället frågan:
Citat:
Jag fattar inte hur folk kan vända kappan efter vinden